Idag är jag lite rastlös, men på det där jobbiga sättet. Ni vet – när hjärnan åmar sig och vill hitta på saker men kroppen är för trött och sätter sig på tvären. Först hade jag tänkt hälsa på Svåra Lena och hennes nya roomie Hatten (jag kallar honom för Hatten för att han envisas med att ha hatt, Svåra Lena kallar honom Den Passionerade Pianisten efter en artikel om honom i lokaltidningen som fick henne att klappa händerna och länka på fejan och garva rått). Oavsett, jag tänkte hälsa på där och lynnesfotografera lite men Hatten läste tydligen poesi och behövde lite lugn och ro. På allvar, alltså. Svåra Lena finner detta hysteriskt underhållande och jag är väl böjd att hålla med. Men den här gången verkar det hålla, Hatten har flyttat in allt utom sitt piano och har smala vänner över på besök för jämnan och går långa promenader ut mot havet och komponerar musik inne i huvudet, så det ska nog bli bra det här.
Så nu har jag en hel kväll framför mig och ingenting särskilt planerat och jag tror nog att kroppen vinner ändå, för vinden har börjat ta i utanför och badkaret lockar och Spotify är laddat med underbara Hajen – Scapegoat – 2009.
Så ja. Nu tar vi torsdagskväll, tycker jag.
Alltså – om du inte har något särskilt planerat, ta två minuter och gå in på Youtube och sök fram ”Literary version Total eclipse of the heart”, det är bland det roligaste jag sett på länge!!
det gör vi, tar torsdagskväll alltså.
ser framemot den gula postbilen imorrn :)))
kram.
Hej! Hittade in här för en vecka sedan via helt enkelt. Älskar ditt sätt att skriva!!! Följer dig nyfiket nu och önskar att jag hade samma energi till att blogga som du. Har bara en privat blogg i syfte att hålla vänner uppdaterade om oss, mannen o mina tre barn: 7, 5 och 3 månader. Avundas dig som snart får hålla en nyfödd i dina armar och nyfiket utforska varje liten centimeter av den varma goa bebisen. Härligt!! Försök sug in de första timmarna långt bak i minnet så att du aldrig glömmer. Så underbart!
Ojdå, hatten låter som någon jag känner kanske? 😀
Ha en fin fin kväll,
kram
Är det inte tankarna som spökar – hustittande kan göra en rastlös – jag vet
hur jobbigt det kan vara, men blir man kär så blir man och du vet ju vad man gör då♡
Ta ett bad, älta med maken – det är den enda rätta…
Kram Åsa
Rättelse! *host host* Pianot är på plats. Det står i ett hörn och ser lite hotfullt och svårt ut och jag har fakiskt bara vågat smyga fram och pilla på tangenterna en enda gång. Det lät högt.
Men, snart ska jag tvinga honom att spela sonater för mig hela kvällarna, så kan jag dricka kaffa och mumla om Kafka. Eller nåt 🙂
Musikk er jo bra, eller? 😉
Wow så mange lesere du fikk på innlegget om vennlighet! Og det med hus….vel, jeg skal ikke si noe, jeg og mannen gjorde noe liknende en gang (laang historie…) Lykke til<3