Har ni börjat pynta ännu?

Jag är väl ingen dunderpyntare när det gäller tomtar och rött och så, men jag älskar att pimpa granen och de lite mer sparsmakade pyntsakerna får gärna komma in. Och i år måste jag jula för två år; förra julen var jag fortfarande spädbarnsgroggy och brydde mig inte nämnvärt så i år får det väl bli åka av.

Men det är väl lite tidigt att börja ännu. Så än så länge har jag bara smugit in Årets Julkudde från Blackballoon, och så bjällerkransen från Bloominghome som busen älskar att daska till så den rasslar varje gång man går förbi den med honom i famnen.

Och visst känns det lite i magen! Bara 32 dagar kvar.

 

 

Och så har man varit på Kronovalls, igen.

Med den bästa Fuffen i världen och hans Eva och Fru Sederblad och en himla massa andra bra människor jag bara tycker så himla mycket om – vi har suttit i ett vackert konferensrum och gjort upp planer och bollat idéer mellan varann och knappat på datorn och ätit lunch bestående av hjort och spagetti.

 

jacka/chillnorway, stjärnjeans/circle of trust (gåva efter modevisningen med Creative Lounge), halsduk/beck s

Dimman kom på vägen dit och låg som en slöja över hela slottet; det var så vackert att man nästan fick lite ont i magen. Vi ville stanna bilen var tjugonde meter på vägen dit och fotografera, men det går ju inte. Och allén på vägen upp mot slottet var alldeles mjuksuddig i kanterna och man fick nästan kisa för att se framför sig.

Jag tycker om skånsk vinter sa Fru Sederblad, och när det är såhär är jag väl beredd att hålla med.

 

 

Vad kan vi ha varit där? Fyra timmar?

Sen var det dags att kramas hejdå, packa in oss i bilen och vända hemåt igen på vägar som simmade i mjölkvit dimma och där ljuset nästan försvunnit helt trots att klockan bara var två. Det är så mörkt nu, känner ni det? Som om persiennerna aldrig riktigt öppnas hela vägen utan bara silar trött ljus från morgon till kväll.

Men vad gör det, egentligen. När man kan spendera onsdagar på slott med bloggvärldens mest rödhåriga Sederbladska.

 

 

 

Sådärja.

Då var man uppe i ottan och ska snart sätta sig i bilen för att åka och hämta upp Fru Sederblad, sen blir det en timmes snacka-och-köra-samtidigt tills vi kommer fram till Kronovalls Slott och Fuffe och får frukost och kan prata storslagna planer. Är det nånstans man ska prata storslagna planer så är det ju på ett slott kan man tycka.

Vi ses snart igen! Ha världens finaste onsdag så länge.

 

 

Imorgon är jag ledig.

Eller ledig och ledig, jag har en ”arbeta-med-det-egna-företaget”-dag. En sån dag när jag försöker hinna med allt det jag inte får in på vardagarna; som att ta med mig Fru Sederblad och träffa Fuffe, fotografera en kokbok jag fått på posten och planera blogglivet fram till nyår. Såna saker. Det kommer in så otroligt mycket uppdrag nu och det är fantastiskt – men det ska hinnas med också. Det är därför jag tar mina dagar för planering och strukturering också, inte bara tackar ja och hoppas på det bästa.

Annars?

Som vanligt. Busen sitter och bankar det inramade fotot på Ranelid i golvet, i ugnen väntar helstekt kyckling och ute är det så mörkt att jag knappt kan se grenarna röra sig mot gatljusen.

Vintertisdag.