Herregud , vad tiden går egentligen. Tänker ni på det?
För två år sen vid den här tiden hade jag precis flyttat tillbaka till Malmö igen. Jag bodde i överslafen hos Micke Sparv i väntan på min lägenhet, på kvällarna somnade jag till ljudet av tv-spel och Mickes fnittrande – jag försökte göda upp honom på pizza och feta pastasåser den korta tiden jag var där eftersom han åt på tok för lite och alltid glömde bort att handla. Ibland grillade vi på verandan med hans rufsiga vänner och såg solen gå ner över Jägersro.
Jag var ute med Nelly nästan varje helg; jag drack daiquiris och dansade salsa med vansinnigt korta män och skrattade åt att de enda som uppvaktade mig var antingen medelålders gifta karlar eller nittonåringar som reste runt med en cirkus. Jag fick en home-coming-fest i en takvåning på Möllan med alla de jag saknat när jag varit borta och vi videofilmade och sjöng och försökte leka ”nu ska vi ut på tigerjakt” fastän ingen mindes hur man gjorde, och jag skickade var är du baby? klockan halv ett på natten till VD:n på mitt alldeles nya jobb istället för till Micke eftersom de hette likadant i min telefonbok. Hela veckan efter satt jag på ledningsgruppsmötena och försökte låtasas att det regnade.
Jag satt med Nelly på uteserveringar och drack skumpa och deklarerade att jag minsann aldrig mer skulle ha en man som kunde spela gitarr, vi skrattade åt de långhåriga, konstnärliga och bestämde oss för att det nog kunde bli bättre än sådär ändå. Vi skrev in oss på match.com och jag träffade Christer Sandelin-kopian (han med exfrun och pastan) och Nelly hade en hysterisk dejt med en rödhårig moderat som tog med henne till Burger King och försökte tvångla henne i buss-kön, och vi skrattade oss fördärvade av detta men gav inte upp.
Och nu; två år senare är jag gift och gravid och har en skånelänga med rabatter och kan nog för första gången i mitt liv kalla mig för vuxen.
Som det kan bli, ändå.
Livet bär med sig en massa överraskningar åt oss, ibland är det bra att vi inte vet men iböand önskar jag att vi kunde få en förhandspeek, när livet är som tuffast. Att bara få sen lite grann att livet KOMMER att bli bättre! Du är där du är menad att vara, du har hittat hem, precis som jag och det finns ingen bättre känsla.
Kram
😀 Visst är livet underbart???
Ha en bra start på veckan! /Carin
Va skönt att det inte bara är för oss som det går snabbt. Blev lite inspirerad att göra ett blogginlägg om hur det har blivit som det har för oss. Vi har rinnande vatten, ut för väggarna, att tacka vårt förhållande för. 😉
Ja, livet vänder ett par gånger… Vilken dunderskön helg ni haft i trädgården! Den kan du ha i bakfickan när du lutar dig tillbaka i skrivbordsstolen i veckan!
/Lena
Livet tar ibland snabba vändningar där mitt i vardagslunket.
Det är det som är så häftigt. Att livet har såna vändningar.
Visst är livet underbart! För lite mer än 3 år sedan stod jag i min livs kris när jag gått ifrån min livs kärlek. Det jag inte visste var att jag stod för dörren till det som skulle bli min man. Han som numera är min livs kärlek.
Livet är allt bra underbart! (och jävligt jobbigt ibland 😉
Helt galet! 🙂 Men det ger ju hopp åt oss som tillbringat helgen med att bli uppraggade enbart av män 50 + eller sådana som knappast hunnit födas på 80-talet…………. 🙂
Jaa det händer mycket på några månader..Tur vi inte vet nåt av det! =)
Om ett år kan man blicka tbx och se vad man gjorde nu liksom
Ha en bra måndag! Kram
Ja, tänk som det kan bli, otroligt så mycket livet kan förändras på två år. Visst är det spännande när man faktiskt stannar upp, tänker efter och reflekterar över så mycket som faktiskt händer i livet ändå. Det är verkligen ett äventyr!
Hoppas att du får en skön Måndag!
Ja jeg tenker på det når min eldste datter shopper klær med en venninne, for egne penger…:-)
Tänk så fantastisk det kan bli! Livet är härligt 😉
Precis så här kvickt kan det hända, likadant när jag fick min yngste pojke. 2 år tidigare var jag singel. 2 år senare i villa, med pojkvän och 1 son till. Man förundras……
Kram
……och så tänker jag på det när jag är lite nere, att livet har ofta sådan här förändringar, när man minst anar det händer det saker, det tar nya vändor.
Visst är livet toppen!? Det är tur att man inte vet i förskott… det skulle liksom förstöra både det bra som kommer o det bra som är innan nått tungt. Att bara vänta på det bra skulle göra tiden innan meningslös o blek… Att vänta på nått sämre skulle ju vara fruktansvärt. Njuta av den dag som är blir mer o mer min grej, tacksam för det goda mitt i det onda gör det mesta lättare.
By the way, Karin Berglunds Din trädgård gjorde mig till trädgårdsfreak, tag varning 😉
Haha fy fasen va härligt!
Ja, som det kan bli! Tur att man inte vet innan hur det blir efter 😉
Vad underbart sätt du skriver på. Och jag kan bara hålla med, livet kan förändras föundransvärt snabbt! Dina ord fick mej att tänka på mitt eget liv, var jag befann mej DÅ och var jag är NU. Så himla annorlunda. På ett fantastiskt sätt!
Åh det är ju helt otroligt! Så otroligt underbart livet kan vara:)
Vilket härligt inlägg (på en härlig blogg)!!
Ger verkligen hopp om att vad som helst kan hända.. Anytime 🙂