Att vara hejdlöst förälskad.

Den där kärleken, alltså.
Det går inte att förbereda sig på den, går inte.

Inte på kärleksfladdret i magen när man känner doften av det där mjuka, söta eller på toleransen som är utan botten alla mornar han nöjt ligger bredvid med sitt gurglande och sliter i min underläpp med högerhanden.

Den stora, mullrande, försvarande kärleken – den som bara är sin egen och inte lik någon annan, inte ens den första.

Slutar?
Nej, aldrig.

71 kommentarer till “Att vara hejdlöst förälskad.

  1. Som en ständig översvämning i hjärtat.
    Vissa stunder kommer dock den svarta vågen som bara gör en arg sur och en-inte-alls-så-bra-mamma men när man kollar till sina sovande gryn så kommer översvämningen tillbaka och man förlåter dem allt.
    Man älskar dem ju. Alltid.

  2. Han e så himla söt, lilla silkesapan, så det är ju inte så svårt att förstå att du är störtförälskad. Och nä, det går inte över, det blir bara större, och bäst av allt; det finns plats för fler kärlekar i hjärtat även om man inte kan tro det! (Tyvärr får dygnet inte fler timmar i samma takt som man får fler barn…) Kram, kram

  3. Åh vad du är bra på att sätta ord på känslor ,men han den där silkesapan, herrejösses…. man nästan lutar sig fram mot skärmen för att pussa på honom,han är ljuvlig ……ja man äger en alldeles speciell rikedom & kärlek då man är mamma 🙂

  4. nä den slutar aldrig…å gärna uppstår den hejdundrande sådär mitt i natten när man egentligen är jättejätte trött och önskar att bebisen bara skall somna om direkt efter amningen…men så börjar han snacka långa mysiga gurlanden å fnysanden å andra skojsiga ljud…hur, hur kan man då bara inte fyllas av superdupermega glädje och…KÄRLEK!

  5. Haha, när jag först bara såg rubriken så tänkte jag ”undrar om där kommer vara en bild på bebisen eller en Walla…” 🙂 (ja, alltså, sorry äkta maken, men det var de två alternativen som dök upp i min skalle)

  6. Nej, det finns inget som slår kärleken till barn. Det är den renaste formen av kärlek.
    Det är den sortens kärlek som får en att börja gråta på förskolans luciatåg. Det är den sortens kärlek som gör att du blir lycklig av att shoppa små kalsonger. Det är den sortens kärlek som gör att du plötsligt njuter av en tidig morgon i tystnad.

    Inget är större än kärleken till ett barn.

  7. Ujuj, snacka om ögon att drunkna i! Och den där lilla rosenknoppsmunnen. Och det ljuvliga fjunhåret. Ibland vill man ju bara äta opp dom. 🙂

  8. Hei Emma:0)
    Så fantastisk fin din lille silkesapa er!
    Han ligner faktisk på min eldste sønn da han var baby:-)) (han er 18 år nå)

    Lykke til med event og kokebok!

  9. Sitter här med Joel som är 7 år och så himla duktig med sin lilla matteläxa samtidigt som han äter chokladpudding och sneglar på bilden av din underbara Leo och vill se mer bilder av honom för han är så himla rolig tycker han! Kärleken till ens barn är som inget annat. Man går genom eld för dem.

  10. Det är konstigt att det kommer någon från ingenstans. Flyttar in i ditt hem bara sådär. Tar all din tid och massor av dina pengar. Och man ba…ååååååhhhh.
    Den kärleken är som när man var 12 och gav bort alla sina luktsuddgum till den fräckaste kille i klassen som tackade genom att rapa ”hej tomtegubbar” och man tyckte det var Fan.tas.tiskt.
    Gånger en miljon då

  11. Så fint, och så sant. Man tror att man aldrig kan älska någon mer lika mycket. När man ska få barn nr två undrar man hur det ska gå till för kärleken till den första är så enorm så det finns inte plats för mer. Men så kommer nummer två, och helt plötsligt dubblas kärleken, den där stora enorma kärleken föds på nytt. Och så kommer nummer tre och då vet man, och man gläds över att få utöka sin kärlek ännu mer <3

  12. Slutar? Nä. Men däremot blir den kraftigare för varje dag som går. Visst är det fantastiskt att man kan känna såhär som man knappt trodde var möjligt.

  13. Aah, ja… , og den forelskelsen går aldri over. Den tåler alt. Absolutt alt. Kan ikke sammenlignes med noe annet. 🙂

  14. Han är så fruktansvärt söt! Den där lilla munnen, åååhåå så gullig!
    På mitten-kortet där han tittar rakt in i kameran tycker jag ni är oerhört lika!

    Sådan mor, sådan son. Söt alltså.
    🙂

    Jag kan inte föreställa mig kärleken men kan tänka mig att du kommer bli en riktig stålmorsa! Vad gör man inte för att försvara det där underbara, oskuldsfulla, bebisdoftande underverk?!

  15. Nej, den kärleken går bortom allt förstånd och bortom alla livstid. Och det känns som om ingen kärlek någonsin varit större.

    Vilket mirakel att få känna så här. (Min ”bebis” är nu två år, och hjärtat värker efter henne när hon inte är i närheten)

  16. Va fin han är! Sen nåt tag då du hinner skulle det vara jätte roligt att läsa mer om hur han är. Han har ju säkert hunnit en bra bit på vägen till att forma sin egna lilla person! Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg