Idag är solen bakom för många moln för att jag ska vara riktigt nöjd, men det känns ganska okej ändå. Imorgon vankas det ju promenader och fyrarätters och ett besök till Apotekarns Trädgård som jag velat besöka ända sen jag typ tömde deras monter på Hem & Villa-mässan i början av mars. Ska bli underbart.
Men just nu har jag en obehagligt stor lust att baka bullar så jag sitter och funderar på om det är lönt att åka till ICA och handla ingredienser, eller om det inte trots allt är mycket trevligare att sitta kvar här i mannens gympabyxor och pilla sig i naveln.
Dessa världsliga problem, ni vet. Tar aldrig slut.
Och ni som eftersökte den här CN-klänningen; såg att den fanns inne här nu.
Ja, jag är fortfarande lite speedad sen igår, har huvudet fullt av idéer och går runt och fnissar och smider storslagna planer. Silkesapan sitter i mitt knä på golvet och drar i batterisladden till datorn och låter som en hes fiskmås. Det är som om även han har fattat att det är fredag.
Idag ska jag maila nåt långt och smussligt till den här, här och här tjejen. Och så ska jag packa lite inför morgondagens hotellvistelse. Och försöka få svar från en Kenneth som kanske är skånsk och som har hand om en massa flygplan.
Jag älskar! såna här dagar. Älskar dom. Först hade jag hemligt möte (som en hemlig agent igen, jag har värsta Batmanvardagen nu för tiden) och sydde ihop det absolut sista inför något helt galet och otippat som kommer att ske i vår.
Sen smet jag in på Redfellas. Där ville jag fotografera alla fina apelsiner som de lagt upp på disken.
”Du får inte fotografera här” sa hon.
”Va?” sa jag.
”Du får inte fotografera här”.
Tydligt. Som om jag var lomhörd. Eller lite mentalt utmanad.
”Vad säger du?” sa jag. Fattade ingenting. ”Får jag inte fotografera?”
”Nej”.
Och sen följde en mycket förvirrad diskussion där det kom fram att man tydligen inte får fotografera någonstans inne på Hansa och jag kan ha antytt att hon var värsta shogun. Hursomhelst.
Sen kom den här stilige herren! ”Ge mig sexy face” sa jag, och då fick jag det här. Ja jag vet. Men han är gift.
Och sen satt vi och pratade tjitt-tjatt ett tag och han pillade på min kamera och sa ”Men har du inte ställt in det här?” och jag sa ”nej”. ”Vet du vad det är för nåt?” frågade han och jag sa ”nej” igen. Så då ställde han in hela min kamera och nu funkar den ännu bättre än innan.
Sen kom den här fantastiskt vackra Elma. Åh vad jag saknat henne! Min lilla älskade videung. Vi pratade om livet och kom överens om att vi måste börja hänga ordentligt nu när jag ändå bara skräpar runt och är mammaledig.
Sen? Sen åkte jag på hemlig jobblunch tillsammans med Den Snygge Chefen Björn. Ja, han var inte så hemlig såklart, men sällskapet.
Så hemligt att bara händerna fick vara med.
Och sen var det mentorsträff!
Men där kunde jag inte fotografera. Det vågade jag inte. Inte första gången sådär.
Jag fick världens bästa mentor, världens, som heter Rolf och som mest satt med handen för pannan och sa herregud när jag pratade. Herregud sa han, och så skrev han envis! med spretiga bokstäver på sitt mentorsprogram och skrattade mycket. Och så sa att han var glad att han inte googlade mig innan.
Det var jag också.
Tillsammans blev vi helt ystra och upplivade och var liksom helt ur fas när vi skulle träffa vårt med-mentors-och-adept-par. ”Tycker du också att alla andra är idioter?” gastade jag glatt till min adept-match som hälsningsfras och vevade hennes hand. Först var det sådär tyst i flera sekunder, sådär så att tiden står still litegrann ni vet, sen sa hon ”nej?”. Så var det inte mer med det. Sen gick vi fyra en promenad, förmodligen för att kyla ner mig och Rolf litegrann, men det gick inte alls enligt planen. Vi var som fnittriga kalvar på grönbete och han berättade om Den Stora Byxrevolutionen och jag förolämpade den andre mentors arbetsinsats och föreslog Liseberg som bra ställe för nästa träff. Japp. Vid ett tillfälle tror jag till och med att jag antydde att diktatur var underskattat som ledarskapsmetod och så blev det sådär tyst igen.
Men Rolf! Han var modig. Han bjöd mig på invigning.
Det kommer bli kalas det här.
Ni som undrade över kläderna: kavaj Lexington, jeans Circle of Trust, topp en tre år gammal från H&M. Och jag snattade inte byxorna på riktigt.
Ni ser mig inte så mycket idag. Jag har en såndär galen dag med fuffens och luncher och Elma-date och mentorsträffar och gud vet vad. Ikväll får ni höra allt om den första mentorsträffen och om vilka jag har kramat idag, men just nu har jag en lunch att sätta tänderna i.
