Att ha spenderat en dag med Nelly.

Alla borde ha en Nelly i sitt liv. En såndär högljudd, lockig sak som skrattar från långt nere i magen och som kan kramas hårt på öppen gata och ropa ooooo vad roligt att se dig! utan att bry sig ett dugg. Jag älskar henne hiskeligt mycket för just det där – hennes förmåga att Bara Vara Nelly och för att jag kan Bara Vara Emma när vi sitter mitt emot varann på ett café utan att ens märka att världen fortsätter omkring oss.

Nelly hade skrivit upp varenda babybutik i sin iPhone så att vi inte skulle missa en endaste en och medan hon stod och muttrade och letade efter adresserna passade jag på att smygfota henne. Mäh! sa hon när hon märkte det Du kan ju inte fotografera mig när jag står här och ser sur ut! och sen skrattade hon hå hå håååå och ledde mig längs gågatan.

Vi stannade till vid världens finaste butik; Udda Tina. Om ni har vägarna förbi måste ni in där! De har världens mix av allt möjligt vackert man bara vill ta hem och klappa på.

Efter en sväng bland alla affärer var det dags för en fika. Vi hamnade på Espresso House (såklart) och där satt vi sen i evigheter och åt paj (såklart) och sörplade ischai (såklart) och skrattade åt mopsar och graviditetsförstoppning och kvinnor med tavelramar runt halsen.

Ja. Vad mer kan man begära av en fika egentligen? Inte mycket.
Sen hade solen börjat sjunka en aning och det var dags för att säga hejdå, men först skulle vi tvinga i oss italiensk glass ur bägare.

Vi tog en med vattenmelon som verkligen smakade vattenmelon, fast på det artificiella sättet, så sen gick vi och smaskade som två gamla tanter som var torra i munnen eftersom tungan fastnade gommen av allt det där söta.

Och ja, det här har jag gjort i några timmar. Så nu ska jag gå och lukta min man på halsen ett litet tag och vila revbenen som värker av babyattacker och skrattanfall.