Alltså. Den här tjejen.
Jag kan bli knäpp för mindre.

Jag var sjukt pepp när jag släpade hem detta paketet. Ett babygym från Lamaze, liksom. Svin-nöjd var jag. Silkesapan älskar ju Ugglan och Helge och Pandan så jag trodde att det här skulle vara en fullträff.

Men icke.

Visade sig att babygym har han ju växt ifrån. Såklart. Han såg ut som en jätte där han låg på den lilla mattan och typ trasslade in sig i allt som hängde och dinglade. Så det går inte. Men nån av er kanske har en baby som är aningen mer passande i ålder (skulle tippa 3-4 månader) och som behöver ett babygym? Ja? Det är inte använt, bara upp-packat och monterat (vilket inte! var en lätt match för en normalbegåvad, det ska ni veta – det var riktigt avancerade grejer) och det är riktigt fräsigt med en dinglande spegel och figurer och en liten speldosa som ser till så att de där böjarna som går över själva mattan rör sig så att leksakerna dinglar. Och så spelar den musik! Ja, ni hör ju. Ni kan kolla mer på den här, inte så informativt kanske men det var enda länken jag hittade där man ser den okej.

Så. Om du är sugen på ett ihopskruvat babygym så skriv en kommentar. Om ni är många så blir det en slumpgenerator som avgör. Kostar gratis. Fram tills imorgon, onsdag, klockan 12 säger vi. Avslutad.

Häpp!

Jag var ju ute och promenerade med Svåra Lena igår. Som ni kan se var hon lite extra svår för dagen. Ser mycket förbannad ut. Men det var hon egentligen inte, hon har inte så himla mycket att vara svår över nu för tiden. Hon har ju hittat sig en man som har både jobb och tuppkam och som kan odla skägg vid behov, så hon är just nu inne i den där sover inte riktigt så mycket som man borde-perioden. Underbart.

Omgivningarna bjöd på både blommande träd och raps och en nära-döden-upplevelse i form av en gigantisk traktor, och vi hann avhandla både skvaller och frustration på vår promenad. Det var mest jag som pratade. Jag hade visst ett behov av det. Det är förbaskat skönt det där – att ha någon nära som man kan säga kom, vi tar en promenad till och sen göra sällskap runt en åker och ventilera och få råd och skratta med. Det behövs inte så mycket mer.

Nu ska jag sätta mig och se om jag kan planera in en tripp till Öland nu i maj. Både business och pleasure. Nån som vet nåt mysigt ställe att bo på? Aldrig varit där innan. Pinsamt, jag vet. Men nu är det dags!

Jag vaknar långt innan Silkesapa och flickor idag, tassar upp redan vid sex och svär lite över den oj så tidiga morgonen och kokar tre liter vatten som jag planerar att omvandla till te med honung – för jag har blivit dunderförkyld över natten och snörvlar som en mops och får vira en sjal flera varv runt halsen och tycka riktigt synd om mig själv. Förkylning, liksom. Mest onödiga saken som finns.

Så jag sätter mig och redigerar lite Tjäröbilder i väntan på att det är dags att väcka huset; jag håller på med en kontaktkarta till Ola men fastnar på bilder av Silkesapan när han går bananas framför kameran och ger mig den ena sköna minen efter den andra – jag skrattar ofta högt för mig själv när jag går igenom hans bilder och kan redan nu se att han kommer bli en välkammad, lockluggad teaterapa med nära till skratt och jag älskar det.

Så det är sånt jag gör en tisdagsmorgon klockan sex. Dricker te, är förkyld, redigerar bilder
och gör klart morgonens inlägg och tänker att jag nog kan vara den mest lyckligt lottade personen
i världen, ändå.

Ja, där är dom. Alla tre. Silkesapa, Scout Valiant, Tooka (jo hon är där, ser du?). Bara Tant som fattas, sen är det hela familjen. Min familj. Den jag själv har skapat. Är det inte en fantastisk känsla det där? Att kunna sätta samman en ny familj, en egen, i precis vilken tappning man själv vill.

Det måste vara en av de vackraste sakerna med att vara människa.