Är ni redo för en liten bildkavalkad?

Jag var ju på Kiviks Musteris bloggträff i förra veckan, och då blir det som vanligt en himla massa bilder. Och som vanligt var även de allra finaste med – Nelly, Fru Sederblad, Banditen. Och två av tre Mat med Vänner igen – men den här gången  Mauro och Robban. Fasligt trevliga herrar det där. Tindy kunde tyvärr inte vara med; hon var sysselsatt med annat men skickade ”ha nu så trevligt”-sms och var med oss i tanken.

 

 

 

 

 

 

Och Tareq Taylor var där!

Himla stilig herre med en aningen iögonfallande passion för äpplen. Han pratade om äpplen med mer kärlek än vad till och med Fuffe eller Kniv-Henrik gör – det var röda äpplen och gröna äpplen och äpplen i mat och skum av äpplen och en lång, intensiv uppmuntran om att äta kärnor från äpplen. Det var grejer det, tyckte Tareq. Och eftersom han är en väldigt stilig herre som kan laga väldigt god mat satt vi alla och nickade och höll med.

”Kärnor, javisst” sa vi uppmuntrande och log mot honom och lovade dyrt och heligt att äta så många vi bara kunde.

 

 

Och Cecilia var med och härliga Fnulan (som bloggar här) och Iris och Doktor Molly och en himla massa andra trevligt folk, och eftersom vi satt i ett växthus var atmosfären sådär gemytlig och inbjudande och alldeles perfekt för bondande eftersom man fick sitta ganska nära varann för att ta tillvara på värmen.

 

 

Kniv-Henrik var i full action som vanligt.

(Tyvärr var inte Fuffe med eftersom han låg hemma med en släng av borelia eller nåt annat exotiskt, men han var såklart så saknad som man nu bara kan vara när man heter Fuffe och är finast i världen).

Henrik pratade ympning och stympning och allt där emellan, och hade fortfarande kniven med sig fallifall.

 

 

 

 

 

 

 

Och där satt vi iallafall i växthuset och fånlog mot Tareq och åt gudomlig mat och smuttade must och mös med axlarna alstrandes värme mot varann – och återigen blev det så

vansinnigt tydligt

vilken helt fantastisk tur jag har haft i mitt liv som även nu, i vuxen ålder, fått träffa vänner som hittat mitt hjärta och flyttat in.

Det, om något, måste vara vardagslycka.

 

 

 

Jag har kommit på att jag har en ny hobby.

Film. Rörlig bild.

Jamen, hur roligt är det inte? Inte för att jag är bäst i världen på det, direkt, men jag tycker att det är så vansinnigt roligt och jag försöker lära mig och jag sitter länge med tungan i mungipan och testar allt jag kommer åt i redigeringsprogrammet. Som filmen här på Böddi och Tindy som jag gjorde åt Rapunzel och som jag nästan fick träningsvärk i armen av att filma (jäkla tur att jag och Nelly startar lunchträning; om man får träningsvärk av att hålla en kamera är det ganska illa) och som kan ha varit det bästa projektet att öva på nånsin.

Är det inte fantastiskt? Att vara över 30 år gammal och fortfarande kunna hitta saker att elda upp sig över.

Japp. Ny hobby! Nu är det film som gäller, minsann.

Heja!

 

 

 

Åre, ja. Ska vi ta de sista bilderna?

Vi var ju uppe i efterdyningarna av Kapitalmarknadsdagarna. För er som inte riktigt har koll på vad det är så beskrivs det som ”Nationalarenan för kapital och finansiering  där utvalda företag möter omfattande nätverk av passande investerare och finansiärer”. Jamen ni hör ju. The place to be om man är entreprenörstokig och vill nätverka (man kan läsa mer här) och jag blev alldeles till mig över möjligheten att släpa dit Sederbladskan och fira födelsedag.

Ida (vd för Rapunzel) och Evelina (vd för Creative och sådär galet old hollywoodsnygg som ni kan se på bilderna) var uppe för att Ida skulle föreläsa om sitt recept på framgång. Det missade vi ju tyvärr eftersom vi inte kom förrän på helgen, men vi fick ju en chans att hänga med tjejerna iallafall och det tackar vi aldrig nej till eftersom de är de mest ödmjuka, roliga och starka kvinnor jag vet.

 

 

Efter spa:andet på lördagen var det dags för bankett! Bankett är ju fasligt tjusigt och något man absolut inte får missa, och i det här fallet var det Swix Ski Classic som var värdar för galejet. Bankett är lika med chansen att pynta upp sig, och Fru Sederblad var dessutom sugen på en ny identitet och fick clip-ons som förvandlade henne till en Hollywoodfru utan dess like:

 

 

Hysteriskt roligt att kunna förvandla ett utseende så!

Själv fick jag lockhår med hjälp av Evelinas trimmade locktång, fick inviga mitt nya halsband och hade aningens klädpanik som jag löste genom att klippa armarna av min Tradera-inköpta Malene Birger-klänning med en nagelsax.

Häpp. Vissa saker kräver kreativa lösningar, så är det bara.

 

Fru Sederblad har klänning/malina (gammal), örhängen/lily&rose, jag har klänning Malene Birger och halsband/Valerie,  klocka&blingblingring/dyrbergkern och ring/pusmataaha, Evelina har örhängen från lily&rose och smycken/dyrbergkern

Banketten?

Den var hur bra som helst. Jag och Fru Sederblad hamnade perfekt bredvid Robbin, vd:n för Progress PR. Han kan ha varit den trevligaste mannen (efter Mat med Vänner-grabbarna) som jag träffat på länge; han skrattade ho ho ho och hade Louboutin-skor och matchade sin gubbkeps med halsduken. Bara det liksom. Och så pendlade han mellan Stockholm och Åre, kunde tänka sig att äga en ponny och bokade in sig på ridläger hemma hos Fru Sederblad med löftet om att husera i eget medtaget tält och inte skjuta förbipasserande.

Passande bordsherre med andra ord.

 

 

Efter banketten blev det en tur till bygget där vi smidde planer och minglade och jag möjligtvis kan ha missbedömt ungefär hur duktig en viss skidåkare var, innan det var dags att ta en taxi tillbaka till hotellet och kasta sig i säng för att vara redo för tidig avfärd söndag morgon.

Och i ottan på söndagen möttes vi av en ljuvlig soluppgång, en totalt igenfrostad bil och en utsikt så vacker att man fick ont i magen.

En perfekt avslutning på en helg jag kommer minnas länge, länge – omringad av kvinnor, snö och känslan av skratt bakom bröstbenet.