Vi klär på oss så mycket vi kan hitta och pulsar igenom snön ner till fältet som ligger innan havet och där man kan springa fritt hur långt man vill utan att någon störs. Det är kallt så att fingrarna blir orörliga i vantarna men det är bedövande vackert och röken stiger från vår andedräkt där vi tår tätt ihop och ser på när Tant och Tooka gör av med några dagars sovmornars energi på tjugo minuter.
Och sen pulsar vi tillbaka och tar bilen in till stan där vi trängs med julstressade människor för att hämta paket och köpa det-där-sista som man behöver, och nu är vi äntligen tillbaka igen och mannen sitter på golvet i kontoret med pannlampa och försöker tända eld i öppna spisen som en pojkscout. Med andra ord är allt precis som det ska vara.
Än en gång, helt underbara bilder.
Och du påminde mig just om att se om min egen brasa i kaminen. Så klart hade den dött.