Jisses vilket höstväder det blivit! Flickorna står tvekande i dörröppningen när de ska ut med öronen fladdrande i vinden och svansen instoppad mellan bakbenen – kyla och vinthundar går inte riktigt ihop, särskilt inte när det finns en öppen spis inne och allehanda filtar att ligga på i soffan.
Nu har jag bara två dagar till med mannen hemma; idag och imorgon. På fredag mjukstartar vi att han går tillbaka till jobbet och från och med måndag är det fullt ös själv som gäller. Just nu känns det som sagt ganska hisnande att han ska vara borta på dagarna vi gör ju detta så bra tillsammans liksom men det är såklart en vanesak det också. Jag måste ju nånstans börja upprätthålla det min BM fasade för med lattedrickande och allmänt fikahäng, och hittills går det sådär. Jag kan fortfarande inte dricka kaffe, utbudet på caféer här ute på landet är minst sagt snålt och jag har ännu inte hittat den där genen som gör att jag vill ta barnvagnen och powerwalka någon timme om dagen på landsvägen i trikåer och med vild blick. Jag tror helt enkelt aldrig att den kommer.
Men nu har vi iallafall två dagar kvar att ta hand om, så nu ska jag ta hand om den tiden med att äta frukost och pussa på en mjölkdregglande Leo och berätta för min man att han är bäst i världen. Såna saker.
Du får ha det som inspiration att vi vill ha vackra bilder på dig och leo i höstvädret på landsvägar i fina krusiga underkjolar!!
Det är JUST sånna saker som är världens viktigaste!!!
Njut njut njut tillsammans!!!
Kram!!
Det låter alldeles underbart! Det är ju det som hösten är till för: att mysa! 🙂
Bara njut och koppla av, inga måsten, gör dagen till det du vill!
brr. Ja, hösten är här med rusk..
Ha en fin fin dag!
Ja, mys till det så mycket ni kan – är grymt avis på att ni kan stanna inne. Skulle mer än gärna önska det just nu, men det är i alla fall snart fredag! 🙂
Åhh ni kommer hitta era egna mysiga rutiner snart som passar just ER. Glöm bort alla krav och måsten på vad man måste göra….koncentrera dig istället på att snusa bebisdoft och gör dagen till er egen. Tack för en fin blogg!
/Emma
Låter som en bra taktik!!! Njut!:)
Jag har hört att det stormar nere i söder. Här är det fortfarande lugnt men det kommer väl hitåt snart.
Hoppas att ni får en härlig onsdag!
Låter helt underbart! Det är du värd 🙂 Själv önskar jag mig en urmakare som kan vrida till klockan i mig från Miami-time till hederliga Svedala-tid.
KRAM
Haha! vilt stirrande blick i trikåer, NEJ känner inte dig personligen men det är inte det intrycket du ger möjligtvis hittar vi dig i en fåtölj brevid väggrenen o gör tummen upp till galningen som kommer ångande med barnvagnen:))
”i trikåer och med vild blick”
Oh dear… nån sån gen har inte jag heller begåvats med, en å annan glass-gen har dock fastnat… både här och där!
Ha det gott i höstvädret!
Bara mys!
Hej! Känner igen lilla ångesten som kommer smygandes när man ska bli ”lämnad ensam”. Men det kommer gå hur bra som helst, det tog bara lite längre tid att vänja sig och bli bekväm, för mig iallafall. Lite längre än vad jag trodde. Efter drygt två månader hade jag fattat att ja var mamma, han var min och ingen skulle komma och hämta tillbaka honom och först då vågade jag mig ut på kaféer utan att oroa mig alltför mycket om vad som skulle hända om han vaknade och var hungrig. Sen kommer ni få en underbar tid ihop och pappa kommer bli lite avundsjuk!! 🙂 PW kan nog vänta ett tag till 😉 kram kram
Hallå där!
Kom förbi här igår för fösta gången och tänkte nu ta och läsa ikapp lite här. För detta verkar vara en MYCKET trevlig blogg, sånt gillar jag 😉
Jag kan väl säja att jag numera är en sån där” i trikåer med vilt stirrande blick”. Ja fast med cyckelbyxor och kanske inte SÅ vild blick, hoppas i alla fall inte.
Efter andra barnet som fick mig att vilja dränka sorgerna i glass och choklad så har jag nu efter 1½-år börjat komma tillbaka och lada lite i 2-barns-livet och ska försöka att gå ner de kilon som hoppade på mig här för ett tag sedan. Dock INTE under grav he he.
Därav cyckelbyxorna 😉
Känner så väl igen det där om att gubben ska gå och jobba, det gav mig lite panik också. Min var hemma 17 dagar, för så har man det här i Spanien, och det var det BÄSTA med den graviditeten, ja föruton Lillskatten då.
Njut, för tiden går så fort..
Nu ska jag läsa lite här.
Ha en UNDERBAR dag!
