Jag blir sällan arg eller frustrerad. Det är liksom få saker i livet som trycker på de knapparna hos mig, det ska ganska mycket till. Men en sak som gör mig så frustrerad att jag vill skrika i en kudde eller gå och banka huvudet i en vägg är felrekryteringar. Människor som klart och tydligt har en tjänst de helt enkelt inte borde ha. Folk som inte jobbar när de är på jobbet. De stillastående, oförmögna, okapabla.
Som det här med välgörenhetsprojektet. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Det är skrämmande hur totalt ointresserade organisationer är av att få in pengar. Jag kunde aldrig föreställa mig att människor som satt på informationspositioner på allehanda organisationer skulle vara så totalt och fullkomligt ovilliga att delge just information. Jag hade valt ut ett par olika organisationer som jag var intresserad av att stödja och har nu spenderat en vecka på att försöka etablera någon form av kontakt med dom vilket bara det är ungefär lika enkelt som att få hjälp av Telias kundtjänst på under två minuters väntetid. Men hey. Det kan jag ta. De har mycket att göra. Busy, busy.
Men.
Vad jag inte kan ta är människor som är noll intresserade av sitt jobb. Som när jag berättar att ”hej, ni kan potentiellt få en shitload av pengar från mig, bara sådär, skulle ni snälla kunna slå mig en signal så att jag kan få höra om era olika projekt, jag vill göra något bra av detta, föra ut er information” skickar ett mail till svar. Tycker att jag nog borde försöka vända mig lokalt istället, det vore väl bättre. Om jag nu vill ge pengar, alltså. Och när jag svarar att jag inte vill vända mig lokalt utan vill ge rikstäckande, gärna till det där projektet jag läste lite om, det som heter ”xx” – skulle ni möjligtvis inte kunna berätta lite om det? menar på att om jag nu tvunget vill ge rikstäckande så kanske de har nån fond jag kan skänka till. Exakt så. Inget ”men vad roligt att du brinner för vår sak, det gör jag också, vad behöver du veta?”. Berättar dessutom inget om projekt ”xx”. Tycker att det kan jag väl googla. Typ. Låter mig som potentiell givare själv sätta mig och googla upp information om deras organisation, försöka hitta vad de arbetar med och hur och vad man kan stödja, vilka projekt det finns som de just nu arbetar med och som behöver bidrag. När man sitter som informationsansvarig. Och det är inte SOS Barnbyar heller eller nån annan jätteorganisation med en miljon i elden, utan en mindre organisation med direktnummer till medarbetarna på sidan. Det är fan så jag skäms å deras vägnar. Jag menar, hur jävla upptagen kan man va? Inte vet jag, men jag hade liksom inte föreställningen att det varje dag hör av sig folk som vill kasta pengar på dom. Men jag kanske har fel.
Fasiken, alltså.
Ska man verkligen behöva starta en egen hjälporganisation också? För att få saker och ting gjort? Okej att inte organisationerna kastar sig över mig eller på eget bevåg mailar mig, men att jag skulle behöva jaga folk för att ge dom pengar, det trodde jag aldrig.
Så nu blir det inte den organisationen. Trots att jag gärna hade velat eftersom deras sak, den de säger sig brinna för, är så behjärtansvärd. Men om det inte brinner, eller inte ens pyr, hur kan jag då lita på att pengarna används på rätt sätt?
Och det blir inte de andra heller, de som inte bemödar sig svara, som inte har koll på sina projekt, de som sitter vid sina skrivbord och pillar sig i naveln och är så nöjda med sin tjänst att de glömmer bort att göra sitt jobb.
Usch. Ibland skäms jag över att vara människa.
Förstår att du blir arg, ska jag skänka pengar vill jag verkligen veta att pengar kommer de som behöver dem till godo och inte behöva betala massor för en stor organisation. T ex Röda Korset och Bengt Westerberg tycker jag är helt åt skogen, varför ska man ha ordförande med arvoden som är helt abnormala. Nä sånt vill jag inte vara med och bidra till.
Tillbaka till ditt dilemma, förstår verkligen att du blir upprörd. Vid dessa tillfällen så undrar man verkligen om det är rätt person på rätt plats eller bara någon person placerad där för att få arbetserfarenhet eller praktik bekostad av staten.
Skippa snabbt de som inte engarerar sig är mitt tips, förstår att det brinner i knutarna men eftersom du aldrig gör något halvdant har jag förstått så är det viktigare än någonsin att pengarna kommer till rätt ställe/person(djur eller vad det nu kan vara.
