Satt och gick igenom lite gamla bilder i kameran och hittade de här som ni ju inte sett innan!

Det var från när jag och Sederbladskan var i Umeå för en månad sen och nu när jag ser bilderna kan jag inte förstå att det var så kallt så nyss! Galet. Men iallafall. Vi var inom Rapunzel och träffade alla fina tjejer och röjde bland perukerna och fixade till mitt hår genom att byta ut några slingor:

 

 

Det var här nånstans som Fru Sederblad började tina upp inför tanken på lugg. Efter två klockrena peruker (även om hon ser lite ut som en elak styvmoder i den sista) hade vi kommit överens om att hon absolut borde sporta någon form av ansiktsgardin. Hon var bara inte säker på när.

 

 

Bästa Emma, som jag jobbar med, var ju också tvungen att prova på det där med clip ons såklart och blev urtjusig och åkte därifrån vilt kastande med håret. Det är ju inte varje dag man kan kasta med håret, liksom, särskilt inte när man kommer tillbaka till kontoret efter en lunch och voila! har en helsikes massa mer hår.

 

 

Och sen provade Fru Sederblad en peruk som fick mig att skratta så jag kissade på mig litegrann. Hon. såg. inte. klok. ut! Som nån slags avdankad kulturtantshippie från gudvetvart. Det var hysteriskt. Men peruken åkte av och saxen åkte fram och så blev hon med lugg!

Det var mycket bättre.

 

 

Ja, och sen avslutade vi dagen med att hänga på Creative Lounge och prova samtliga klänningar från Zetterberg och sucka över att vi inte gick på tillräckligt många fester där den typen av klänning gick att använda. Kan inte folk gifta sig oftare? Midsommar infalla flera gånger per år? Och varför ska det där med att ta studenten vara begränsat till när man slutar på gymnasiet? Det låter vansinnigt onödigt. Särskilt när det finns så mycket vackert att drapera sig i.

Ja. Det var det.

En dag i Umeå med Fru Sederblad, kvinnor, klänningar, hår och snö. Mer behövs liksom inte för att det ska bli lyckat.

 

 

 

Ännu en vecka som gått i superfart –

nu är det redan fredag igen och vi är återigen hemma bland middagsplaner och kassar som prasslar av chips, lösgodis och Dumlekolor, och på appletv väntar de sista avsnitten av Hemlock Grove och känslan som infinner sig när man får sjunka ner i soffan och lägga fötterna i mannens knä är oslagbar. Egentligen skulle mannen och jag varit ute idag på något han planerat sen länge men Busen har dragit på sig dagisförkylningen grande så vi stannar hemma istället och har fredag här och väntar på att han ska må bättre.

Och bilderna? Gud.

Busen som tajtaj:ar kanin och Tookas ansikte kan vara det sötaste jag vet (i kombination med armbandet från leklandet han bara vägrar ta av sig). Jag är så glad att han har möjligheten att växa upp med flickorna – när jag ser glädjen och utbytet de har av varann blir jag alldeles marshmallowmjuk och fluffig och vill flytta ut på den där bondgården och ge honom lite av det där jag själv fick som barn; ponnys och vildharar och höns och känslan av bara fötter på halm.

Men iallafall.

Fredag igen och en lång helg framför oss av sol och det finns inte mycket i världen som slår det, eller hur?

Ps! Erbjudandet på Tine K-brickorna går ut vid midnatt och bara några finns kvar på rabatten här. Och för er som bor i Växjö-området är jag där och föreläser snart – mer om det kan ni läsa här.

 

 

 

World Baking Day anordnades första gången 2012. Det året var temat #caking, där tanken var att baka en kaka, placera den på en konstig plats och ta ett foto av den. Kampanjen runt World Baking Day nådde nästan 4 miljoner människor i 9 länder runt om i världen. Och nu är det dags igen!

 World Baking Day infaller i år den 19:e maj och har temat Bake Brave – att baka något som utmanar en själv. Milda är en av de stolta sponsorerna i projektet och World Baking Day har nu samlat recept från 100 ambassadörer från hela världen – och jag har alltså aningen otippat blivit en av de ambassadörerna. Jag är ju verkligen ingen bakexpert, men det är lite det som är tanken bakom hela den här dagen – att alla ska kunna vara med och baka. För baka är kul. Riktigt kul.

 

 

Min kaka, eller mitt bidrag, heter ”Elsas Fluffiga Chokladkaos”.

Elsa efter min älskade, älskade mormor, och chokladkaos eftersom att baka den här tårtan innebär en hel del kaos. Det ska vispas och blandas och fluffas och smetas och tillslut stod jag mest och skrattade i köket. Men det är okej, det behöver ju inte bli tipptopp hela tiden. Och den är god! Det är väl huvudsaken.

När min mormor var ung så hade hon ett bageri, så för mig finns det ingenting så förknippat med trygghet som doften av kanelsnäckor. Hon bakade ofta, ofta och eftersom hon nästan alltid fanns hemma och väntade på mig när jag kom hem från skolan och mamma hade arbetat natt så slog den där doften emot mig så många eftermiddagar när jag öppnade dörren och klev in.

 

 

Nu för tiden försöker jag själv baka för att få tillbaka den där känslan ibland, den man hade när man var sju år och släppte ryggsäcken på hallgolvet och klev rakt in i ett kök i söderläge med en solbränd mormor som stod med kökshandduken knuten i förklädet och hade mjöl långt upp på armbågarna.

Men iallafall. Mitt bidrag, och alla andras hittar ni här på World Baking Days hemsida. Där kan ni skriva ut recepten, titta på bilder och bli inspirerade. Baka något i helgen vetja!

Det gör ju under för både humör och själ.

Detta inlägg var i samarbete med World Baking Day.