Här hemma är det lite som igår men aningen bättre.

Busen är fortfarande glad och hans mamma är fortfarande lite sned, men nu kan jag iallafall ta mig runt utan att pusta och det gör inte så fasligt ont som igår. Med andra ord sker det stora framsteg i Lutande Huset.

Medan mannen och Buse är på Willys för att handla hem till min planerade bakpsykos går jag igenom lite bilder och hittade de här från förra veckans minidejt med Fru Sederblad.

 

byxor/vintage by fé, poncho med armar/davida.se, skor/reafynd från Bianco, solglasögon/karen walker

 

Det är så skönt det där; att ha någon så nära att man bara kan höras på ett sms vill du följa med in till stan? och sen kunna spendera någon timme med sushi, prat och butiksstrosande i skor som inte alls är gjorda för strosande. (Oh yes, byxorna är samma lika grenhängare från Creative, och ponchon en cashmeredröm från Davida). Det är ju inte klokt vad man hinner avhandla på kort tid ifall man bara vill – livet, resor, äggakakor, danska läkare och sånt som bara gud vet nånting om.

Och idag är jag alltså lite rakare, har mindre ont och planerar en bakningspsykos i eftermiddag för att vara redo inför tisdagens Bake Off på jobbet (tänk ”Halv åtta hos mig” fast i ett konferensrum, och där alla deltagare har lite konstig blick och bär kavaj).

Det är helt okej om den här påskhelgen fortsätter att vara långsamt lugn –

det är ju så förbaskat skönt att vara ledig.

 

 

 

Ni vet Murphy?

Jomen, lite så. Han har nämligen kommit på besök hos oss under påskhelgen.

Igår var stackars Buse otröstlig på förmiddagen. Otröstlig. Han grät oavbrutet från 07:30 till 12:00 – och det gör han aldrig. Natten innan han får feber kan han ibland föra lite oväsen, men han är aldrig otröstlig och han gråter väldigt sällan. Så här hemma gick jag oavbrutet med en Buse tryckt mot bröstet och svängde honom fram och tillbaka, fram och tillbaka eftersom det var det enda som verkade fungera (och pappa har inte rätta knycket tycker Buse) och klockan 12 somnade han äntligen som en stock. Vaknade som sitt gamla vanliga jag och med nåt snuskigt hängande från örsnibben. Visade sig att det gått hål på trumhinnan, och att det var därför han varit så ledsen på förmiddagen – trycket innan den äntligen sprack har såklart varit hemskt.

Och vad tror ni timmars svängande av femtonkilosbuse från sida till sida gör med undertecknads skabbiga rygg? Oh yes.

Så nu är vi en mycket glad Buse och en mycket sned mamma som sitter här hemma på varsin sida i soffan och tjoar in påsken tillsammans med Murphy.

Nåja.

Buse är ju glad igen, iallafall. Och jag får dedikerad uppvaktning och roliga piller, så man ska väl inte klaga.

Så Glad Påsk, allihop! Murphy hälsar också.

 

 

från toppen: fru sederblad på café, mauro & robban spanar i mustglaset, tröjor jag hittade till älskade Nelly på sheinside.com, fru sederblad i poolen på copperhill, mustkväll i regi av kiviks musteri.

Jag tycker det är så fascinerande, det där med att äga en systemkamera.

Att man, bara genom att skumma igenom en veckas bilder, ganska snabbt kan se vad det egentligen är man tycker är viktigt i livet, vad man älskar. För för mig är det iallafall så – att jag fotar det jag älskar. Och bortsett från en miljon bilder på familjen och busen och flickorna som är det närmaste jag har, så är det just det här som fyller min bildbank;

vänner.

Nya vänner, gamla vänner, nära vänner, skrattande vänner.

Och jag vet inte vad mer i livet man kan tänkas behöva.

 

 

 

Och så firar vi in helgen.

Med wasabiärtor, Voluspa, Mia Moscato, släktmiddag och duntossor. Det behövs ju liksom inte så mycket mer. Jag känner mig duktig efter dagens lunchträning med Nelly, Criminal Minds väntar på att få startas senare ikväll och flickorna suckar som vanligt där de ligger hoprullade som kringlor. De har helg i kroppen de också.

Vi ses imorgon igen.

Och tills dess hoppas jag att ni fått njuta känslan av helg ni också, att ni är varma i kroppen och att ni kan känna att de här fyra dagarna är precis vad som behövs för att kavla upp ärmarna och orka hela vägen till nästa semester; då det hunnit bli varmt och luften doftar gräs och ni blir alldeles varma under håret i nacken. Och just det! Missa inte att ni har tre dagars fri dejting att testa här inne, om ni saknar någon att tycka om.

Ta hand om er så länge. Finaste ni.

 

 

poetsvår slokhatt/chicwish, tröja/malene birger, halsduk/hunkydory, brallor/vintage by fé

 

 

Så var det torsdag och kort vecka och uppladdning inför en helg full av socker, mat, socker, mat och socker. Och mat. Och tro mig – jag klagar inte! Jag har inga problem med varken socker eller mat och att få ägna mig dedikerat åt båda i så många dagar är minst sagt upplyftande.

Och så vankas det ju ledighet!

L-e-d-i-g-h-e-t.

Flera dagar i en följd att vara lat på; ha familjetid och kökstid och busetid. Gå på bio, promenera, kura under filtar och kanske till och med få en chans att läsa ut den där boken man påbörjade för sisådär ett halvår sen och helt enkelt inte fått ro att avsluta.

(Och ser ni Vintage by fé-brallorna från Creative? Ultimata grenhängarna, man har skrevet i knähöjd. De ska jag bo i hela helgen hade jag tänkt, då har man utrymme att kolhydratsexpandera).

Snart är det påsk, tjejer! Jag hoppas ni kommer unna er sånt ni älskar att äta. Och lite extra egen-lyx-tid på toppen.