När jag som bäst käkar kakor och dricker té ringer BVC och undrar om jag möjligtvis kanske kan tänkas ha glömt bort nånting. Tydligen var det dags för tremånadersvaccinering idag – jag som var säker på att det var imorgon. Tyckte att imorgon hade varit så himla bra, för då är mannen hemma och han är mycket bättre på det där med att stå ut när de sticker nålar i silkesapan än vad jag är. Fasiken också.
Så det var bara att kasta sig in i bilen och åka dit och få de där sprutorna gjorda. Jag vet inte vem som lipade mest; Leo eller jag, det kan ha gått lite på ett ut det där. Men nu är det iallafall gjort.
Fi fan.
Resten av eftermiddagen sitter vi under en filt framför CSI och tar igen oss litegrann.
Ja, usch det känns i mammahjärtat när de får spruta. När Lovisa fick sin tremånadersspruta skrek både hon och jag som stuckna grisar. När Agnes fick sin före jul hade jag peppat mig själv för att inte lipa. Då gör inte Agnes det heller utan tittar bara på BVC-tanten med en förvånad min. Men så är ju Agnes utrustad med AnjaPärssonlår. Kanske därför.
Ha en fortsatt bra dag med CSI. Här är det Mora Träsk för fulla muggar. Huga.
Jag tycker inte att det är så farligt. Åh andra sidan tar jag själv blodprover titt som tätt och har vant mig vid det.
Däremot hade jag en riktigt hemsk stickupplevelse när mellantösen var ca 10 månader. Hon blev inlagd för att hon hade magsjuka och hade gått ned så mycket. En sköterska skulle sätta dropp och bökade och försökte sticka både här och där i säkert tio minuter utan att lyckas. Jag var verkligen på väg att be henne hämta en kollega när hon till slut fick in nålen på nåt bra ställe. Hua!
Det är tyvärr bara att vänja sig – det som smärtar barnet smärtar mammahjärtat tusen gånger om.
Själv vabbar jag med med lite snorkråka och bakar min faster Elvys mjukkakun (mjuk brödkaka på svenska).
Sen ska vi trotsa snoret och testa allmäntillståndet med att ge oss ut i snön och kylan och handla lite.
Men sen blir det nog soffmys igen. Kanske lite julklappsPingu i julklappsBarbapappapuffen. Myyyys <3
En mara är vad det är
Oups.
Du är inte ensam.
Jag har också tagit fel på dag.
Faktum är att det kan ha hänt mer än en gång.
Oups.
Japp – känner igen mig där!
Det har hänt så mycket att jag slutat skämmas 😉
Mia
Fi fan är just vad det är. Vi hade vårt igår och som hon skrek. Sen på kvällen började nästa omgång av gallskrik. Bättre i dag som tur. Hur skall man vänja sig vid det där? Och många gånger kvar är det ju…
Var beredd med lite flytande Alvedon. Kan få feber och bli lite kinkig..
Kram!
Jag och mina tvillinggrabbar har missat BVC-besök två gånger, gaaah. Så kan det gå 🙂
Hoppas ni får en mysig dag i soffan!
Ja fy. Eller fi. De där vaccineringarna tar nog mest på mammor än bebisar.
Näe det är fan inte roligt när dem sticker i ens guldklimp, känner ännu att det är jobbigt när det ska stickas i mina små även fast dem är stora nu 7 och 9år gamla, det där mamma hjärtat kommer man ha hela livet 🙂
Kram på er
Ja fy, det där gör ont långt in i hjärtat för en mamma kram på er
Nej, usch, det är verkligen hemskt! Jag har också låtit maken ta den biten ända sedan jag höll på att svimma när de inte kunde hitta rätt ställe att sticka på i hans lillalilla hand under återkontrollen på BB. Så jag har all förståelse för dig. Du var duktig som gjorde det iaf!
Ja uschameja för att sticka de små, man vänjer sig nog aldrig. Jag minns att Vidar fick jättehög feber några timmar eller nån dag senare efter den där tremånaders-sprutan – men det nämnde säkert bvc.
Ja usch och fy. Tror det lättaste för barnet är att man som förälder är stabil, bestämd och trygg när det i framtiden ska tas sprutor och undersökas. Många föräldrar är så stirriga att dom inte håller ordentligt i sitt barn med ett tryggt grepp och då blir det bara värre…. Stabila föräldrar som utstrålar trygghet är det bästa jag vet!
Och nu ska man ju inte ge Panodil längre i smb med vaccination. Trist tycker jag eftersom många barn ju har lite ont och får feber efteråt. Men det är ju viktigt att vaccinet tar så man inte gör det i onödan!
Kramar
TACK! Det värmer! Sådana saker går liksom inte vara förberedd på alls.
Känner igen det där med lipandet, maktlösheten. Det gör ont i en själv liksom. könt att ha det gjort, nu är det några månader tills nästa i varje fall 🙂
Skönt att ha det gjort skulle det naturligtvis vara
Plutten!
