Just när man börjat prata om våren kommer snön igen i form av stora krispiga flingor som gör ett nästan isande ljud när de träffar bilen. Jag och Svåra Lena står efter pilatespasset utanför dörren och suckar och rycker på axlarna. Inget att göra åt.
Här hemma möts jag av att mannen oväntat nog spelar Nationalteatern. Vi pratar om det ett litet tag men han hävdar att det absolut inte beror på någon form av begynnande livskris (min teori) utan mer på att musiken är ”svängig” (hans teori). Han upphör aldrig att förvåna mig.
Och nu? Nu ska jag tvinga bort en begynnande förkylning med färsk ananas, Amedei-choklad och kyssar.
Haha jag är på din linje där angående Nationalteatern. Va gott det såg ut med färsk annanas sådär. Jag köpte hem jordgubbar till ikväll när vi ska se på Solsidan här hemma! 🙂
Hanna från Arlöv hej……… Nära mina trakter.
Jag håller på mannen, haha, Jag undrar vem av Er som har åldersnoja, Emma ;-))))))
Kram
Ha ha ha det är inte själva Nationalteatern som är det komiska, det är kombinationen min man + Nationalteatern. Ungefär lika väntat som att ha saftsås på köttbullar 🙂
Va fina kort du tar! Vad har du för kamera?? Gillar din blogg.. Börjar visst bli stamkund!
Åh, tack så mycket! Det är en Canon Eos 1000D, vi är inte riktigt sams ännu.
Herregud människa vad du berikar min vardag!!!