Att snart ha en vecka klar.

Tänk! Torsdag redan och en hel första arbetsveckan nästan avklarad i intakt skick, trots husbudningar och nära-på-nervsammanbrott och kamelfötter. Inte illa! Men nu är vi ganska trötta här hemma och sitter i soffan och säger höööö och pillar i en skål smågodis och undrar lite vad som händer härnäst. För visst tusan budade UB tillslut. […]

Att undra vad som pågår.

Nu har det gått ett dygn. 24 timmar. Och dunderbudaren UB har inte visat ett livstecken vilket är ofantligt dåligt för mina nerver.  Jag har under det senaste dygnet gått igenom en mängd scenarion om varför det dröjer så förbaskat men jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken teori jag ska gå på ännu, och […]

Att glädjas åt mänskligheten.

Visst. Ibland kan man ju undra hur det står till i världen egentligen, när man läser nyheterna känns det ju allt som oftast som om allt är på väg att spåra ur – som om vansinnet har skapat en snöbollseffekt som nu bara går snabbare och snabbare och har glidit oss ur händerna. Men ibland […]

Att be snällt.

Kära budgivare med initialerna UB. Nu är det såhär att vi har råkat förälska oss i samma hus. Jag vet. Men vi var faktiskt först (ja jag är medveten om att jag inte är tre år gammal men vi var faktiskt först och huset är paxat nu stjärnstopp och smurf) och det finns mängder av […]

Att ha det i generna.

Sådär, då var det andra tillväxtultraljudet gjort och ja – nog har det varit tillväxt alltid! Tyvärr var bildkvalitén inte optimal vid 3D längre eftersom a) han låg som en fällkniv med rumpan ner och händer och fötter uppe vid huvudet, och b) det finns inte plats för lika mycket fostervatten – men vi fick […]