Välkommen till mamma dimman å värre blir det – man tror att man har stenkoll på läget! Men så visar det sig att man inte hade det – förvirrande det där 🙂
Uuuujjj I hate sprutor å speciellt på mina egna.
Lille skrutten!!! Nä, hellre kan de sticka en annan än ens barn, tror aldrig man tycker det är bekvämt! min tjeja fyller 7 år idag och hon är och kommer alltid att vara min lilla prinsessa som jag vill skydda från allt!!
Men nu e han vaccinerad och det är ju bra, för an vill ju liksom inte göra det, men förstår precis..
Ha en skön em i soffan!
Här ska en tårta dekoreras=)
Kram Anna
Hihi, ja det är inte lätt att komma ihåg allt jämt:)Här blir det tremånaders spruta för Melker imorgon. Tur maken är hemma…HATAR sprutor själv så jag lär nog lipa ögonen ur mig.
Kram Kristina
Åh, stackare…
Hoppas nån snart kommer hem och håller om er!
kram på dej!!!
Lille gubben då. Klart att man blir känslig när ens barn ska få en
sån där i benet, som får tårar att rinna på honom också.
Kram Stina
Finaste lilla Leo. Har det redan gått 3 månader? Det är galet. Minns det som igår när jag följde dina inlägg live från BB. Det var då jag blev fast, Emma. Och nu får du dras med mig, för din blogg berikar, berör och beundras!
Kram Jes
Att glömma händer även den bästa 😉
Skönt det är över!
Kram
Smurf! Jag missade också 3 mån sprutan så dom fick ringa till mig. Idag var det dos två och jag var i tid. Första sprutan gick bra men sen nr 2 gör tydligen väldigt ont. Aj aj! Men det ser ju skit ont ut också…den sprutan in i dom där små låren.
Pluttisarna!
Emlaplåster.
Ungarna märker inte vad som händer. Så. Jävla. Skönt.
Tvi! som de skulle sagt i ronja rövardotter, tvi dig barnmorskan!
På pricken. Idag fick min lilla samma vaccin. Hon sitter och smådåsar i vippan…
Ajaj, ojoj.. tvi vale så hemskt det är med nålar i de små. Blir snyftig bara jag tänker på det. Hoppas ni har återhämtat er nu, båda två. Kraam <3
Skönt för er att ha vaccineringen avklarad!
Jag fick tips om din blogg på en annan blogg och började läsa. Och döm av min förvåning när jag läser om hur er lille kille kom till världen, den 11 oktober (samma dag som vår son), runt kl 16 (vår kom kl 16.04) och att han heter Leo… det gör vår kille också! Tyckte det var lite lustigt 🙂
Coooolt!
När jag var tonåring, var det populärt med att söka låtsastvillingar att brevväxla med, i typ Starlet:)
Men det är nog en tjejgrej, annars är detta ett toppexempel på låtsastvilling!
Susanne
Liten då =(
Klarar inte heller av det där med sprutor, då får mannen ta ledigt eller nån vän vicka för mig på bvc
Usch allt blir så upp å ner när man tar fel på dagarna! Tyvärr kan jag inte sägs att de blir bättre, jag lyckades helt glömma stora killens 4-års kontroll! Lite paff när BBC ringde! Får väl förklara de med att jag ammade lillkillen! 😉
Tack för en underbar blogg!
Nååå, lille bebis! Förstår att du bölade!
Ja, jag grät första gången de stack i det lilla smala låret! Men fördelen är att de glömmer det fort. Våra mamma-hjärtan far nog mest illa!
Å fy ja, minns den första sprutan. Den tyckte nog både Lilly och jag var värst. Tänk de där små liven har ju aldrig upplevt något på det sättet innan och så helt oförberett händer det, aaaaaajjjjjj. Usch vad många tårar det blev. Lilly skrev hysteriskt i en halvtimma typ, lugnade väl sig lite pö om pö men ändå. Men faktiskt så har det gått bättre för varje gång, så nu har du gjort det värsta. Och du fixade det själv utan Mr Doktor, det du 🙂 Fem månaderssprutan var inte lika hysterisk alls och när vi tog en extra spruta för vaccination utomlands vid 9-10 mån så gick det över på några minuter.
Leo är så söööööt!
Å vet du, idag har min Moseskorg kommit. Är så nyfiken på att packa upp den!! Tack, det är du som inspirerat mig till denna 🙂
Kram Linda
Åh jag minns som vore det igår (fast det var 17 månader sedan) när min dotter fick sin första spruta. Oj, vad jag stal showen! Jag snörvlade och grät och BVC-sköterskan fick dra och dra ut papper från pappersbehållaren och lägga en tröstande arm kring mina hulkande skuldror och klappa och säga att det snart skulle bli bättre. Kunde riktigt känna att hon önskade att hon kunde plocka fram någon liten överraskning (bamseklistermärke) ur någon magisk låda för att få mig att lätta upp i min tårflod.
De senaste fyra vaccinationerna har jag hållit mig på mattan till allas glädje.
Tyckte också det var asjobbigt när min lille fick sina sprutor i mellandagarna. Stackare….