Ja, det har väl inte undgått någon att jag har lite fuffens för mig just nu.
Den typ av fuffens som inte kan avslöjas förrän det är färdigt nog att avslöjas, men som kommer i sinom tid. Ett fuffens involverar alla som vill (eventet) ett annat involverar er inte direkt men är något som jag tror att ni kommer ha mycket, mycket roligt åt.
Men iallafall.
Det slår mig flera gånger om dagen vilken förbaskat bra idé det var. Det där med att börja blogga. Särskilt i kombination med att gå på mammaledighet. Helt plötsligt finns all den där tiden att göra saker. Roliga, inspirerande, totalt galna saker. Och inte bara det; alla dessa möjligheter att testa på en massa saker man aldrig förr förstått att man nog vill testa på. Det är fantastiskt. Att bara få gå helt och komplett bananas utan att någon försöker sätta ramar, eftersom de enda ramarna som finns är de man sätter själv.
Om jag får för mig att jag vill skapa ett event med Ranelid så gör jag det. Vill jag göra en kokbok för välgörande ändamål så gör jag det. Vill jag fotografera seminakna damer i mitt gästrum gör jag det. Får jag för mig att jag vill bli producent och producera en turkisk musikvideo så gör jag det.
Nåja.
Men ni fattar.
Jag hoppas att ni tar tillvara på er själv där ute. På det som ni faktiskt kan och som ni är duktiga på. Och på allt det där andra också; det som ni inte alls kan och inte alls är särskilt duktiga på – men som ni älskar. Det där som ni vill göra. Utan några ramar och utan att någon kommer och säger att det nog är lika bra att ni gör på deras sätt istället. Jag hoppas att ni vågar, och att ni inte bara tänker utan att ni faktiskt gör.
Det händer inget. Det är inte farligt.
Ja. Jag hoppas att ni får älska något minst en gång om dagen.
Att ni ger er själva utrymmet för det.
Ert utrymme.
Tack för fantastisk inspiration!
Just nu fick jag för mig att jag skulle göra ett litet projekt med tyg (är hemma med sjuk son) och då håller jag på att gå under för att jag inte har häftstift eller små nubb.
Men det är ju lite sådär, när man vill göra saker, stora som små. Det måste liksom ut!
Ser fram emot att detta event som är på gång. Spännande värre.
Och förresten, på bloggeventet träffade jag två (ja, eller många men…) så fina människor som jag har träffat efter. På middag med vin och väldigt mycket prat!
Så tack!
Tack och kram
Tack! Det är härligt att våga och se det hända! Kram!
alice i underlandet ~ ramar gillar vi ! 🙂
down the rabbit hole & magi händer ..
önskar detsamma som Du;
att alla får leva så.
Tack för bloggosfärisk pepptalk 🙂
Du är verkligen en frisk fläkt Emma! Precis vad många av oss behöver för att våga/orka satsa på våra drömmar och idéer! Du visar att allt är möjligt. Endast himlen är taket.
Kram Anna
Hej söta bloggvän!!
Jag undrar om du skulle kunna hjälpa mitt bidrag att gå vidare eller till och med kanske vinna!
Miss Vardaxlyx är mitt cuppisbidrag och jag behöver DIN röst!!
Klicka in dig på min blogg och rösta =)
Jag tackar dig ödmjukast <3
Önskar dig en trevlig tisdag!!
<3 <3 <3
Nyfiken;-). Fina ord och så rätt du har.. man ska leva ut sina drömmar och inte bara drömma om dem. Jag och min man tog det stora steget för två år sedan och lämnade våra fasta (och trygga) jobb och försöker nu att leva efter det mottot.. men ibland glömmer man bort sig i alla vardagsbestyr och måsten. Underbart hur du njuter av din mammaledighet (och använder tiden till en massa spännande projekt). Tack för inspiration!!
Inspirerande!
Älskar fuffens…hoppas vi får veta snart snart! Och så klokt skrivet..trots att jag bara bloggat i 1/4 år..ja strax över tre månader så känns det som den bästa idén jag fått på länge.. Älskart!
Tack snälla gulliga Emma, det sista raderna behövde jag höra just nu!!
Största kramen till dig!!
🙂
Hahha ja du är rolig du, tur vi har dig:) Ja det är måååånga kloka ord/ Kram
dom orden behövde jag just nu.
de gick rakt in i hjärtat..
Kram å tack <3
…och jag med, tack! (och tack för att du skriver en sådan fin, rolig och läsvärd blogg, stor kram till dig).
Kloka ord! Jag önskar att jag hade ditt driv!
Fy rackarns, vad du är bra Emma! Måtte du aldrig sluta bjuda på all din inspiration. Du är topp!
🙂
Kramar
Det har du så rätt i, det gäller att våga göra allt det där man drömmer om..
Väl rutet!
Härligt när det bara öser på med massa nya idéer!
Vill du bära runt på silkesapan i en mycket smidig ergonomisk bärsele tycker jag dus ka tävla om den inne hos mig! Värde 1700 pix – en såkallad himla VÄRD tävling! yay!