Hälsningar
Yohanna i Las Palmas
Nä jag hittade inte heller den där trikå och vilda blicken känslan när jag var hemma, det gick fin ändå:)
Ja hua det blåser verkligen idag, tur att jag grävt ner mig i alla vetenskapliga artiklar och tur att du bloggade lite så jag fick en paus:))
Det kommer bli mysigt att hitta dina rutiner tillsammans med Leo. Gör precis som du känner och se till att hinna med att snusa på bebis mycket mycket för sen när han börjar springa runt hinns det inte med lika mycket. promenader med vagnen är härligt men det där med trikåer låter galet:P
Och ja, vädret blev plötsligt galet trist.
Schysst bild du nu la fram inom mig.
Du med vild blick och vilt fantastiskt hår – vandrandes med fluffig kjol
och pantalonger UNDERBART!
Kram Åsa
Mys allt du kan:)! Ta vara på dagen.
kram ♥ CC
Jeg husker at jeg var kjempenervøs når min mann skulle ut i jobb etter to-ukers permisjonen. Nærmest skrekkslagen. 🙂 Det gikk som en drøm likevel. Den dagen han dro på jobb følte jeg allerede samme ettermiddag at jeg hadde fått taket på greiene alene.
Er sikker på at du kommer til å se at det går helt superfint også for deg.
Ha en kjempefin dag! Kos dere alle sammen. 🙂
Det tycker jag låter strålande!
Ja, visst önskar man att det fanns fler dagar till mannen sådär i början? Men du kommer att klara det galant. Och känner jag små bebisar rätt kommer du inte vara särskilt sysslolös 😉 Kram!
Här har jag också en som inte är särskilt förtjust i vädret, fast det är nog mest regnet han tycker är hemskt.. Då stannar han nere i porten och tittar på mig som om jag vore tokig och väldigt elak som tänker släpa ut honom i det där vädret! Sen när vi väl kommit ut stannar han så att halsbandet far upp och drar bakom öronen på honom (och jag kan inte låta bli att skratta åt honom). Tur i alla fall att det finns ett stort kastanjeträd nära som han kan kissa under och sen skynda hem igen. Det är ganska tacksamt ändå med vinthundar att man inte behöver känna pressen att vara ute och gå långpromenader i alla väder 🙂
det var åtminstone lite roligare att ha valptider när det var sommar som när Affe var liten. MEN så duktig han är lille August…månne ett riktigt A-barn man skaffat sig 😉
Inatt sov han hela natten i ett sträck utan minsta pip. Mr G tog ut honom kl 06.00 sen sov han fram tills jag och Affe gick upp klockan 9! OMG.
Kram Mrs G
Hi hi hi! Lattemammandet började jag med när ettan var 3 månader. Och sen var det bara att köra på. Med tvåan gick det inte för då skulle man ju liksom få med två barn när alla andra satt där med en liten sovande bebis… Mest gillade jag hemma-hos-fika! Lätt att amma, när barnen är större kan dom leka tryggt i ett barnsäkrat hem och man kan sitta läääänge.
Du kommer greja det där med att va hemma utan maken! Du har ju en prakt-son!
Kramar
Det kommer nog gå super bra för dej, första dagen ensam är alltid läskig..man..är..själv!! Minns att jag tyckte det var väldigt jobbigt men det gick över snabbt 😉
Tycker jag att du gör helt rätt i! Det är ju sådana saker som är viktigast. Alltid.
Första dagen ensam är läskig! Men det kommer såklart att gå alla tiders och rätt vad det är har ni hittat er egen rytm och rutin, du och Leo 🙂
Ha en fin dag i rusket!
Som många redan skrivit så hittar man sin rytm snart. Och rätt vad det är så blir det jättekonstigt om mannen är hemma en tisdag! Missförstå mig rätt! Dagarna när alla är samlade är härliga de med!
Ha ha, tänker på vad min BM sade förra veckan på min försynta fråga vad som är normal viktuppgång med tvillingar. Hon tyckte inte jag skulle tänka så… Typ – du kommer bli enorm så glöm vågen.
BTW, min syrra hade vinthundar i Norrland. De gillade inte -40 men annars gick det bra. 😉
Haha!! Du är för rolig!! Jag bor mitt i Höllviken, precis vid huvudgatan , och du kan ju bara gissa hur många ggr jag lett för mig själv(el skakat på huvudet!)när jag sett dessa, ffa en, mammor maniskt matchera förbi m barnvagnen på cykel vägen !! Kram Lisa i H-viken
Tänk vilken härlig kommentar:
” …Och berätta för min man att han är bäst i världen”
Tycker du är underbar som skriver detta! Tänk om alla kunde komma ihåg och berätta det för varandra allt som oftast…då är jag säker på att många fler par skulle hålla ihop utan att söka lyckan på annat håll, för det är jätteviktigt att bekräfta och visa uppskattning för varandra, även långt efter att första förälskelsen lagt sig!
Mys på och hurra för kärleken!
Kram Lotta S.