När jag vaknade i morse låg jag länge och spoonade Tant och kände efter om jag var stanna-hemma-sjuk. Tant tyckte att det skulle vara en ypperlig idé om jag stannade kvar så att de skulle slippa gå upp på några timmar än och åka till dagis, men jag kom fram till att jag inte var alls som igår och att jag nog inte skulle kunnat stanna hem med gott samvete. I vanliga fall stannar jag bara hemma från jobbet när jag är arbetsoförmögen (jäkla skillnad mot förkyld) men idag försökte jag verkligen känna efter ordentligt, och visst är jag förkyld men inte så jag inte kan andas. Så jag gjorde en kompromiss; jag skulle åka in och jobba och om jag började bli trött eller blev mer förkyld så skulle jag ta den där chefsrättigheten att ”arbeta hemifrån” som man alltid har som trumfkort men så sällan använder. Deal?Dessutom är det fredag och fredag på vårt jobb innebär att vi startar dagen med att äta en lång gemensam frukost (60 personer) med nybakta bullar och alla pålägg man kan tänka sig.
Så nu sitter jag på kontoret med världens kakaduafrisyr (såhär går det när man somnar med blött hår) och lyssnar på Svåra Lena som ska gå på sin andra dejt med Max idag innan han tar tåget till Göteborg och hon har bestämt sig för att hon nog minsann ska pussa honom idag, och hon är mycket bekymrad över hur detta ska gå tillväga rent praktiskt med tanke på att han är en bra bit över 1,90 och hon är en aning kortare än så.
– Ja det går ju inte att… smyga in den, instämmer jag. Du får väl liksom hoppa upp och be till gud att han är beredd.
– Jag kan väl inte hoppa upp och pussa honom! Tänk om han inte alls vill och känner att jag förgriper mig på honom om jag kommer studsande. Tänk om jag råkar ge honom en dansk skalle istället!
Svåra Lena fasar och slår handen för munnen. Jag skrattar.
– Du får väl ställa honom bredvid en parkbänk då? föreslår jag. Och klättra upp så ni är i jämhöjd.
– På centralen? Vet du hur många väktare det finns där? De kommer att ropa och komma joggande och tackla ner mig från bänken och när de satt ett knä i ryggen på mig så kommer de titta upp på Max och fråga ”besvärar den här kvinnan er?” medan jag ligger där och sprattlar som en skalbagge.
Jag sätter den varma chokladen i halsen, frustar av skratt och skakar på huvudet. Stackars Svåra Lena. Det finns inget värre än de där första trevande veckorna när man träffas och hjärtat slår i otakt och man inte vet hur man ska göra för att det ska sluta.
Haha, härlig frilla och härligt med gemensam frukost på jobbet, det är ju en speciell stämning på fredagar så det vill man ju inte missa pga lite snuva. Men sen tycker jag nog att du ska ta ut din rättighet att jobba hemifrån och krya på dig ordentligt, det verkar som att du har haft en sjåig vecka. Hälsa svåra Lena att hon får köra ”du har en fläck på tröjan” tricket och när Max tittar ner, så slår hon till med en puss 😉 .
Ha det bra och tack för peppen igår, jag har en bra känsla i kroppen när det gäller det jobbet, hoppas att den känslan stämmer.
Kram
Å, den frukosten låter mysig!! Nu när du har fått i dig den och pratar med Svåra Lena och liksom visat dig på jobbet, ja, då kan du ju gå hem och kurera dig 😉
Kram och krya på dig!
Er enig med dem som her inne har sagt at du bør skrive en bok, språket ditt er så malerisk, man ser alt for seg:-)
Høres ut som du har en fin arbeidsplass, vet alle der om bloggen din?
En del i ledningen vet om att jag bloggar, men inte på vilken adress 🙂
Okej, men dem du skriver om vet?
Hils forresten til Lena og tipse om at hun kan passe på å ”slå til” når de sitter ned;-)
Ja det vet dom 🙂 Och de vet var de kan hitta bloggen om de skulle vilja läsa. Svåra Lena läser såklart!
Haha, vilken tur att du gick till jobbet så SvårLena har ngn att lösa sina världsproblem med 😀
Hälsa henne att jag var tillsammans med en kille som var betydligt längre än mig och det fungerade bra- men att han fick ont i nacken ibland 😉
Första kyssen gick dock helt okej, han böjde sig ner men som hon tänker ”spontan kyssa” honom så är det klart att det är svårt ifall han inte ”känner feelingen” och böjer på sig 🙂
Åhh, nu blev jag full-i-skratt och massa piggare!
Vilken rolig blogg det här var- hit återkommer jag!
Trevlig helg!
Kram
MammaMorran- funderar över livet och ADHD/Autism
Hoppas förkylningen ger med sig under dagen även om ”jobba-hemma” låter som en bra grej en fredag. Nu har du ju fått i dig mysfrukosten och allt 🙂
Hälsa Svåra Lena att väktarna på stationen är bara små sötnosar. 🙂 Skulle dom bråka med henne så kan hon alltid slänga ut ett ”Emma hälsar till Pelleplutt och er andra”. *s* Då kommer dom mest troligen börja skratta åt tokiga lilla jag. 🙂
Haha.. Jag älskar dina texter. Å fnissade så tyst jag kunde för att inte väcka barnen. En dans skalle var nämligen vad jag gav min sambo. Så träffades vi. Å har hållt ihop efter det. SÅ en dansk skalle är inte alltid något dåligt. Ha en fin fredag.
Underbart! Heja Svåra Lena!