Noah har ju ärvt min fiskar-gen och säger aldrig nej till att ta vägen ner till bryggan för att fiska. Och själv har jag svårt att vara i Drömmen utan att göra just det; det är något med själva promenaden dit som sätter igång alla doft- och synminnen och kastar mig tillbaka till alla tidigare somrar som jag vandrat där och varit precis lika lycklig över att göra det som just nu. Knastrandet av grusvägen, fåglarna, hästarnas mjuka mumlande från hagen när man passerar.

Man kan ju inte gå förbi utan att stanna och säga hej, det förstår ni ju. Dessa majestätiska djur som gör mig nästan mjuk i knäna av hästlängtan, doften av varm mule och svepande svansar. Det är grannens, och han tar hand om dom som om de vore hans barn. Jag förstår honom.

Men ja, där kan ni alltså hitta oss en ledig helg i sommar. I skogen, vid en hästhage, på väg ner för att fiska.

Haha familjen som ger resting bitch face ett ansikte! Det är inte klokt vad både jag och Noah kan pull it off när det kommer till att se ut som om vi vill ha ihjäl den vi tittar på, trots att vi inte alls är sura. Leo har däremot inte alls samma tendenser; han ler ofta med hela ansiktet utan att ens vara medveten om det, och det är fint.

Men där är vi iallafall, och har sommar i miniformat. Förra helgen med över 20 grader, törstiga rosor och utflyktssugna barn. Inte för att det blir så mycket utflykter i de här tiderna, men en promenad ner till sjön fick det iallafall bjudas på.

För där nere finns allt man kan önska.

En vattenyta som speglar himlen, blåbärspajer med fluffig vaniljvisp och gott om yta för ivriga pojkben att rusa runt på. Jag blir SÅ LUGN här, som om tiden stått still på något vis? Som så fort vi är i Drömmen dras semesterkostymen på och allt blir mjukare, lugnare och mer varmt. Det är väl det som är själva grejen med fritidshus, jag vet, men ändå? Att ha semesterlugn bara två timmar bort med bil. Det var nog det smartaste vi nånsin gjort, när vi bestämde oss för att köpa det där huset – trots att vi aldrig sett det inuti mer än vad vi kunde se från utsidan genom att kika in, trots att det var tonvis med renovering som behövde göras och trots att vi inte hade den blekaste om området. Jag blev förälskad direkt på mäklarbilderna, och där hjärtat går in går förståndet ut sägs det ju. I det här fallet var det kanske sant, men det var det bästa ”förlora förståndet” jag haft. För Drömmen har gjort våra somrar.

Och även i år, när allt annat är på paus, är Drömmen där och tar hand om oss.

Det är kärlek, det.