Vi kunde egentligen inte be om ett bättre nyårsfirande än det vi fick. Vi satte oss i bilen och åkte till Smålande och Tant är ju inte särskilt förtjust i att åka bil men det gick bra ändå.
Väl framme var det dags för kramar och lunch och en chans att säga hej till alla djuren.
Sen begav vi oss ut på promenad. Det var sanslöst vackert och hundarna sprang sig trötta och överallt var det tyst, tyst och mitt hjärta slog lite extra under ylletröjan.
Tillsist kom vi fram till en liten sjö vid en glänta där vi satte oss och pustade ut och drack varm choklad lyssnade på allt det där tysta.
Väl tillbaka hade det redan hunnit mörkna, frosten föll men inne var det varmt och vi trängdes i köket och skrattade och försökte laga mat, alldeles för många på en gång.
Och när raketerna yrde stod vi på en balkong och stampade och pussade oss varma och kom fram till att 2011 nog blir det bästa året, trots allt.
Åh, wow vad fina bilder, den 3:e och 4:e nerifrån. Mys.
Ser ut som att ni fick en riktigt härlig nyårsafton! Promenad, vänner, vovvar, mat och champagne är ju de bästa ingredienserna 🙂
Vad är det för en otroligt söt liten varelse du har i knät på tredje bilden uppifrån? Vad är det för ras? 🙂
Det är en Jack Russel-valp vid namn Lisa. Hon är så söt att man smäller av.
Och du var i Ljungby? Vet inte hur jag hamnade på ett så gammalt inlägg … Hahaha!!!
Så du var i min lilla hemstad:)
Känner igen vår huvudgata, ser mycket mysigare ut på bild än i verkligheten!
Världen är verkligen liten…
O detta läser jag nästan ett år senare:)
Underbar blogg!
Goddam, Emma! Jag tyckte väl att bilden med gatan som går upp mot kyrkan såg bekant ut! Så du härliga varelse med den här mer eller mindre gudomliga bloggen firade alltså förra nyåret i staden tre mil utanför vilken jag växte upp, och nu över ett år senare sitter jag här och upptäcker det eftersom jag plöjer genom alla dina blogginlägg sedan starten, och känner mig som om jag borde citeras i valfri kvällstidnings ”Jag mötte Lassie”-spalt.
Oj. Jag har läst alldeles för mycket attvaranågonsfru idag – din personliga språkbehandling (som jag älskar) verkar ha tagit över hela mitt väsen. Oops. 🙂