Keep looking!
Stooor kram
Det är en sak att möta någon bakom kassan i en kiosk som kanske inte brinner för sitt arbete… men detta är ju skandal. Synd bara att det drabbar de på andra sidan, som verkligen behöver pengarna. Jag kan tipsa om en insamling, ingen organisation. Kolla bloggen http://blogg.mama.nu/noelvaldeoss/. Hon inspirerar verkligen och jag vet att varenda krona kommer gå till ändamålet. Egentligen borde du ställa de organisationerna till svars, det är ju en skymf.
Fy va tråkigt, tänk om de visste vad de förlorar, satsa på de som är genuint intresserade kram
Så oerhört trist! Det är som du säger, man kan ta att de tex har mycket att göra och i så fall är det så lätt att svara;
”Vad kul att du är intresserad av vårt projekt! Just nu har vi väldigt mycket att göra men jag återkommer gärna till dig om några dagar”
Men när de inte ens är intresserade eller bemödar sig med att svara på ett trevligt sätt så undrar man verkligen vad de gör på den positionen. Jag har tänkt tanken om ganska många service-yrken tyvärr. För det är just det… så lätt att vara trevlig och visa intresse, även i en situation då man kommer att behöva avböja samarbetet.
Suck! Jag hoppas att kommande organisationer har lyckats bättre med rekryteringen!
Ja hujadå:/!! Man blir ju arg själv om det ska vara på det viset med hjälporganisationer!!
Men om du skulle själv starta ngn typ av insamling, fast i din stad:)!? Jag o min familj brukar ge innan jul julklappar till behövande barn i nejden:)! Det är en förening i samarbeta med församlingen som håller i dom trådarna:)! Det känns braa att hjälpa å dagens tid så riskerar många barn att bli utan klappar, å julen e ju trots allt barnens:)! Kanske ngt liknande:)? Kanske du skulle få med andra bloggerskor med på noterna i andra städer!? Ha en fin dag! Mvh jecka
Emma, va tråkigt att du får så dåligt gensvar, speciellt när du försöker göra en så fantastiskt bra grej. Tycker du ska höra av dig till de där företagens högsta chef och berätta vilket mottagande du har fått. Så att de har en möjlighet att rätta till det.
& va märkligt att man inte hoppar jämnfota av glädje när någon ringer och säger att den vill skänka massa pengar, och att organisationen kommer få en jävla massa uppmärksamhet genom denna blogg och en massa andra bloggar som kommer skriva om det du gör.
Om de bara förstod va de går miste om… fast det är väl just det som är poängen, de inser inte det för att de inte borde sitta där de sitter.
Trist. Men hoppas att du hittar något bra eller att en bra organisation hör av sig till dig och är entusiastiska.
/Heléne
Fin,ring mig, min lur har gömt ditt nummer
:)))
Fin,ring mig, min lur har gömt ditt nummer, ring mig nuuuu
:)))
Usch så trist! Ge dina pengar till Björn Hellkvist istället. Fd headcoach för Rögle som har parkinson. Han startade Shaking Generations som är en beundrandsvärd organisation. Stötta dem! http://www.shakinggeneration.se
Kram Jenny
Man blir ibland mörkrädd! Men oj vad den organisationen kommer att gräma sig när detta är i hamn.
Emma! Jobba inte ihjäl dig nu!
KRAM
Fasiken va tråkigt! Riktigt tråkigt!
Om man får nämna något bra i allt det här?
JAG känner mig trygg i det beslutet du kommer ta, DU är engagerad åt oss alla, VI kan köpa oss en kokbok och veta att det ligger en massa tanke, kärlek och engagemang i den!
Ja, så är det, du är bra.
Blir så ledsen å SKITARG när jag läser det du skriver.
Kan faktiskt säga att jag vet att de pengar vi skänker till olika organisationer tyvär inte alls hamnar där vi hoppats och trott att de skulle hamna.
Men ge inte upp, du fina människa!!! 🙂
Nån jädra vettig människa som brinner för sin sak måste det väl finnas? Nån mera än du, menar jag! 😉
Vad ledsen man blir… det hade jag inte trott i min vildaste fantasi! Var helt övertygad om att alla som arbetade inom sådana organisationer brann för sitt yrke och sin organisation MER än vad andra kanske gör för sina arbeten.
Oh fy vad tråkigt!!! hoppas du hittar en organisation som visar lite mera intresse! 🙁
Bedrövligt!!
