Det är ett nytt fenomen för mig det där. Hungern. Jag har alltid varit glad för mat med det är först sen jag blev gravid som jag på riktigt varit hungrig. Det är otroligt! Jag äter frukost (för första gången i mitt liv det också) klockan halv sju och sen knaprar jag ett knäckebröd i timmen men trots det är jag nästan svimfärdig av hunger när klockan är tio. Och det märkligaste är inte själva hungern utan snarare vad jag kan göra åt det. Hur ska jag förklara? I vanliga fall kan man ju ignorera sina hungerskänslor eller bara skjuta upp lunchen en timme om man har mycket att göra.
Det. Är. Nu. Omöjligt.
Jag måste äta. Att skjuta upp eller ignorera eller lägga på is är helt och hållet otänkbart. Jag skulle lika gärna kunna be kroppen att hugga av ena foten. Så runt tio börjar jag åla på skrivbordsstolen och snegla på klockan och sucka över hur långt det är till lunchen. Så tar jag ett päron och ett knäckebröd till. Halv elva är jag så hungrig att jag blir illamående istället så då tar jag en banan, ett glas proviva och ytterligare ett av de där förbannade knäckebröden. Och klockan kvart i tolv ger jag upp och sliter åt mig kappan, rasslar ner för trapporna och hetsar till CasaMia för en gräddig lunchpasta med paprika och kyckling.
Min kropp är inte min längre. Världens märkligaste känsla.
Hahha oj, det låter tufft.
Men ni e ju två nu vettu 😉
Kan du inte typ ha en extra matlåda som du smyger iväg med, eller ngn stor rejäl macka, me typ extra allt på?
Hoppas det lugnar ner sig snart iaf.
Kramen från mej!
Det blir bara värre må jag tillägga 😉 Haha! Jag hade energy bars i min väska! Det funkade för mig!
Ät kvinna ät!
Babybelostar! Jag brukar ha med mig sådana för att kurera mina plötsliga hungerattacker (som jag får utan att vara det minsta gravid, kan tilläggas!). Håller en mätt lite längre än knäcket.
Inte helt lätt det där;)
Stor väska med mat säck i…
Klockren beskrivning av att vara gravidhungrig! Det värsta är om man får ett sug efter något, ett sug som man vanligen kan ignorera men som man inte kan motstå längre. Det är då männen får sin historia att berätta om när de blev ombädda att ge sig iväg mitt i natten/snöstorm/ösregn o.s.v för att skaffa något 🙂
*s* Åh va jag känner igen det där hungersuget. Jag överlevde genom att tömma fruktkorgen på jobb. Inget jag åt, förutom mat, höll mig mätt så därför tyckte jag att frukt var det bästa alternativet till mellantugget. Men godis funkar rätt bra också men är inte riktigt att rekommendera mer än i nödfall. *s*
Är glad för att du får denna härliga chans att uppleva när ens kropp tas över av en ”alien”. 🙂
Ja det känns igen, jag var konstant hungrig mina båda graviditeter det kom dessutom ganska akut. Se till att du är förberedd med mellanmål, skorpor risifrutti mm utplacerad så det alltid finns till hands! Det är vikgitheter som händer i kroppen!!Lycka till M
Det kräver mycket energi det där med att tillverka händer och fötter! 🙂 Du får så lov att dela din kropp med en liten en ett tag framöver…
Alltså, om det är någon gång i livet som man ska ge sig hän och strunta i allt vad självbehärskning är i matväg, så är det väl när man är gravid? Det inbillar jag mig i alla fall… 😀
Det kidneybönan i magen kräver. Är det man äter. En polare till mig gick på promenad med sin hund. Hon var också preggo. Sanden som låg i sandtaget såg gott ut. Så visst, hon tog en näve. & tyckte det var smaskens. När hon sen bad maken köpa hem skolkritor, då var även det en delikatess…
Så nöden har verkligen ingen lag! Smaklig spis!
KRAM LISA
😀
Ingen som börjat ana ngt på kontoret? Kundtjänstchefen avslöjade mig just genom att matintaget ökade 😀
Hihi det ska ju vara så, du äter ju för två nu vet du. Det är ett litet energiknippe du bär på. Knäckebröd är ju toppen, jag knaprade på Polly (chokladkulorna) så jag fick ett hål i en tand!
Må gott
Kramar
AnnaMaria
Man känner sig som ett enormt hål som aldrig kan fyllas..och när man ammar så känns det nästan ännu värre, det enda man gör är att äta och ätas, äta och ätas.. 😉