Ja, vad kan man säga? Det går aningen bättre att sova när mannen är hemma – vi föll i mindre koma igår och vaknade av väckarklockan runt elva och undrade litegrann vad som hände. Obeskrivligt skönt.
Och nu har jag påbörjat vecka två i mitt semesterfrosseri och det känns som om förra veckan pågått i nästan en månad – i vanliga fall brukar tiden gå så himla fort men den här gången har jag verkligen hunnit med hur mycket som helst och samtidigt lyckats med att göra precis ingenting. Bara tanken på att ha två såna här veckor kvar är ljuvlig. Och sen? Sen är det ungefär en och en halv månads arbete kvar innan jag planerar att gå på mammaledighet och sen – sen är det Leotajm. Och den tanken är svindlande.
Det är lite underligt det där; hur de första månaderna gick så outhärdligt långsamt och hur det nu går så obeskrivligt fort. Som om tiden under graviditeten bara varit ett gammalt ångloktåg som behövde en startsträcka för att komma igång och nu tuffar på mer målmedvetet än någonsin.
Och snart är jag där.
Snart är du där 🙂
Vilka underbara bilder.
låter härligt!!
kram och njut av din ledighet.
Ja så är det – de tre första månaderna i graviditeten sniglar sig fram. Dessutom kände jag mig mest bara plöffsig och finnig då också. Sen när det väl blev kul och magen syntes då gick det med hejdundrande fart! Hoppas du har ett jobb som är bra att vara gravid på för man är lite seg – både i kroppen och kolan där på slutet 😉
kram / kristina
Njut av semestern, ledigheten och att bara vara i närheten av den man älskar mest.
Inga krav, inga måsten.
Snart blir det ju lite annorlunda för er båda, snart……
Kram Mrs G