Du är så inspirerande!!! Det där med att våga är ibland så svårt men vad händer och vad har man att förlorar? Att inte testa är en så mycket större förlust!
Det är precis så som det är……just do it!!!!!
KRAm
Klokt skrivet! Och när modet sviker behöver många dessa peppande ord. För många tar det tid innan modet överhuvudtaget kommer, som för mig till exempel. Men att börja blogga har varit kanon, så många fantastiska människor det finns i den här världen som stöttar varandra och peppar. Och att våga göra saker man drömmer om kan vara så olika saker, för en del är det bara små steg och för andra är det stora projekt som event och kokböcker – men det kvittar, så länge bara man själv känner att man växer och utvecklas, kommer närmre drömmen och utmanar sig själv en bit 🙂
Lycka till med alla dina projekt Emma, du är en stjärna!
Kram Suz
Exakt så känner jag också! Bloggen har öppnat upp så mycket. Och bjudit en hem till människors liv som man annars inte ens skulle veta fanns!
Jag håller med. Det där med att blogga, det är bra. De senaste tre månaderna är de jag räknar. Då har jag bloggat på riktigt. Jag kunde inte ana hur mycket det skulle ge att skriva lite små texter varje dag, men det gör det. Även om jag inte alls har särskilt många läsare. Och du bjuder på så mycket inspiration. Jag håller just nu på och funderar på vad jag ska hitta på. Känner att jobbet som fritidspedagog/lärare inte lämnar tillräckligt med kraft kvar ”att vara Paulina”. Så nu försöker jag hitta nya vägar, prova nya saker. Och det känns som du hejar på, och det gillar jag! Så tack för pepp, precis när det behövs.
oj, vad lång kommentar det blev, men det bjuder jag på!
Det bästa med bloggandet enligt mig är att ”träffa” massa kreativa inspirerande tjejer som inte styrs av jante! det är stärkande och härligt!!!
Fantastiska drivna människa!
Gillar du fortfarande insektstavlor? Gilla Living like Milton på FB så får du se vad min favoritaffär i Höör har tagit hem. 🙂
Kram
Ja visst maistro! I will do 🙂 Ikväll äter vi våfflor för det älskar JAG!
När ska vi få r eda på dina fuffens du har på gång, håller ju på att spricka…Kom nu upp från din kaninhåla 🙂
Well said! Och jag håller med dig, det är otroligt stimulerande att blogga (och lite frustrerande och ensamt ibland också där på ena sidan datorn:). Jag skrev nyligen ett inlägg om att när man följer sitt hjärta, då uppstår synkronicitet i livet. Det är som om hjärtat vet, och har en egen snabbfil då:)
Ser fram emot att höra om dina kommande projekt!
Åh va bra skrivit!
Ja det här med att blogga!
Tänk vad det får en att testa massa nya saker!
Jag jobbar med mitt största intresse, nämligen inredning pga av att jag började blogga!
Bloggandet har även fört med sig andra trevliga saker.provat på att vara kursledare mm..
Senaste utmaningen var att mina bilder nu pryder ett företags produkt sida! Det är häftigt!
Att blogga har blivit en del av mitt, liv och det är så grymt kul och berikande, alla möten med nya fina människor som man träffar på genom bloogen!
Ska bli spännande och få veta mer om ditt fuffens!
Ha det så gott/Anna
Tänk så rätt..Så rätt..Kärlek:))
puss
Nämen, den haren känner man ju till, från början av Dina blogginlägg.
Ja, Du har alldeles rätt i vad Du säger, Emma. Och när man vågar så dyker ännu fler möjligheter upp som om man gick över en tröskel till en ny värld. Och jag har mitt motto ”att våga är också att riskera att förlora men att inte våga är definitivt att förlora” Och Du har verkligen vågat och inspirerar oss andra. Fantastiska Emma!
Kram
Så sant, så rakt in i hjärtat! Tack.
Halleluja baby! Turkland, Turkland la la la la la…… 🙂
Pöss
fniss:)))
Så sant så sant, älskar ditt driv o kikar in här varje dag för att bli smittad, en vacker dag då kanske jag oxå vågar göra det jag vill och inte allt som förväntas av mig.
Just nu går det mesta av min kraft till att få min dotter att orka något överhuvudtaget med/i sitt liv, jag har insett att vi måste få hjälp av dem som kan.. orkar klarar inte själv längre.
Kram du inspirerande energisprutande kvinna!
åhhh så himla bra skrivet!!
jag blir så inspirerad och glad av dina ord. precis vad jag behöver höra just nu inför vad jag har att göra på jobbet…
kram jenny
Det var ju himla tur att just du blev mammaledig och började blogga och håller oss sysselsatta var dag med dina härligt knäppa påhitt :0)
Ha en fin kväll du underbara kvinna!!
Du är underbar!
