Att försöka ignorera tecknen.

Världen är inte riktigt med mig för tillfället.

Igår under förvärkarna kom jag och mannen på att vi nog slarvat bort min MVC-journal. Ja. Den riktiga. Den som jag fått i pappersformat och lovat att dyrt och heligt skydda tills dess att jag ska in på förlossning. (Eller vi och vi – jag anser att det är mannen som har slarvat bort den, mannen ”uppfattar det inte riktigt så”). Oavsett så är den borta. Förmodligen har vi slängt den, för det är sånt vi gör, och vi konstaterade båda två igår när vi hysteriletade att det nog ska oss till för att komma in till förlossningen och inte ha med oss journalen och få alla att sucka och himla med ögonen och tycka illa om oss direkt. Mhm. Så nu måste jag ringa till min BM och be henne göra en kopia och sen får vi väl häfta fast den där hemma så vi inte slänger den igen och så får vi bara be till gud att vi kommer ihåg den när det väl är dags.

Mer? I morse spenderade jag tjugo minuter med att försöka hitta mina kalasbyxor för preggosar, och de var lika borta som journalen. Efter de där tjugo minutrarna fick jag hybris och försökte dra på mig ett par vanliga strumpbyxor för femtiokilosflickor och tänkte väl att ”om jag bara inte drar dom över magen ska det väl gå bra”. Jo, jo. Jag fick typ upp dom till vaderna sen stod jag där och vajade som en full pingvin och såg små prickar flyta runt i synfältet av syrebrist.

Och nu? Nu försöker min telefon uppmana mig till att begå brott. ”Skatteskuld” blir envist ”skatteflykt” tre gånger på raken och jag börjar känna mig lite nervös. Jag har inga planer alls på att skattefiffla och den puritanska rätt-och-fel-genen i mig kallsvettas under tiden jag bråkar med autocorrecten. Men nej; även fjärde gången blir det skatteflykt. Jävla uppviglartelefon. Femte gången ger den upp och jag får äntligen skicka skatteskuld utan rädsla för att myndigheterna ska rödflagga mig framöver.

Ja. Världen är inte riktigt med mig just nu, men det skiter vi i tycker jag.

Och så passar jag på att påminna er om att det bara är tre dagar kvar att rösta på årets Mama-bloggare. Jag måste ju säga att jag tycker att det känns aningen bisarrt att vara med där när jag faktiskt är den enda som rent tekniskt inte fått barn ännu. De andra amazonkvinnorna där har ju typ sju var och är jätteduktiga bloggare, så heja dom. Men om jag mot förmodan blir finalist och får komma till galan så lovar jag att gå dit och ödmjukt läcka bröstmjölk som en vattenspridare, okej? Shit vad hedrad jag skulle bli.

25 kommentarer till “Att försöka ignorera tecknen.

  1. Ha ha ha! Leta i ”Landet Ingenstans”! Härom sistens försvann ju en alldeles ny mattebok i Finabo… Bara så där… Men när vi slutade att leta dök den upp… I receptsamlingen i en av kökslådorna… Herregud, säger jag bara…
    Och du, SJÄLVKLART har jag röstat på dig!//Carin

  2. Hej Pingu, 🙂
    Gjorde samma sak med strumpbyxorna i samma läge, vad tror man ska hända egentligen? Att dom smidigt ska glida på kroppen som ändrats ”något”? Jajamen! Men icke…

  3. Har röstat på dig från de tre datorer jag har tillgång till……..ska försöka få till en röstning från iphonen också ……….håller alla tummar jag har att du vinner………..

  4. Vi flyttade mitt i graviditeten, och självklart kom den livsviktiga MVC-journalen bort (vems idé var det förresten att ge ett pappersoriginal till en virrig gravidpanna?!?). Tokorolig att jag inte skulle få komma in och föda, då barnmorskan hade skrämt upp mig. Någon månad innan det var dags kom den fram, hade hela tiden legat i vardagsrummet på vårt sideboard… Det ironiska är att när det väl var dags hade de gjort en ny mapp åt mig då det blev planerat kejsarsnitt…

  5. Autocorrect är ju den roligaste uppfinningen på länge. När jag fick min iPhone var den inställd på att den skulle läsa upp ordet som den föreslog också, så ”jag” gick ju runt och sa de mest galna sakerna hela tiden.
    Jösses. Teknikens under, alltså.

  6. Ah vilken underbar blogg, och den hittade jag av en slump. Lycka till med bebben, sjalv har jag en pudding pa 10 manader som tror att hon ar den sjalvstandigaste 10 manaders babyn i varlden bara for att hon kan ga. towe.

  7. Åh det där med iPhone och ord är bara för jobbigt men det kan onekligen bli rätt roligt också. Ännu mer när man som jag växlar mellan engelska och svenska. 🙂 Klart jag har röstat och håller nu tummarna för att vi får se dig hålla tal på galan. Kram

  8. Skulle messa en ny bekantskap om när vi skulle ses, bl a skrev jag att jag skulle på ”föräldramöte”. Natyrlisch ändrar ordlistan om det till ”förlöses säte” och när jag ska backa ett steg för att sudda trycker jag på fel knapp och skickar istället SMS:t… Hon har inte svarat sen dess 😉 får väl ringa och förklara mig istället!

  9. Finaste och snällaste Emman! TUSEN TACK! *rörd*

    Den därnia journalen är inte hela världen, vad ska dom göra liksom? Binda ihop dina ben och säga att du inte får föda? *s* Äsch ni kommer charma skiten av förlossningspersonalen! Det finns ju elektroniskt också, kanske inte allt men mycket. Fast det beror kanske på var man föder? Hmmm. Lund är lite konstiga för dom är sena med den där tekniken men i Krstd behövs inga papper alls. Jag tror att Ystads förlossning också är uppdaterade till elektroniska journaler. Fast du kanske kommer föda på MAS? Men dom har ju en nyrenoverad förlossning så där borde ju också vara elektroniska journaler. Skitsamma, det kommer gå bra Emma!

    Skatteflykt säger du… Får nog anteckna det där. 😉
    Jag säger bara damnyouautocorrect.com – hur kul som helst! Fast inte när det händer en själv eller iaf inte alltid lika roligt.

    Kram på dig du fantastiska kvinna!

  10. Klart man röstar på din störtsköna blogg 🙂 Kan man rösta dagligen?

    Är du helt säker på det där med skatteflykt? Verkar ju onekligen som din mobil och undermedvetna försöker pika dig om nått 😉

    Själv har jag klämma mig in i ett par vanliga strumpbyxor som fint rullat ner och samlat sig som en korv under den kolossala preggomagen.. Inte helt bekvämt efter en arbetsdag sittandes i en kontorsstol så tacka vet jag att svida om till ett par tjusiga rosa pyjamasbyxor så fort man rusar innanför dörren här hemma.

  11. Å gud, jag skrattar ihjäl mig, som vanligt! du skulle passa in i Solsidan-gänget 🙂 självklart röstar jag på dig, men bara om du lovar att blogga om hur det var där på förlossningen sen

Lämna ett svar till Towe Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg