Igår var en sorglig dag – Sigge flyttade hem igen. Varför? Han är världens finaste hund och vi är så förälskade i honom, men efter en tid hos oss började han visa tendenser vi inte visste om och som inte alls är bra runt ett barn (kanske inte runt en vuxen heller, men vi har iallafall lättare att se det komma). Och nu har vi försökt att träna och träna och träna i sex månader men han blev helt enkelt inte bättre så snabbt som han skulle behöva, och han är trots allt åtta år gammal – gamla beteenden är svåra att bryta och någonstans känner vi väl att han måste få vara bara pensionär också, inte bara tränas.
Så ja, Sigge får flytta hem igen. Det är det här som är det absolut värsta med husdjur; att man förr eller senare måste skiljas från dom. Och det var ett fruktansvärt svårt beslut att ta när det är så mycket hjärta med i spelet, men om något skulle hända med Leo för att vi inte varit uppmärksamma nog så hade vi aldrig förlåtit oss själva. Och att låta Sigge bo kvar men vara avskiljd från resten av familjen är inte heller rätt, en vardag måste fungera och alla måste må bra. Så ja, det har varit jävligt att bestämma sig men det var det enda beslutet som gick att fatta –
för oavsett hur mycket man älskar sina djur får förälskelsen i en hund aldrig någonsin komma före säkerheten hos ett barn.
Även när det gäller en gammal älskad pensionär.
Åh fina ni, vilket jobbigt beslut att fatta. Helt rätt beslut men ändå jobbigt.
*kramar om*
Lilla fina Sigge. Starkt av er att ta beslutet. Jag förstår precis hur du tänker med säkerhet m.m. Kram till er alla.
Otroligt svårt beslut att ta och jag tycker det är starkt av er. Jag vet andra tyvärr som inte vågat ta det beslutet utan lever med risken varje dag… risken att det ska hända barnet något. Och jag kan säga att ingen mår bra. Ingen i familjen.
Ni gjorde helt rätt.
Stor kram till er alla!
Har jag helt missat något??!
Är som sagt relativt nu besökare här och Sigge…..en tredje hund?
Berätta..var, när hur? Hundhimlen eller var är ”hem igen”????
Många frågor….
Nej gud han är inte död, han har bara flyttat tillbaka till sin pappa. Sigge är en mycket kameraskygg greyhound vi haft hos oss i ett halvår eftersom han inte kunde bo kvar hemma och vi ville ge honom en chans hos oss.
Skickar en BAMSEKRAM…. Mycket klokt beslut av er…. Även om det skär i hjärtat…. Men att leva med osäkerheten, är inget bra alternativ… //Carin
huff,feller en tåre på dine vegne…så utrolig sterkt av dere å ta denne avgjørelsen!
Det er knalltøft å være hunde-eier innimellom…men du får tenke på at du tross alt er heldig,for du får tross alt se han igjen innimellom,og har også hatt mange gode år med han:)
Din avgjørelse er det beste for dere – og han!!!!
God kram til deg i dag…vet dette ikke er lett!!
Og i helgen satser vi på det skjer noe annet spennende også ;))
toveklem:)
Söta Sigge. Men ni gjorde rätt val.
Jag förstår att det känns i hjärtat.
Kram Stina
Mycket sunt tänkt, ert beslut blir med all säkerhet det allra bästa för både er, Sigge och lille Leo.
Men jag kan även förstå att det just nu är riktigt jobbigt att behöva skiljas från er fyrbente vän. Avundas er verkligen inte.
Stor styrkekram
Jeanette
sigge är säkert överlycklig över att få ha spenderat den här tiden hos er, så klart han kommer sakna er och ni honom – svåra beslut är alltid tunga att ta, så jag skickar en famn med kramar åt er alla 5 och en liten puss på magen åt leo!
Usch vilket jobbigt beslut men säkert helt rätt av er. Själv fick jag sälja min häst när jag fick dottern, det gick inte ihop praktiskt att vara heltidsstuderande småbarnsmamma med egen häst- iallafall om man inte hade den på egen gård hemma.. Tufft- men barn går före.. Styrkekramar!
Ja..att lämna en hund är svårt…så otroligt svårt! Skär rakt igenom hjärtat, men ni gjorde rätt om ni inte kände er säkra nu när lille Leo ska komma. Förresten hur går det? Jag är mkt otålig på att få träffa den lille lihamnsbomb ätande killen.. Kan inte ens föreställa mig hur otåliga ni är? Kan han inte komma idag??? Snälla:)
Du är inte ensam 🙂 han får gärna komma ut och presentera sig nu!
Jag trodde nästan han hade kommit ut nu….
Komsi komsi……
Här är en till som är otålig.:-D
kramar!
Så otroligt svårt men säkerhet inför beby måste komma först…. Stor kram !!
Å vad tråkigt! Bra att han kunde flytta hem igen i alla fall efter att ni tagit ett svårt men ändå rätt beslut för alla..!
Just ett sådant beslut fattade vi i förra veckan också, kanske inte för barnens skull i det fallet, men för djurets. Det är det absolut jobbigaste som finns och då förbannar man sig själv för att man har typ huset fullt av djur……. Men som djurägare tar vi ju också det ansvaret att låta djuren leva ett värdigt djurliv, och låta dem antingen flytta om det är möjligt eller avsluta det om de bara lider. Men tungt är det……. Här hemma har vi stor sorg och flocken förändras så när någon försvinner…… Men ni gjorde ett klokt beslut. Ha det gott!
Svåra men nödvändiga beslut…
Igår var jag hos veterinären och avlivade min norska skogkatt Java. Efter 10 år tillsammans är det en nästintill förlamande känsla… Har gråtit så jag knappt kan öppna ögonen idag…
Kramar!
Jättebra och starkt beslut. Man ska inte behålla hundar för sin egen skull.. Vare sig det gäller att fatta det ”stora fruktansvärda beslutet” eller om man kan låta någon annan ta över. Man skulle aldrig förlåta sig själv om något hände och man vill heller inte känna att hunden kommer i någon sorts skymundan och får leva ett vid-sidan-av-liv. Så jag tycker ni gjorde helt rätt. Kommer ihåg när vi var tvugna att ta bort vår älskade Loke på grund av sjukdom. Fyyy vad hemskt att ta DET beslutet.
Hoppas nu att lilla LEO bestämmer sig för att ploppa ut snart. Vi väntar alla med spänning!!
Helena
Stackars, stackars er. Kan ni kanske få hälsa på honom någon gång? Hoppas han får det bra i sitt gamla hem. Gråt ut och sörj och vet att ni gjorde det rätta. *allt gott*
Lillskrutten, som då inte är så liten men..!!
Va tråkigt att det inte fungerar men ni tänker absolut rätt för säkerheten går ju först!! Och tur att han kan flytta till ett annat hem, så ni slipper göra annat. Det är inte kul det heller.
Ha en bra dag och jag hoppas iallafall solen skiner på er idag!! KRAM!!
Det var bra gjort, försöka i 6 månader är att ge god tid på det.
Han kommer ju till välkända trakter igen ju!!!
Tänker på Er!
Kram
Klokt beslut.
♥
Ja usch, det är inget roligt att skiljas från husdjuren.
Men ni får se det som så, att ni gjorde ju Sigge en tjänst. Nu slipper han misslyckas och ni känner er inte tvingade att behöva avliva honom för att han gjorde Leo något.
Önskar Sigge en fin pension, och er lite tröst i situationen:)
Kram Susanne
Ni försökte och det är viktigast.
Men du – vad ska du göra med denna dag då? Jag försöker motivera mig att städa lite så jag kan måla färdigt byrån sedan, men dammsugaren känns inte så sexig just nu. :-/
åh fy, lider med er 🙁
Kram Åsa
Usch vad jobbigt. Jag har också fått lämna hundar bakom mig när livet gått åt ett annat håll, men ibland är det ju det enda rätta även om det känns svårt. Hoppas att Sigge får ett skönt pensionärsliv på annan plats nu. Och att ni får er lilla Leo snart snart snart 🙂
*Kram*
Du har så rätt och ni tänker så klokt även om det är sorgligt och svårt. Kanske kan ni hälsa på Sigge eller vara hundvakt ibland?! Vi hade en annan hund före Alvin, Selma, innan Masi fanns. Men sen när Liam föddes och visade sig vara allergisk tvingades vi sälja henne. C är allergisk också, men gjorde ett vuxet val att ha Selma. Men det blir en annan sak när ens barn hamnar i fokus. Att Liams allergi skulle växa bort visst vi ju inte då. Det är tufft, men man sätter sina barns säkerhet först.
Kram.
Åh fy vilket tufft beslut, även om det var det enda rätta.
Styrkekramar! (som autocorrect ändrat till studiemedel 4 gånger nu, baah;-)
Damn you autocorrect! 😉
Oj, så kloka ni är. Jobbigt beslut men det enda rätta.
Vi gick själva genom samma sak och kom fram till samma beslut. Om än det var tufft så var lättnaden än större.
Klokt beslut, men jag förstår att det värker i hjärtat.
Gud vad jobbigt. Mdet finns ju inget annat att göra. vad tråkigt för er.
Hjärtskärande beslut men oehört viktigt för Leos framtid. Usch så jobbigt för er. Stor kram.
Husdjur blir familjemedlemmar. Jag förstår att det var ett svårt, men också i denna situation något lite lättare.
Ha en fin lördag Emma
Oj vad sorgligt när man måste ta sådana beslut, men jag tror nog att ni gjorde rätt i saken utan att veta så mycket om historiken kring det hela.
Livet är ju faktiskt sådant, ibland måste man våga säga stop när det inte fungera, familjemedlem eller ej, folk eller fä. Blod är inte tjockare än vatten.
Hoppas ni mår bra i alla fall och att ni får en fin lördag i det fina vädret.
Kram Mrs G
Usch, vill och kan inte sätta mig in er i situation, och kanske är det därför barn får vänta här hemma. Hoppas lillkillen får det bra hemma, och jag är alvarlig när jag säger, behövs någon hjälp, dvs kan hans f.d husse inte behålla honom, med tanke på att han kom till er från början, så har jag ett stort kontaktnät och väldigt många bekantskaper som har och vill ha greyhounds med oerhörd rasvana. Så är det något jag kan göra för Siggi, han nuvarande husse eller ej, bara maila mig!!
Kram till er !
Usch! Så jobbigt att ta sådana beslut. Vi har varit tvungna till liknande, när dottern blev allergisk. Asjobbigt verkligen! Men ni har ju tagit rätt beslut. Tröstkramar kommer här, i ett helt fång! Kicki
Oj vad sorgligt. Men ett bra beslut, tänk vad hemskt om något skulle hända och ni var tvungna att fatta ett ännu värre beslut…blir nog bäst i slutändan för alla det här. Men förstår att det värker i hjärtat.
Usch, vilken jobbig situation, men det är bra att ni fattade beslut, innan Leo har kommit.
Kramar och tankar till er!
Åhh, det var ju sorgligt att det blev så, men helt rätt beslut av er.
Kram
Vi tog ett sådant beslut i våras, fy det är inte alls roligt!
Så jobbigt för er, men rätt beslut absolut. Stor kram! Nu får Leo komma ut!
Usch, förstår att det måste kännas jättetungt. Även om det var ett beslut som var tvunget, så är det aldrig lätt. När jag var gravid med min andra son tvingades jag fatta beslutet att avliva min katt pga han var sjuk och aggressiv. Det hade inte funkat med en nyfödd bebis. Ändå vet jag att jag grät som tusan, för det var så eländigt och graviditetshormonerna gjorde väl sitt till också. Ett djur blir ju som en familjemedlem. Även om er hund ännu lever givetvis och ni kan besöka honom. Här hemma blir vi snart sju i familjen, då det kommer en hundvalp som ska bo med oss inom kort. 🙂
JA ISCH det är tungt.
Men vilken tur att han kunde få komma ”hem” igen då.
Oj, vilket jobbigt och tufft beslut.
Vi hade en katt som var avundsjuk på Matilda när hon kom och vi försökte i 9 månader men sen var jag rädd att hon skulle göra illa Matilda så vi hittade ett nytt hem till henne.
Så jag vet vad ni har gått igenom, tufft men säkerhet kommer först.
Styrke kramar fr¨n andra sidan plurret.
Och en extra kram till Sigge.
<3
*ledsam suck* Jag lider med er, vet precis vad du pratar om!
Vi hade samma dilemma med vår hund då första barnet kom. Ville så innerligt att allt skulle bli bättre om ”valpen” bara fick växa till sig. Vi kämpade och kämpade, blod svett och tårar för att kunna ha honom kvar. Jag skäms när jag tänker på att det faktiskt var med sonens välbefinnande som insats.
Så kom barn nummer två och jag tror Gud och Jesus satte ett finger med i spelet. Eller heter han Slumpen? En olycklig händelse gjorde iallafall att vi var tvungna att ta bort honom. Det är med både tung sorg i hjärtat och en viss bitter smak av lättnad jag tänker tillbaka på det. Tänk om något hade hänt barnen!
Det jag egentligen vill ha sagt är att jag tycker ni gjorde ett klokt och starkt beslut. I rätt tid.
KRAM
Vi var tvungna att ta samma beslut förra veckan, men tyvärr blev det himlen. Vår älskade Salsa bet den lille, inte hårt, men utan förvarning.
Och även om beslutet är fruktansvärt och borrar hål både i själ och hjärta så har man inget val.
Den dag man blir förälder så tillbringas resten av ens liv att skydda sina barn.
Starkt av er och jag hoppas att ni kommer växa starkare i er nya flock!
Och Emaa…… grattis till både man och Leo:)
Ibland är ens hjärta för stort för sitt eget bästa.
Ni gjorde rätt, Sigge förstår nog.
Kram på er alla!
Nej usch vad tråkigt…Stackars er, måste kännas jävla tungt. Styrkekramar!
Vet hur det känns… Då vårt första barn var 8 månader (drygt ett år sedan), var jag tvungen att avliva min älskade hund Igor. Han gjorde ett utfall, inget hände den gången, som tur! Han var mitt allt då jag gick igenom en livskris och han levde ett bra liv. Jag bodde i skogen och han kunde gå och komma som han ville, däremellan gick vi timslånga promenader. Så förändrades allt, jag träffade en man, flyttade, fick barn (två stycken nu, den minsta 5 månader) och Igor hade inte samma frihet längre… Jag gråter än, då jag tänker på honom. Det var ett tungt beslut, men rätt. Ett barn går ju ändå före, trots allt. Men ni har ju kvar Sigge, så gläds åt det! Lycka till med bebisen! Vilken underbar tid som väntar er…
Usch, vad tråkigt. Att säga hej då är inte lätt, även om man vet att det är rätt beslut. Kram!
oj oj känner med er, finns inget värre än såna farväl, usch…
Hoppas det går bra för Sigge nu ♥
men hjärtat då! Vet du, tycker det var ett bra beslut, respekt och kärlek och jag är fullständigt övertygad om att våra djur uppfattar så mycket mer och förstår så mycket mer än vad vi nånsin kommer förstå. Sigge kommer både förstå och må så bra! <3
Mitt mattehjärta blöder med ditt men såklart gjorde ni rätt både för Leo och Sigge! Ett väldigt osjälviskt beslut skulle jag vilja säga och såna är alltid värst att fatta. Stor kram till dig!
Fy vad jobbigt, man fäster sig så fort vid de små liven!
Stor kram!
Jag kan bara tänka mig hur jobbigt det har varit för er att göra detta beslut, som hundvän vill man ju absolut inte släppa taget om sin fina, kära hund. Men ni gjorde absolut rätt beslut! Sigge fick bo hela 6 månader hos er och har säkert njutit av varje stund, men ett barns säkerhet är viktigast av allt! Som tur kunde han återvända till sitt gamla hem. Allt kommer nog att ordna sig för Sigge, ska du se. Och du skall veta att du har gjort alldeles rätt och kunde inte ha gjort annat, det är bäst så här! Krama om din man och dina fina hundar så mår du mycket, mycket bättre!! Kram!
Ert beslut låter mycket sunt, även om hjärtat blöder.
Ett bra men tungt beslut.
Jag förstår er, vår katter fick flytta ut på landet eftersom att dom reagerade så negativt på alal förändringar och markerade så starkt emot Alfons.
Sigge kommer nog att må gott! Men man saknar nog alltid husdjur man tvingats att skiljas ifrån. Det är starka band som knyts.
Hoppas Leo tittar ut inatt. Kram fina du
Bara för att ett beslut är rätt behöver det inte betyda att det är lätt. Trist att det inte fungerade som önskat. Hoppas saknaden är överkomlig. Kram!
Ahmm,nu förstog jag vart Sigge tog vägen.
Alltid tråkigt att säga hejdå till en kär vän.
Kramis