Jamen titta bara på det där nyvakna, plutande nyllet!
Det är ju så att man får en kärlekschock.
Hujedamig vilken vacker unge vi har.
Igår testade jag Fond du Chef för första gången när jag lagade saffransräkor med chili. Om det var gott? Det kan ni tro att det var! Jag är så jäkla svag för skaldjur ihop med saffran och det här receptet var både busenkelt och gott:
Du behöver
1 kg räkor med skal (jag kan ha fuskat och kört med färdiga i burk med lake ni vet)
1 charlottenlök
1 äpple1 msk Milda
1 msk currypasta (eller efter smak)
1 påse saffran
Knorr Fond du Chef Vegetable
1 paket Milda mat & visp
Färsk chili
Zucchini om du vill (skippade jag)
1 riven vitlöksklyfta
salt & svartpeppar
ev Maizena
(hela riktiga receptet hittar ni här)
Hur gör man?
Skala räkorna och ställ in dem i kylen. Skala och tärna (0,5*0,5cm) äpplet och finhacka löken. Värm en stekpanna och tillsätt flytande margarin och fräs som hastigast äpplet och löken utan att få färg, avsluta med att tillsätta currypastan. Tillsätt saffran, tomatpuré, Knorr fond och rör ner milda mat. Tillsätt vitlök, spansk peppar och zucchini och låt sjuda i 3-4 minuter.
Om tjockare konsistens önskas red med maizena. Vänd sedan runt de skalade räkorna i såsen och smaka av med salt och peppar. Servera omgående (annars blir räkorna sega). Servera gärna med ris och chutney.
Svårare än så var det alltså inte! Tyvärr valde jag väl den mest svårfotograferade rätten, men what the heck. Jag lovar att den var godare än vad den ser ut. Och just nu kan man dessutom skicka en buljong till någon man tycker om här inne (snacka om otippad present) och tävla om en middag på en stjärnkrog. Heja det!
Men saffransräkor, alltså. Två tummar upp får den.
Detta inlägg var i samarbete med Knorr.
I lördags var jag och Tindy hos den här stilige herren (jo visst är det Böddi) och spelade in film. Det låter ju lite suspekt men det var det verkligen inte – Tindy skulle sätta i sina Rapunzel-clips och då tänkte jag passa på att fånga det hela på film, så att nästa tutorial kanske blir aningen mer pedagogisk än den förra.
Jag försöker bli bättre och bättre på det där med att filma. Känns som om man kan tänkas behöva det nån dag.
Om hon blev tjusig? Det kan ni slänga er i backen på!
Jädrar i min lilla låda vilket änglahår hon fick. Och jag fick typ världens starkaste biceps efter att ha försökt hålla en dundertung kamera stilla och agera regissör samtidigt. Inte så lätt som man kan tro, faktiskt.
Och sen? Tja, man kan ju inte låta ett helt nyinsatt clip on-set gå förlorat så vi begav oss till TGIF för en liten stunds snicksnackande och sörplande och allmänt trevligt umgänge.
ring & halsband/pushmataaha, scarf/stylesnob, kofta/chicwish
Det gick att sitta ute eftersom de brassat på infravärmen utav bara tusan – och att kunna sitta där ute under persienndukar och titta ut över torget utan att frysa ihjäl fick mig att längta så mycket till sommaren att jag blev lite tokig. Jag älskar Lilla Torg på somrarna; stöket och trängseln och skrattet och känslan av brännande sol på axlarna. Oslagbart.
Och sen sa vi hejdå och åkte hem på varsitt håll; jag till klyftpotatis med chilibearnaise, ben&jerrys, busepussar och den där lugna stunden med huvudet i mannens knä i soffan framför Discovery.
En lördag precis i min smak.
Hela helgen har jag försökt ladda för idag. Städdagen.
Det är ju för jävla trist att städa tycker jag. Inte det där dammsugandet och moppandet och torkandet, utan det där sorterandet och plockandet och slängandet. Blä. Så tråkigt att det växer mossa på mig bara jag tänker på det. Men! Nu är det iallafall gjort. Garderoben sorterad, Busens garderob sorterad (herregud, alla dessa små kläder man bara inte förstår att han nånsin kunnat haft på sig), skorna uppradade, skåpen rensade och en shitload av lakan tvättade och till och med fönsterkarmarna har fått sig en omgång med Maison Belle-mumma. Jodå. Nu är det gjort.
Och som vanligt är det en lättnad efteråt. Och så är det ju fasligt härligt att det är söndag så att man kan få gå runt som ni ser på bilderna med kakaduahår, skönaste mjukisbyxorna, duntossor och inte ett spår av smink i fejjan och svära över hur tråkigt det är att sortera.
Ja. Men nu är det bannemig gjort.
Under hela Busens uppväxt har jag inte varit så överdrivet intresserad av kläder till honom.
Jag menar; de växer ju så fort att det har känts så himla onödigt att lägga pengar på speciella saker – plus att de ligger ju liksom mest när de är bebisar så kläderna syns i vilket fall inte. Då ville jag mest att de skulle vara mjuka och behagliga och inte kosta skjortan.
Men nu! Åh. Nu kan jag bli tokig av allt fint det finns i den här åldern. Jackor, stickade koftor, skor. Och Mini Rodini! Jag dör. Jag vill ha hela kollektionen. Kolla bara på bilderna! Byxorna hittade jag på Miloii inne i stan (och en undulatbody, såklart, vem vill inte ha en undulatbody) och den helt fantastiska pantertröjan och de mossgröna Conversen hittade vi på Babyshop. Och nu när han kan ha kläderna längre än en månad är det kul att kunna hitta de där plaggen som får mig att sucka djupt av mammablödighet och vilja ha ett exemplar själv av, fast i vuxenstorlek.
Älskade lilla locksmock. Så söt att jag smäller av.
(Näst understa bilden? ”Var är naveln?”. Navel är något fantastiskt spännande och jäkligt underskattat enligt Busen).
