Att mysa så det inte riktigt får plats.

Det regnar. Stora, tunga droppar som kastar sig mot rutan och skapar det där underbara smatterljudet som får det att krypa i kroppen av ligga-stilla-längtan och som alltid gör mig sådär myssugen att det inte får plats. Det är då jag vill ligga på rygg och titta på en spännande serie och oja:a mig och trycka en älskads hand och tugga på en hel påse peacemärken. Nu för tiden är jag tyvärr så trött att jag somnar efter en kvart, men den där kvarten jag faktiskt är vaken är ändå oersättlig. Det finns helt enkelt inget skönare.

Och sen kommer nästa oersättliga period när jag hasar mig upp för trappan och kryper ner under täcket med iPaden och envisas med att försöka se klart avsnittet jag började på igår (trots att jag vet att det inte går). Ett avsnitt Fringe räcker i tre kvällar numera; jag hinner se runt tjugo minuter sen är ögonlocken så tunga att jag ser dimmigt, och det är ungefär där jag börjar ropa efter mannen så att han ska komma upp och krypa ner och dofta lavendelrengöring efter disken och låta mig lämpa över iPaden till honom och säga titta du! för att sen ta ett en handfull av hans lockar mellan fingrarna och somna på två sekunder, medan han ligger kvar (klarvaken) och fnissar och lyssnar på mig när jag snarkar.

Men just nu regnar det och jag kan vara vaken en liten stund till i soffan och lyssna på det där smattret och klappa en hund mellan ögonen.

10 thoughts on “Att mysa så det inte riktigt får plats.

  1. Din beskrivning får mig att längta extra mycket efter maken. Vilken tur att han kommer hem imorgon natt! Pälsklingarna är ju också mycket viktiga men jag vill ju ha alla hemma.

  2. Ja den där sömnen i samband med graviditeten. Gravid med första barnet minns jag hur jag jobbade, kom hem, sov, åt, kräktes och sov igen. Det var ungefär så en dag såg ut. Plus att jag somnade på jobbrasten – och kräktes däremellan. Inte klokt 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *