Jag sitter skönt i soffan. Jätteskönt. Jag är sconesmätt och varm under en filt och har laddat upp med två avsnitt av Solsidan och precis hamnat i den där underbara halvkoman man bara kan nå när man ätit för mycket kolhydrater och nått en viss kroppstemperatur. Ni vet känslan.
Tooka har börjat protestera över min lathet för sisådär en kvart sen. Det börjar med ett lågt, monotont pipande – ungefär som ryska ubåtar på djupt vatten. Niiiiiiiiiiii. Tystnad. Niiiiiiiiii. Hon sneglar på mig ur ögonvrån för att se hur jag reagerar. Jag rör inte en min.
Niiiiiii… iiiiii-i-iiii….
”Tooooooooka” säger jag varnande. ”Lägg av. Du är ingen shi-tzu.”
Nu är det inget sneglande ur ögonvrån längre, nu är det full frontal blängande. Jag ignorerar henne igen. Hon var ute för en timme sen. Sen ska jag ta tennisbollen och ge mig ut på ett fält och låta henne springa sig sanslös, men inte nu. Nu sitter jag i en soffa, jätteskönt, och skrattar åt Solsidan och armbågar mannen menande i sidan.
Tooka utvärderar situationen ett tag. Tar två varv i vardagsrummet så att hennes klor klickar mot trägolvet klick klick klick. Jag ignorerar henne. Fortfarande. Hon klämmer sig mellan bordet och soffan och blänger utmanande på mig, utan att ens blinka – så förbannad är hon. Jag ignorerar henne. ”Titta rakt fram bara” tänker jag ”bara titta rakt fram”. Så det gör jag. Sitter under min filt i soffan och tittar rakt fram på Solsidan.
Ger hon upp? Nejdå. Tooka kravlar upp på puffen, den som står nästan mitt framför TV:n, och där sätter hon sig i all sin prakt och blänger. Djupt lidande och med halvslutna ögon och med all sin långa vinthundsprakt sitter hon rakt framför min TV:bild och tittar på mig, suckar, tittar ut genom fönstret, suckar, tittar på mig igen.
Kalla kriget har börjat.
Och finns det någon som helst chans att jag kan vinna det här? Nä precis. Tänkte väl det.
Ses på en stund.
Hi, hi…precis sådär gör Lemuren oxå, känner så väl igen mig!
Aldrig att man vinner där inte, hundar har en tendens att vara VÄLDIGT envisa 🙂
Stackars, stackars henne, vad GRYM matte är 😉
Sv. Receptet finns på bloggen, om du kollar till höger så finns hela min veckomeny där, där kan du klicka på receptet så kommer du direkt dit annars så finns det en menyknapp uppe i listen som heter Recept. Det var supergott, verkligen värt att prova!
Ha ha ha ha ha det känns igen……vartenda ord….
Haha, dessa hundar 🙂
Vilket underbart inlägg. Det går inte att låta bli att le åt det man läser. Ikväll är det handboll och Solsidan på tv 🙂
haha, precis sådär gör Isa på morgonen, när jag sover gott i sängen. Hon stirrar mig vaken och om jag så mycket som höjer mitt ögonbryn för att småkika mellan mina ögonfransar är det kört. Då vet hon att det är matdags. Hon är 6 år så hon har börjat bli lite mattokig.
Kram
Haha så där gör Enzo också! Och man gör allt för att ignorera honom tills han sätter sig mitt framför tvn och bara råblänger på en och där kan han sitta tills jag tillslut får ge upp…haha!
Hahaha! Du fick mig att skratta, tack. 🙂 Ha en fin dag!
klockrent!!
även om vi inte har hund längre så
hör jag ”klicket” emellanåt 🙂
Nää man vinner aldrig den kampen.. Bara att gå..
*asg* gu va sött!
Haha jag dör! Åh jag vet PRECIS vilken blick det där är! Var ute hos fadern idag, och flatten gjorde sin vanliga tornadohälsning, men så fort hon insåg att jag skulle ut i stallet, tog det hela liksom nya proportioner. ”Ut? Ska du UT? Jamen det är väl självklart att jag skall med!” Springer och hämtar sin dummie och tittar med stora blötmjuka ögon under lugg och ler fanatiskt med svansen.
Klart vi gick ut och kastade lite.
Så söt hon är, vem kan motstå en sån blick ? 🙂