Det finns en del säkra tecken på vår. Såna som, även om det är svinkallt ute, skvallrar om att det snart snart går att vara utan jacka och äta glass från Glassfabriken och ha dörren öppen ut mot trädgården mest hela dagen.

Som nya kuddar. Man kan aldrig få för många kuddar.

Saker på väg upp i rabatten. Såna där gula saker tror jag att det är. Påsklilja? Tulpan? Skit samma. Det växer iallafall.

Och solande salukisar.
Såna som gör soffkuddarna platta och lämnar märken på rutorna och ylar åt grannens katt. Inte för att det gör nånting; soffor är till för att användas, rutor att slemmas på och katter att yla åt. Sånt är livet liksom.

Men ja. Trots att det är svinkallt ute så finns de där.
Små, små tecken på vår.

Det här är en bra vecka. Känner ni det? Det är en vecka då det händer saker, det är jag säker på. Och så startar den med sol vilket är helt underbart trots att det gör att allting känns i akut behov av att städas, och silkesapan har övergått från sina låga, väsande häääää till nån form av high pitch dödsskrik som jag är ganska säker på bara hundarna och en och annan delfin kan höra alla nyanser av. Helnöjd är han.

Idag ska jag fotografera klart för Nordljus, motstå impulsen att tvätta fönster, samt försöka göra en tavla digitalt föreställande en hornbeprydd ponny.

Ja, vad kan man säga. Jag håller mig sysselsatt.

Och så blev det kväll och den där obligatoriska kollapsen i soffan med rökiga hickoryspett på kyckling, en påse lösgodis och en stor skål blåbärsglass. Och så The Mentalist, såklart. Det är den vi plöjer just nu och jag har blivit aningen betuttad i den fluffhårade, västbeprydda mr Jane. Han får mig att vilja plugga på ordentligt om det där med att läsa andra människor och sen gå omkring och göra alla nervösa och vifta med pekfingret och se finurlig ut. Vansinnigt spännande serie är det.

Men nu; mer godis! Och en smula kärlek.

Idag frös jag arslet av mig i tvättstugan, för Nordljus skull och till grannarnas stora förtjusning. De satt som klistrade och tittade på när jag sprang in och ut ur huset iförd pyjamas, sommarklänningar, allehanda rekvisita och gummistövlar.

Tro fan det.

Hur ofta står folk halvnäck i sin tvättstuga i mars och poserar framför en upp-pallrad kamera? Det har väl aldrig hänt så mycket i den här byn som sen vi flyttade hit. Det var inte det lättaste att se easy breasy covergirl ut med all den publiken kan jag säga, men hey. Vad gör man inte för underhållningen?

Nåja. Den här gången tog jag inte åkern, iallafall.
Alltid nåt.

Ja. Nu har vi varit på Hem&Villa-mässan. Det var… trångt. Lite för trångt för att jag ska tycka att det är bekvämt. Och så gick nog en propp när vi precis klivit in för jag hann bara ta en bild sen var det på tok för mörkt. Men det gör inget. Det bidrog till mysstämningen.

Och jag hittade en kakelugn jag vill ha! Inte i det här huset men i nästa. När det nu blir. Och så hittade jag ett olivträd som jag ville ha men det kostade 5900 kr. Som hittat, alltså. Men! Jag hittade en monter som jag gick lite bananas i som tillhörde ett företag jag bara måste besöka. Apotekarns Trädgård. Har ni varit där? Verkar helt fantastiskt.

Jag köpte de här två faten, lite marrakechaktiga sådär. Det undre är jättestort och kommer bli hur fint som helst på soffbordet.

Och så köpte jag en gigantisk Rosmarin som doftar så gott att jag blir lite yr. Den ska stå utomhus berättade den trevlige herrn i montern men det skiter jag nog i. Den är för vacker att ha ute. Den får stå inne tills den visar tecken på att dö.

Så ja.
Allt som allt var det lyckat. Bland alla dessa värmepumpar och plastpooler fanns där en hel del guldklimpar att frossa i. Trots allt.