Herreguuud, det kändes precis som att du skrev direkt till mig… Har upplevt en väldigt jobbig period på mitt arbete o fick i helgen nog när hela kroppen skrek ut sitt missnöje. Började veckan med att gå till min chef för att säga upp mig, utan att ha något nytt jobb att gå till. Helt plötsligt kunde jag andas igen… Mitt stora dilemma har varit att jag inte kommer till min rätt på detta jobb. Jag känner att jag skulle vilja blomma på mitt arbete o inte som det är nu, vissna… Reaktionerna som jag fått från kolleger är att de tycker att jag är stark och modig men jag kan inte sluta tänka att jag möjligen förhastat mig. Hm, jag hoppas verkligen jag gjort rätt. Du gav mig nytt hopp med denna texten och jag känner just nu hopp inför vad som ska hända. TACK för detta!
ps, tack för en fantastisk blogg, jag följer den med stor beundran varje dag! 🙂
Ramar gillar jag. Speciellt med mina bilder i. 😉
Ranelid-grejen var ju bara för bra. Vi kunde ju texten redan!
Såååå bra skrivet hörrudu, och jag borde verkligen pränta in i mitt huvud att ”jag törs, jag kan”, det är ju faktiskt så att ”jag är mitt livs skapare” bara det att jag glömmer det så himla lätt!
Tack för all inspiration du ger!
Du är oerhört inspirerande Emma, min hjärna går på högvarv och jag har en massa planer.
MEN det finns en stor skillnad på dig och mig, du är en görare..och jag är det inte.
Men det kanske inte gör så mycket, det finns kanske inte finns plats för många görare? Då blir ju NI (du) inte så UNIK som ni faktiskt är!!
(fast jag ska inte sticka under stol med att du väckte görar-nerven rejält)
KRAM
Tack för peppet! Du inspirerar, ska du veta!
Ser fram emot att höra vad det är för fuffens du har för dig.
Stor kram!
Emma, det här gick rakt in i mitt hjärta. De välskrivna och äkta orden du delar med dig av – Tack! Vilken inspiration. Du är magisk! Mer sånt här! Mer pepp!
Så rätt du har!
När jag började blogga fick jag utlopp för ett uppdämt behov av att skapa genom text och bild. Det var ett behov som jag inte viset att jag hade…
Det ena ledde till det andra och jag har nu varit egenföretagare i snart fem månader.
Jag fotograferar människor och hem, har sålt ett inredningsreportage, där jag själv fotat allt och skrivit texten själv. Jag har skrivit och sålt texten till ett trädgårdsreportage och jobbar just nu på två till! Jag har inrett flera vardagsrum och skall snart rita och inreda en terrass. Jag stylar, styr och fotar åt en mäklare och nästa vecka flyger jag till Luleå och Piteå för att göra två reportage till ett magasin.
Allt började med bloggen, som jag just nu inte hinner med, eftersom jag har så många uppdrag! Det är helt fantastiskt, och skulle någon för ett år sedan sagt till mig att mitt liv skulle bli såhär bara jag vågade släppa fotfästet och chansa, hade jag skrattat.
Nu vet jag att man kan göra allt man vill, bara man vill det tillräckligt mycket och vågar chansa.
En fotograf tipsade mig om skribenter som kunde skriva texten till ett fotoreportage jag gjort, jag sa att jag tänkte skriva själv, kan du det? frågade hon. Inte vet jag… Svarade jag, men jag tänker försöka så får vi väl se hur det går. Det gick bra, och nu skriver jag åt henne också!
Kram Helena
Gullfia!!
Du är så härligt inspirerande Emma och det är underbart att läsa din blogg och titta på de fantastiska, levande bilderna du tar. Jag är precis påväg, ja jag har faktiskt redan tagit första steget till att ge mig ut på en härligt vinglig väg där jag håller i mitt roder. Varthän det leder….ja troligen in på många krokiga stigar där mycket spännande kan upptäckas. Livet är härligt och att våga är härligt!
Kram på dig! / Anna
Så bra sagt Emma! Att inta bloggvärlden är som att öppnas för en helt ny värld, om man vill. Så borde det även vara hela tiden i ”verkliga livet” men vilken tur att man utanför de vanliga ramarna också får drömma lite och även göra verklighet av det om man vill!
Underbart peptalk!!!
Tack för inspirerande & uppmuntrande ord!!!
Undrar dock följande: Hur hinner du?
Jag har inga barn än (I maj dock ett ja), jobbar heltid & hinner fortfarande nästan inget jag vill & älskar att göra.
Har massa idéer & projekt men kommer inte någon vart riktigt. Fotografera, måla, skriva bok, göra dokumentär osv…
Är du en ”sådan där” 😉 som går upp i ottan & lägger dig sent, har du folk i din närhet som hjälper dig, är du en konstant tänkare, är du grym på multitasking, hinner du fortfarande med kvalitétid med familj & vänner, lagar ni mat eller kör hemkört, har ni städhjälp eller städar ni själva…ja du fattar…???
Du måste snälla berätta för jag ställer mig frågan ofta när jag läser din blogg – hur hinner du???
Hur jag hinner?! Jag har ju huuuur mycket tid som helst. Jag är ju ”bara” hemma nu för tiden 🙂 99% av alla saker är sånt jag gör hemifrån, med silkesapan i knäet liksom. När man heltidsjobbade hade man inte alls samma tid, nu hinner jag hur mycket som helst.
Du inspirerar Emma! Härligt!