
I fredags samlades vi här, hemma hos mig, för att grilla och umgås och njuta av att sommaren kommit till Skåne och att man faktiskt kan sitta ute till långt in på kvällen utan att dö av köld.
Det var, är, magiskt.
Vänner, mjuka vindar, nygrillat och det där blåa ljuset man bara har vid kusten.
Det är så man går sönder litegrann av kärlek.












dukar//påslakan från H&M, världens bästa trådlösa högtalare//sony btx300, tallrikar//matteus & potteryjo, happylights//inreda.com, galet trovärdiga elektriska ljus//inreda.com, dagbädd//reunionhome, parasoll//reunionhome, utemöbler//IKEA
Fru Sederblad var här, och Enarmade Banditen, och Nelly och Åse från 56kilo (som bara fastnade på en enda bild) och så Mat med Vänner-grabbarna som på något sätt kommit att bli en självklar del av oss och är här för att stanna.
Och flickorna följde med spänning matlagningen och Tant stal parmaskinkan som var utplacerad i salukivänlig höjd och Nelly lagade efterrätter så goda att man smällde av – och vi satt bland happylights och ljus och tallrikar med mat och munhöggs över bordet och hade musikquiz och skakade lite på huvudet åt hur förbaskat idylliskt allting var, och hur glada vi var över att ha hittat varann. Och så hälsade vi på förbipasserande ryttare, hängde i dagbädden, kläckte briljanta idéer och svepte filtar om oss när kvällen blev sen för att slippa gå in så länge som möjligt.
Men tillslut hamnade vi inne i vardagsrummet ändå, huller om buller, och åt Nellys efterrätter och välkomnade Robbin (mannen från Åre med Louboutinskorna ni vet) och halvliggande i fåtöljer, soffa, golv fördrev vi någon timme till med att bara prata, prata, prata på det där sättet man så sällan tar sig tid till.
En fredag med vänner när sommaren precis kommit och benen svider av myggbett.
Den stannar i hjärtat.
