Jag är på väg till Linköping, X2000 gungar som vanligt och jag och produktchefen funderar över hur det kommer sig att det alltid luktar kåldolmar på de där tågen och varför folk tror att andra inte hör när de pratar högt i sin mobil om saker de kanske inte borde. Just nu sitter mannen bakom mig och gastar om hur hemskt det var i fängelset, hur han avtjänat åtta månader bland albaner, hur han fixar en volvo för 60 % av priset och hur hans tjej i all jävlighet dragit med grannen längst ner på gatan.
Men förstaklass-sätena är sköna, man får några timmars ostört arbete och cafévagnen har mjuka Ahlgrens Bilar som fastnar i gommen när man äter dom. Och snart blir det ett snabbt affärsmöte med handskakningar, skratt och ryggdunkande och ikväll är jag hemma igen och kan sträcka ut mig i badkaret och ropa ”älskar du mig?” och dricka mangojuice.
Hahha, ja, å jag undrar varje gång varför de måste skrika så…men kan tyvärr komma på mig att göra samma sak. Tror det är när man hör den andra dåligt såhöjer man instinktivt rösten, men jag jobbar på det 😉
Låter mysigt å få komma hem till det där 🙂
Jag brukar ropa samma sak hahha – hjärtaaaat, jaa svarar han- älskar du mej? 🙂
Hej hopp
Jag tror att offentliga telefonsamtal är lite som en inrepeterad monolog. I viljan till 15 minuter av kändisskap proklamerar vi högt om våra egna liv på ett sätt som vi kan hoppas faller någon i smaken.
Jag brukar tänka på det som en teaterakt och att hela stycket är skrivet just för att spelas upp för mig. Jag brukar också försöka analysera skådespelaren, vilka delar som känns genuina och vilka som känns överdrivna och lista ut vad som i samtalet enbart sägs för att jag som tredje part ska förstå ämnet. Det är rätt schyst.
Hahha, den va bra 😉
Ska prova nästa gång!
Hörde nånstans att de kallas mobilblottare…
Fastnar alltid för hur vackert du skriver, även om det handlar om tåg, ”mobilblottare” och jobb!
Drömmer du om att skriva, jobba som författare???
PS: Känner oxå igen mig. Men i mitt fall ropar jag ” Me quieres?” och han svarar ”claro que sí”….
Hej Bella!
Jag vann en bokutgivning en gång så jag har en bok ute och jag måste skriva för tt inte bli tokig. Men att jobba som författare? Njä. Det lockar mig inte. Det är som det står på en av Anne Taintors magneter: ”I used to be an artist but I couldnt handle the starving part” 🙂