Att piggas upp.

Sådär. Då var sista dagen på arbetet avklarad. Hur det känns? Vemodigt och underligt, såklart, med en liten sting av otrygghet. Sådär som det blir när man lämnar något för att gå över till något annat – även om det inte är permanent. Det är trots allt en omställning och ni som läst mig ett tag vet att jag älskar mitt arbete och brinner för det jag gör. Men graviditeten har faktiskt varit duktig den sista tiden på att förvandla mig till en vandrande zombie så djupet är inte riktigt så sugande som jag först var rädd för. Nyss jobbade jag, nu gör jag det inte.

Nu ska jag bara vara mamma ett tag.
Mamma och bloggerska och Emma och fru och hundägare och virrpanna och kolhydratsälskare och maskot för Skånemejerier och  förlossningsamazon.

Det är inte så illa det heller.

Men visst känns det. Så därför är det extra fint när det väntar ett efterlängtat paket på posten med vad som måste vara höstens sötaste armband, och när mannen har handlat den godaste parmesanen och hela köket doftar färskpasta med basilika och flickorna lägger sig på varsin sida om mig i soffan med sina tunga huvuden på min mage.

De där världsliga sakerna, ni vet.
Man behöver dom ibland också.

32 kommentarer till “Att piggas upp.

  1. Ja, du ska ju vara en hel massa nu… och sen när du kommer tillbaks till jobbet är du något mer än när du lämnade stället. Något stort. En mamma med alla känslorna som medföljer. Fantastiskt.

  2. Så läckert armband!! Vilken sak att pigga upp dagen med!

    Har shoppat vinterjacka till yngste sonen (yngste betyder INTE att det är billigare, vilket du kommer märka sen…;)..), käkat thaimat och ska strax lägga upp fötterna på fotpallen och kolla in Idol.
    Önskar dig en trevlig kväll:)

    Kram Susanne

  3. Vilket sött armband..Ja små presenter sitter då verkligen aldrig fel:) ~Sa jag och ”presentade” mig själv med en klänning idag:) 🙂 Nu kommer du att ha en underbar tid framför dig!
    Kram ..

  4. Ja, förstår dig. Jag har det precis tvärt om. På måndag ska jag till jobbet efter 1,5 års ledighet. Det är också lite vemodigt. Fast att jag älskar att jobba. Det är nog så att vi måste försöka njuta av alla stadier i livet. Och det tror jag att du kommer göra 🙂

  5. Hej fina du,
    Du som har tikar…när du har fått Leo….tänk på hur voffisarna var precis dagen eller dagarna innan du födde. Min hund visste att det var på G. Men det förstod jag ju först när Matilda var född. 🙂 Jag undrade varför hon var så nära inpå mig hela tiden. Och där vi bodde då hade vi en regel att hundarna inte fick vara i alla rum. Och det visste dom om, men just dagarna innan förlossningen så gick hon mig hack i häl HELA tiden. Gulligt eller hur?

    Kram på dig!

  6. *hulk* Jag som är så lipig och har svårt för livsavgörande tillfällen fick en klump i halsen av ditt inlägg. Så definitivt och så tydligt nu! :O Stort lycka till, det ska bli underbart kul att följa dig som mamma!

  7. Åh vilken härlig tid du har framför dig! Njut!
    Jag minns såväl hur mina hundar låg med huvudet på min mage under mina graviditeter, känns som om de fick en viss kontakt redan då!

    Kram Anna

  8. Puh.. Jag är också på väg mot den där mammaledigheten, känns mycket konstigt att man ”bara” ska vara hemma hur länge som helst. Får väl innerligt hoppas att den där zombiekänslan infinner sig lagom till det är dags!

    En liten fråga – Jag är på väg att inhandla ett par Uggs, men det verkar vara lite fifty-fifty bland storleksåsikterna. Att man kommer bli gravidsvullen förbättrar ju inte veligheten. Har du din vanliga storlek på dina eller gick du ner?

    1. Jag har faktiskt min vanliga storlek! Trots att de har gått från en 37: till en 39:a, ha ha. Det är ju på bredden man sväller och UGGsen är så himla breda i sig själv. Bannemig de skönaste preggoskorna som finns.

    2. Men ps! Nu vet jag inte vilken modell du har funderat på, men jag har ett par kabelstickade också som INTE är lika töjbara så de skulle jag nog få gå upp en storlek i.

      1. Funderade på ett par Roxy, med snörning där fram. Så i och för sig borde de ju bli bra i min normala storlek med tanke på att man kan snöra in/ut beroende på hur löst eller hårt de sitter. Tack för svaret, nu kanske jag vågar beställa 🙂

  9. Lycka till med ”nya” livet, vet hur det är att ställa om sig. Tog minst 1 månad att utfoga mig själv från arbetslivet. Hade tom svårt att inse att jag inte skulle vara på jobbet längre, att man pratade om min vikarie. Ville inte inse att de måste ju faktiskt ha någon annan där för jag SKA vara ledig…
    Min identitet senaste 5 åren har varit jobb, jobb, jobb och prestation. Svårt att inte få vara med liksom. Men hey, man kan förändras 🙂

    Sa på jobbet (hade dåligt samvete som blivit gravid och ställt till det) att jag skulle vara borta i 6 månader, men nu när lilla underverket har dimpt ner och kärleken svämmar över och myset är mysigare än man någonsin kunnat tänka sig så LÄR det nog bli några fler månader hemma med skatten. De verkar ju klara sig utan mig (men bara nästan ;)) och småbäbistiden är ju så kort.

    Tänkte nog passa på att åka utomlands oxå…

  10. Å så fint armband! Ja nu kommer en ny härlig tid…ta vara på den, den försvinner så fort! Kan sakna den tiden, även om det är toppar och dalar med allt!;)

    Kramar
    Adela

  11. njut av den sista tiden som ”ensam” för sen blir det fullt upp när bebis kommer. fast det går ju inte riktigt att tänka så heller, jag kunde inte det i alla fall, ville bara träffa bebisen till varje pris liksom 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg