Igår, när jag som mest höll på att pynta och bära och flytta på saker, kom Banditen förbi.

Älskade Bandit.

Hon visste att om det var nån gång det var läge för sällskap så var det just då. Så hon kom fullastad med presenter (alltid dessa presenter, hon är inte klok) och slog sig sen ner på min säng och pratade med mig när jag stod på en stol och spikade fast ljusslingor i en bjälke.

 
 

 

 

 
 

Det ser bra ut sa hon och fnissade ner i sjalen när den jäkla slingan envisades med att kasa av spikarna gång efter gång, jag svor högljutt och försökte balansera på ett ben med en tung hammare i ena handen och slingan i den andra – lovade mig själv att aldrig någonsin mer köpa något från IKEA som krävde invasiv montering eller hammarbalansering.

Vi får väl se hur det blir med det. Slingan kom upp iallafall. Och mycket tack vare sällskapet.

 
 

 

 
 

Hon hade mig sig en hel hemmasnickrad julkalender till Busen; en stor gran i trä som hon målat och sen omsorgsfullt slagit in paket som hon fäst på grenarna – varje paket hade en siffra, så att han skulle veta vilket paket som hörde till vilken dag.

Det var nästan så jag började gråta när jag såg den.

Vem gör något sånt egentligen?

Jo, Banditen.

Banditen gör sånt.

 
 

 
 

Jag fick också en julkalender –

en något mer mamma-anpassad sådan med choklad i. Och inte några fattiga 24 luckor inte, nä nä. Här och var fanns det en extra lucka för de dagarna man kan tänkas behöva mer än bara en bit choklad.

Precis min typ av kalender.

 
 

 

 

 
 

Som om det inte vore nog med paketkalender åt Buse och choklad åt mig hade hon även med sig ett adventspaket med världens sötaste lilla halsband (härifrån) som jag har tittat på så många gånger.

Men det är ju precis det jag ville ha! sa jag och fingrade på den lilla rosetten.

Jag vet sa hon och mös.

Det är perfekt. Litet, nätt och vackert.

Åh.

 
 

 

 
 

Ja,

så kom det sig alltså att jag en alldeles vanlig torsdag fick besök och kärlek och paket av den allra finaste Banditen som finns.

Tänk vad vänner kan vara värme; inifrån och ut.

 

∞

kofta | isacouture     topp | sheinside    jeans | twist&tango
innetossor | lindex

 

 

 

 
 

Ni skulle se mitt hem just nu.

Överallt ligger det kassar och kartonger inburna från garaget; fulla med de tidigare årens julpynt och svagt doftande av jord. Lampsladdar, ljusslingor och kransar ligger som stora nästen på borden och gör mig trött bara jag ser dom, men idag ska hela hemmet rensas och fixas och pyntas inför julreportage-fotograferingen och det kommer att ta sin lilla tid. Det är alltid de som är det mest tidskrävande med hemma hos-fotograferingar; iordningställandet.

Att trycka av och redigera är bara en bråkdel.

 
 

 
 

Men det kommer vara roligt när allting är utplacerat, flyttat, upphängt och klart – min otålighet önskar att det var klart nu! såklart, men det går inte att stressa igenom. Det ska bli så vansinnigt skönt att ta sig tiden att plocka ner och ställa ut sånt som faktiskt inte behövs här inne, att få skapa lite ordning och reda på det där sättet jag aldrig hinner annars.

Vardagsrummet har blivit med nya hissgardiner som ni kan se. Vi har haft de blåvita sen vi flyttade in, men med den nya Kalklitirfärgen behövdes det lite skirare tyg så när Sleepo hade sin rabatt på Himla passade jag på att beställa ett par vita, nätta istället som släpper in mer ljus och inte är lika stumma (jag har de här och gjorde som så att jag använde träskenan från de förra hissgardinerna som fäste, så slapp vi mäta ut hål med mera igen). Amaryllisen är hittepå och har alltså inte slagit ut på riktigt, den hittade jag på ILVA och ser förbaskat verklighetstrogen ut även live.

Men.

Dags att återgå till kaoset. Jag har kartonger att packa upp, stjärnor att hänga och ett hem att fotografera.

Önska mig lycka till.