Vet ni? Jag minns inte min första kyss. Jag som minns allt annat,
minns varje strykning från en man, varje doft, varje känsla av hans ögonfrans kittlande mot min kind, varje sekund av det där jag-andas-din-luft som kommer innan en kyss
minns inte min första kyss. Det kan ha varit i en sandsilo på väg hem från skolan en vårdag när ryggsäcken var lättare än vanligt och någons pojknervösa hand låg i min, men det kan också ha varit på baksidan av gymnastikhallen någongång när det regnade och mina vita jeans klibbade mot kroppen och jag höll en mattebok så hårt under armen att fingrarna domnade. Men jag vet inte.
Jag minns så mycket andra saker, däremot. Juristen som hade vita handdukar och fosforleenden och rökte parfymerade cigaretter. Strippan som hade barnläkarfingrar och dansade som en gud och som tog med mig till stränder där klockorna hade stannat. Chefen som var för lång och doftade saltlakrits och vars skrattrynkor gjorde mig galen, och som hade en lägenhet gömd bakom persienner där jag kunde bada badkar och skratta mig hes av spänning. Och han jag kallade Skumberg som var lika dum som han var vacker och som hade de tunnaste läppar jag sett och de bredaste axlarna i stan. Och så vidare.
Jag minns alla ickekyssar; alla de tillfällen man stått någonstans man inte borde stå tillsammans med någon man inte borde stå där med och väntat. Med håret fladdrande för ögonen och med en hand på hans bröstkorg. Avvaktande. För att sen bestämma sig för att inte, och i veckor efteråt röka för många cigaretter och skriva sida upp och sida ner i sin dagbok och förbanna sig för själv för att man inte –
ja ni vet.
Men min första kyss, den minns jag inte. Däremot minns jag två första kyssar; den av min första kärlek och den av min sista.
Och i slutändan är det ju ändå de som är de viktigaste.
Men oj vad du fick mig att lägga pannan i djupa veck och – tänk, tänk, tänk – nej. Jag minns inte min heller…
Är ensam hemma ikväll. Ska tappa upp ett fotbad och se på vilken kanal jag vill, läsa och blogga – samtidigt. Ha det!
Åh du skriver så fantastiskt bra. Hittade din blogg via Bks om jag minns rätt och har läst hela i kväll, eller ja natt. Det gick helt enkelt inte att sluta. Blev som en bra bok som man inte vill lägga ifrån sig, när man hela tiden vill ha mer.
Måste också bara säga att erat hem ser så fint ut. Du har inte lust att lägga upp flera bilder? Kanske är för personligt men ville iallafall fråga.
Vilken underbar liten text du bjuder på idag! Nog minns jag min första kyss, alltid, men jag var å andra sidan 15 år när det väl hände. Pojken ifråga höll jag sedan ihop med under ett helt år, – min första riktiga pojkvän. Sedan dess har man ju pussat en hel del grodor, hihi!
Hoppas du får en puss av tomten i år!
/Anna-Karin