Japp, nu är det månadsslut vilket alltid innebär en himla massa jobb för min del. Saker ska sammanställas, siffror ska analyseras och prognoser ska göras och det är en av de bitarna jag trivs bäst med. Helikoptersynen. Det är som ett kombinerat schack och pussel; bitarna ska läggas på plats och passa in samtidigt som det gäller att tänka tre drag framåt och framförallt att förstå vad som händer på spelplanen innan det sker. Älskart.
Och igår gav sig Leo äntligen tillkänna för sin pappa! Den lille har ju annars betett sig som en riktig skurk; har haft världens kalas där inne men så fort jag lägger händerna på så har han slutat. Tvärt. Men igår låg jag i soffan med huvudet på mannens knä och kände hur han yrde runt där inne, och när Scout Valiant la handen på magen passade Leo på att ge ifrån sig en sprattling. Jag kände det! sa mannen och det var en obeskrivlig känsla att första gången få dela upplevelsen med honom; att kunna säga kände du det där? och få tillbaka ett ja! Att inte vara den enda som upplever.
Sen slutade han såklart. En spark var allt vi fick trots en timmes ivrigt väntande på mera. Men ändå! Han finns där inne.
Ja men det är ju underbart! Helt fantastiskt faktiskt…
Men vänta ni bara, snart kommer ni kunna se hur han rör sig från utsidan till och med. Det är så att man inte tror sina ögon ibland…
Mysigt!
1a juni innebär projektarbetsredovisning, opponering, examensfest och att äntligen äntligen få träffa den där som man tycker så mycket om igen. Och det innebär sommarlov!
SKÖÖÖNT!
Vilken lycka för mannen ! fint…
Vilken känsla! Med ens blir det så mycket mera verkligt på något sätt…. =)
Ha en toppendag bland siffrorna! Kram Carin
Ljuvligt! Bekräftelse…….
Kram
Så fantastiskt, det är ju så mysigt när det börjas synas och kännas att det växer en liten bebis i magen. Och vad kul att du gillar ditt jobb, himla roligt att höra för det är ibland lite ovanligt, må så gott,
Malin
Oj så mäktigt det måste ha varit! Jag har hört att man kan framkalla lite vildare dans om man ligger på rygg och dricker kallt vatten. Men det kan ju också vara en myt… 🙂
Åh, jag känner att månadsskiftena suger, jag har inte alls helikoptersynen:(
Vad mysigt det låter med er lilla spark från Leo-skönt att pappa får känna lite oxå:)
Neej nu ska leta efter min helikoptersyn, var f..n är den???
Syft, så vackert!
Titta, titta! Här är min brorson:
http://morsiussaari.fi/morsiussaari/?p=3972
Är stoltaste fastern i hela världen!
Emma, det där som du beskriver med prognoser, analyser, tabeller och siffror och gud vet vad, det är nog det som jag ogillar mest av allt, usch!
Men tänk så olika man kan va, och tur är väl det för annars hade alla gjort samma saker och tyckt likadant.
Ha en fin dag!
Mrs G
Åh det är nästan så att tårarna letar sig fram! Det är så magiskt, jag minns att det blev mer verkligt för mig när Simon också kunde känna sparkarna.
Hoppas Leo gör sig till känna mer efter det här:)
Coolt med bekräftelse!
Gick in för att kolla om damen kanske hade hunnit uppdatera sin lilla blogg, men lång näsa fick jag.
Kanske i full färd med att locka fram nya Leo för mannen, vad vet jag.
Vad jag vet är att Lille A gärna vill ut, nu igen och att jag måste börja p middagen om vi inte ska äta mitt i natten idag igen.
Hej so long, fågelsång:)
Mrs G
Vilken härlig bild! 🙂 XO