Att vara avgrundstrött.

Den går inte att förklara på något annat sätt. Tröttheten. Som om jag sovit i en grotta i hundra år men ändå inte vilat ut. På mornarna är jag tung och orörlig under täcket, jag klamrar mig fast vid Tants runda bakdel och ropar jag vill inte gå uuuupp! till mannen som duschar där nere. Och sen ser jag att han har lagt iPaden på sin tomma huvudkudde till mig, så som han alltid gör, så att jag ska slippa resa mig upp och hämta den i mörkret utan bara kan ligga kvar och morna mig bland bloggar och mail innan jag tillslut måste stiga upp ändå. Och det är kärlek för mig; en iPad på armlängds avstånd. Och då blir jag lite gråtmild istället, och sen ligger vi där – flickorna, tröttheten, ömheten och jag – tills vi bestämt oss för att gå upp.

Och vet ni? Det snöar igen. Bara tunna, glesa flingor mot bussfönstret men likväl snö och det får mig att muttra i halsduken och svära över vädrets makter. Snö var inte alls med i planeringen. Jag skulle ha varmt gräs och mjuk jord och vindar som inte blåser in utan bara lägger sig utanpå, jag hade redan ordnat trädgården i huvudet med körsbärsträd, rådhusvin och en uppblåsbar barnpool till flickorna. Men nu snöar det och det finns inte så mycket att göra åt saken mer än att omvandla vardagsrummet till ett skyddsrum fullt med filmer, färskpressad apelsinjuice, smågodis, glass och ett nersläpat duntäcke från övervåningen.

Det är ju trots allt fredag.

 

13 kommentarer till “Att vara avgrundstrött.

  1. Den där tröttheten kommer jag ihåg, vi gick mycket på Bio under min första graviditet och jag kan säga det, att det var inte många filmer som jag hade behållning av, sov så sött i biosalongen *S*.

    Ha en underbar fredag!

    Ps. Jag vill också ha en iPad! listan med ”saker som jag vill ha” blir bara längre och längre, prylnörd som jag är *S*… tror du argumentet ”det blir mindre med inredningstidningar här hemma om jag köper en iPad” funkar??

    1. Det tror jag säkert! Jag gav mannen en i julklapp och det var den bästa presenten – jag har sjukt mycket behållning av den själv *s*

  2. Här strålar solen, så det är en vacker dag. Tyvärr är den sorglig eftersom jag måste klä mig i svart och greppa mina lila prärieklockor och gå på begravning. Helst av allt skulle jag vilja barrikadera mig i soffan med make och katter och täcken och planera och spåna och diskutera och njuta av ett framtida hus.

  3. Jag kommer ihåg tröttheten fast det var 18 år sedan, det hjälpte inte hur mycket man än sov.Men jag kan trösta dig med att det blir bättre, kanske ska alla viktigheter tillverkas nu och kräver din kropps fulla uppmärksamhet!!!!De största intressen/behoven under graviditeten var MAT och SÖMN tillsammans med en massa fantasier om hur allt skulle bli när babyn kommit.Du har ditt livs äventyr framför dig!!! M

  4. En sån man. En sån kärlek. Vad gör då lite snö. Och det är ju fredag och vi går mot vår. Hoppas du får vila i massor i helgen… den där preggotröttheten brukar lägga sig efter några veckor.

  5. Hittade din blogg via houseofphilia och hjälp vad glad jag blev… fick för två veckor sedan hem min andra Saluki. Vad kul att läsa och se bilder på andra ”salukigalna” människor!!! Och vilka fina bilder på dem…..

  6. Du ska se att tröttheten försvinner när våren anländer. Förhoppningsvis snart. Jag menar, det är ju faktiskt snart mars. Och mars är en vårmånad, så är det bestämt.

    Men jag vet. Ibland kan man bli så himla trött på det evigt kalla vädret och snön som återkommer hela tiden. Å andra sidan är det fasligt mysigt att krypa upp i soffan insnodd i duntäcke och inte behöva göra någonting…

    Vila nu!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg