






Kan ni känna den? Sommarkänslan?
Jag vet att den blir annorlunda för så många av er i år, för oss allihop egentligen. Men särskilt ni som kanske hade den där resan ni drömt om, såna ni håller kära alldeles för långt bort eller tillhör en riskgrupp och har oro i bröstet. Det är okej att känna så, tänker jag – att vara frustrerad och arg och rastlös och rädd. Bara vi känner är nog allt som det ska? Bara vi tillåter oss att känna.
För vissa saker k a n man ju bara inte påverka, och då får vi försöka titta på vad vi k a n påverka. Hur vi mår, till exempel. Vad vi kan göra inom våra ramar för att må bättre. Kanske köpa hem lite frön och starta en mindre plantskola på fönsterbrädena, tills vi har gurkor som klättrar över soffan och hemmet känns som en djungel. Eller baka; prova olika recept och smaker och avancerade kreationer vi aldrig nånsin tidigare skulle få för oss att ge oss på. Ta tag i det där med surdeg, kanske? Och brödkorgar som ger mönster, se på videos på YouTube om hur man knådar en deg korrekt, fundera på om Dessertmästarna inte vore nåt att ställa upp i. Arrangera Netflixkvällar med alla på distans; ställa klockan om vi har olika tidszoner och tillsammans se en serie samtidigt som vi äter chips (även om klockan är 07 på morgonen). Ha vinprovarkväll via Skype eller laga middag tillsammans över video. Äta ihop.
Ge oss ut i naturen, hitta en plats att få sol, ta med en pocketbok och slumra en stund. Skapa Pinterestmappar fulla med MITT FRAMTIDA SOMMARHUS där vi pinnar allt vi tycker är vackert för en sommarstuga. Besöka stränder om vi kan, annars blåsa upp en barnpool på balkongen bara för att. Öppna fönsterna om vi bor i lägenhet så solen kan komma in och så dra dit en madrass att ligga på, alldeles nakna om nu grannarna inte har insyn, och sola oss trots att vi är inne. Skaffa en gnagare, kanske? Ett marsvin vid namn Kjell som vi lär olika konster och som kan hålla oss sällskap. Köpa hem träningskläder och lära oss yoga – tänk vad viga vi skulle bli? Sy på symaskin (något riktigt tidskrävande som ett lapptäcke), lära oss virka, lära oss ett nytt språk. Stå i köket och knåda surdeg och rabbla fraser på italienska, nakna, och med de där gurkorna hängande från väggarna och med Kjell bredvid oss på diskbänken.
Och komma ihåg att det är bara nu, just nu, vi måste fixa det.
Vi skiter i att tänka på sen, tycker jag.














