Det är inte bara jag och mannen som har kärlek till flickorna.

Även Buse älskar, på det där nära och pälskramande sättet som man bara kunde önska när han föddes. Särskilt Tant och Buse har hittat varandra; hon låter honom tålmodigt krama henne från alla möjliga vinklar och tar emot den ena pussen efter den andra där han ligger bredvid henne i soffan. Och ute leker de med pinnar och pipdjur; Tant i ena änden och Buse vilt skrattande i den andra och så länge han behandlar henne med respekt håller hon sig mer än gärna nära. Och det gör han, för det har han fått lära sig sen han började förstå att djur klappar man fint på och drar inte i.

Och så fungerar det.

Våra flickor, alltså. Utan dom vore vi inte samma familj, inte ens i närheten.

Jag har ju haft en chans att vänja mig redan. Vid att semestern är slut, menar jag.

Startade ju redan för två veckor sen lite smygande och är väl på sätt och vis redan inne i det nya tempot, tiderna och tankebanorna. Men ändå blir det som en extrastart nu när även mannen ska iväg och jobba. När jag inte längre bara kan trassla mig ur honom på morgonen, tassa försiktigt ner för trappan för att inte väcka Buse och sen vakna med vimmelkantiga ögon ute på trappan medan solen kämpar sig upp ute på åkrarna. Nu ska Buse upp och matas och kläs och flickorna ska till dagis och då måste man på något sätt lära om hur tusan det nu var man gjorde. Det tar ju några dagar.

Och jag är en sån som anser att om semestern är slut, då ska sommaren också vara slut. Det gör mig liksom inget. Börjar en ny tid efter uppehållet får det gärna även komma en ny årstid; med tjockare tröjor och regnstövlar och årets första nattfrost redan i oktober.

Men jag vet. Vi är inte där en.

Vi tar en måndag i taget så blir det nog fint det här.

Söndag.

Visst är det skönt?

Sömnigt hus, suckande salukis och den mjuka vaniljdoften från gårdagens doftljus ännu kvar på nedervåningen. Själv har jag kakaduafrisyr och mjukisbyxor och gäspar käken ur led; jag satt vaken alldeles för sent igår och spelade Wow bredvid mannen som åt sorbet och surfade gräsklippare.

Ibland är vi en märklig familj.

Det är inte vilken söndag som helst, dock.

Idag är mannens sista semesterdag vilket innebär att imorgon börjar det där ekorrhjulet på riktigt för oss alla, med dagis igen för både hundar och Buse och med pendling till och från jobbet, och med regn som kommer oftare och oftare.

Men det är imorgon,det.

Idag är det fortfarande söndag.

i fredags var det ju modemässa.

Jag älskar modemässan. Alla dessa kläder och människor och förväntningar och vackra saker. I år var det dock omänskligt varmt; alla gick runt med svettpärlor i ansiktet och försökte se svala ut och trots att jag hade linne på mig var jag så varm att jag trodde att jag skulle smälta bort.

Och ljuset är väl kanske inte direkt optimalt för att fotografera, men jag tycker att vi kikar lite ändå.

Jag och Jenny åkte först från showroom till showroom inne i stan innan vi kom ut till själva mässan. Överallt kramades vi med män med mycket parfym och stod med ett glad bubbel i handen och såg inköpssugna ut, och försökte att inte gå bananas. För det är ganska lätt att gå bananas ska ni veta.

Jag är glad att det inte är jag som har en butik. Det skulle blivit fasligt dyrt.

Vilka märken som var bäst av de jag såg?

Jag älskade vårkollektionen från Vintage by Fé. Älskade. Såklart. Ibland känns det som om de gjort kläderna för mig; fullt med grenhängare och avslappnade skjortor och kjolar med vackra snitt. Och ett par byxor kommer, med hög midja, som jag blev helt tokig i och försökte snatta med mig i handväskan trots att de var i fel storlek.

Stylesnob levererade som vanligt förtjusande ballerinor och snygga stövletter och de där sjalarna man kan bo i oavsett årstid. Jag gillar deras priser också, de är inte blodigt dyra och skorna håller en sommar utan att tappa formen eller falla sönder.

Circle of Trust-Marie hade en vårkollektion som heter duga; det var snygga solblekta chinos och ett par Zoe (de där med hängslen ni vet) i en slags blekt aprikosrosa färg som jag fastnade för. Mycket aztecmönster, roliga detaljer och snygga skärningar.

Och så är ju Marie en pärla. Det ska man inte sticka under stol med.

Annars var Nümph, ChillNorway och Magali Pascal vassa i sina nya kollektioner och gjorde mig inte besviken. Jag gillar när man fortfarande har kvar kärnan i märket trots att säsongerna ändras och stilarna skiftar. ChillNorway kommer med roliga, festflirtande sommarplagg, Nümph är fortfarande casual chic och Magali har ett par marina, blåvitrandiga silkesbyxor med häng som jag i princip skulle kunna utföra någon form av olaglig handling för att komma över. Lilly of Sweden visade härliga färger och snygga väskor och både Second Female och Just Female prickar väldigt rätt både i pris och utbud.

Och Maison Scotch! Jag dog lite.

Så vad är det då som kommer?

Jag skulle säg att vårmodet är väldigt förlåtande och lite mer anpassat för oss som kanske inte är tjugo längre. Shortsen kommer lika starkt nästa år; fortfarande mycket Beyonceshorts med ”hej-här-är-mina-skinkhalvor”-skärning som jag hett önskar att man ännu kunde pull off men som jag ärligt talat känner mig både för gammal och använd för, men i år kommer också de längre shortsen som man faktiskt kan ha trots att man inte längre har persiko-arsle.

Pyjamasbyxorna lever tack och lov kvar; det var väldigt mycket sköna, hängiga silkesaktiga byxor som är sådär härligt förlåtande och vansinnigt skönt att bära. Höga midjor kommer, till min stora förtjusning, ännu mer nästa år i sällskap med skräddade, feminina plagg som man kan gå runt och se dyr ut i. Mycket vitt och grått (riviera-snyggt ni vet) och mycket starka färger och mönster. Och jumpsuits! I samma avslappnade modell som byxorna.

Vi har, kort sagt, nånting att se fram emot tjejer.

Nu får det gärna bli vår igen.