Jag är väldigt sällan sjuk.

Men ibland händer det, som nu, när jag tillslut fick ge med mig och stanna inne för att vila. Dagisbaciller som ger hosta och halsont och svag feber och som får örat att tjuta som ett rymdskepp har hållit mig sällskap i snart en vecka nu och jag börjar tröttna. Tack och lov är det bättre idag! Minus hostan och örat, då. Men det kan man ju leva med.

Som tur är har jag ju världens bästa sällskap, förutom bacillerna.

En lockhårig, sockervaddsdoftande liten Buse som väcker mig genom att krypa upp i sängen med Kanin och säga in! vilket betyder att jag ska lyfta på täcket och släppa in hans lilla kropp i värmen. Jag har en sån, och två salukiflickor som troget ligger kringla bredvid mig tills jag är beredd att stiga upp. Och så en annan lockhårig såklart! En skäggig som hämtar mig Alvedon och Limhamnsbomber och kikar mig i örat och hummar.

Det kan man ju också leva med. Om vi säger så.

Så snart, snart hoppas jag vara 100% igen istället för bara 70 –

kräver nog bara en dag till i sängen med True Blood, vaniljglass, ett vårdcentralsbesök för det där örat och något kryddigt till lunch.

Sen är jag nog redo för stordåd igen.

Nu finns den överallt. Känner ni?

Hösten.

Den är där på morgonen när dimman ligger blöt över åkrarna och lägger ett täcke av droppar över bilen. Den är där på väg till jobbet med vindrutetorkarnas rytmiska viskande och när jag kliver ur bilen på parkeringen och hinner tänka att det var tur att jag tog kappan idag.

Och den är där när vi kommer hem, som ett mjukt mörker mot rutorna, och som en matta av ljud från luftvärmepumpen som får vara igång för första gången på länge.

Ja.

Den är här nu.

Och så väldigt, väldigt välkommen.

Jag brukar ha bra mycket fler bilder att visa efter en helg än vad jag har idag.

Jag låg ju mest i sovrummet liksom och hostade och nös och hade feber framför hela första säsongen av The Closer. Att man kan fastna för en serie sådär! Har ni sett den? Handlar om en kvinna som får en ny chefsroll på en avdelning som hanterar ”Major Crimes”. Lite som en blandning av CSI och Body of Proof kan man säga, så gillar ni den typen av serier så för guds skull leta upp den och titta! Jag är hooked.

Men iallafall.

Jag gjorde praktiskt taget ingenting mer än att vara sjuk. Så jag fick ta kameran en snabbrunda och bara ta snapshots på lördagen för att ens ha något att visa.

Vad jag fotade?

Busens Uggs (från Country Dreams) stod på kistan och fick mig att le varenda gång jag gick förbi.

Sötnötsdojjor.

De fotade jag innan jag försökte städa lite, men konstaterade snabbt att jag hostade för mycket och gick och la mig igen.

Så hämtade jag ut Nellys aningen försenade födelsedagspresenter.

Min vackra, vackra Smelly. Hon fick en present när vi var på hennes kalas och nu kom det lite mer blingiga födelsedagslyxet som helt enkelt hade hennes namn på sig. Bland annat ett vansinnigt fulsnyggt väsksmycke från Line Jorddal som jag bara visste att hon skulle älska.

Fyller man år så fyller man år. Det ska firas.

Annars var det mest det här;

ryggläge, Alvedon, té och flufftofflor framför The Closer och en himla massa snörvlande och ömkande. Och glass, såklart. Finns det något bättre än vaniljglass med kolasås?! Nä.

Så visst, det blev inga roliga helgbilder och inget spektakel att fotografera men så är det ibland.

Det blev några bilder iallafall. På en inte så livad helg.

Men ändå.