Jag är med dig här! Helt otroligt vad upprörande det kan vara med fel person på fel plats. Jag känner till en nystartad organisation som en bekant jag lärde känna genom högskolan är med och startar/driver. Jag har förstått att de är väldigt öppna och det kanske kan vara värt att prata med dem!? (Vet dock inte om det är rätt forum men…) Du hittar dem här: http://mymtanzania.se 🙂
Amen, vilka töntar!! Jag förstår precis, hade också blivit arg och snopen. Nä du, de som sitter som ansiktet utåt på ett företag eller en orgnisation ska vara säljande personer. O med det menar jag trevliga, informativa, kunna fånga upp och läsa av, någerlunda iallafall, så den andra personen känner att de kommit rätt. Hoppas du hittar något bättre.
oj vad jag håller på att spilla ut kaffet
över tangentbordet när jag läser.
hum vad jag rynkar pannan när jag
läser vidare. och oj vad jag önskar att
någon som sitter på just en sån’
kontorsstol & pillar sig i naveln & inte
ens pyr [älskart’ !] läser det här, Dig,
& kanske faktiskt spiller ut kaffet bland
bokstäverna, rynkar pannan, får sig en
tankeställare & G Ö R något åt saken
just där han eller hon [eller det?] är ..
kärlek på det ! för de som brinner !
Skammelig, og utrolig provoserende. Det gjelder dessuten på så mange områder i arbeidslivet. Jeg trodde egentlig at svensker hadde høyere arbeidsmoral enn nordmenn. I Norge er det ganske utbredt at man gjør bare det man absolutt ”må”, og absolutt ingenting mer eller ekstra. Svensker i servicebransjen i Norge blir generelt oppfattet som mer velvillig innstilte, bedre på service og med høyere arbeidsmoral. Ble litt overraska nå, men det viser vel hvor utbredt det er at folk ikke gidder bry seg. Æsj. 🙁
Usch va tråkigt. det är inte klokt. Min Jonas ville hjälparbeta på en organsiation. Men han sökte dem och blev runtbollad fram och tillbaka, och inget besked fick han, och ingen visste någonting, så han lessnade. han var ju där för att frivillig arbeta! Ställa upp, dra sitt strå till stacken…men det va helt dött därifrån. Helt dött.
Kramar åsa
Man slutar aldrig förundras, fifan vad jag blitt helt anti till en organsiation som bemöter en så.
Men du, det är deras förlust de har nog inte förstånd till att fatta vad de går miste om. Nä eldsjälar som brinner för sin sak skall ju sitta på sådana poster. Hoppas du hittar nåt som känns rätt (det här är ju bara en sån skithäftig grej du gör)
Kram Camilla
Usch så tråkigt. Hoppas att någon organisation är bra eller bättre….:-(
kramar
Är det sant??!!
Kram Jennie
Fy fasiken! Sånt gör en verkligen helt förbannad. Jag börjar koka bara av att läsa det!!!
En blogg som jag hittade för ett tag sen är den här.
http://skitungarna2011.blogspot.com/
Två svenska tjejer som driver ett barnhem i Uganda. Och de visar precis vad pengarna som de får emellanåt går till sen. Men kanske är det någon större organistation du är ute efter. Tänkte bara tipsa i alla fall – om bloggen om inte annat. Jag är djupt imponerad av de här tjejerna!
kram
Jaaaaa dom har jag hört otroligt mycket gott om!!!! Ta dom!!
Ps. Om du startar en egen välgörenhet jobbar jag gärna lite pro bono (-; Kramar
Katastrof !! Kämpa på , du är grym!
Förövrigt, har någon sagt till dig att du är otroligt lik Ellen Pompeo. Du vet Meredith i Greys!
Men det är iofs oviktigt just nu =)
Ha ha ja jag har fått höra det 🙂
🙁
Kontakta Signe http://www.facebook.com/signe100percent hon brinner för vad hon gör och är 100% transparent med vart pengarna går. Hon är även en person som skulle uppskatta ditt sätt att närma dig välgörenhetsprojekt, totalt engagerad, totalt egensinnig, hela hjärtat, fullt ös framåt. Om du inte vill ge till hennes organisation så kontakta henne ändå för tips kring uppstart av dylika om du nu faktiskt tänker göra det. För hon byggde sin http://100pct.dk/da/ från grunden, mot alla odds.
Har annars tyvärr samma erfarenhet av organisationer (eller sorgligt felplacerade medarbetare) som inte verkar vilja ha ens hjälp/pengar. Gjorde en kalender full av snygga surfare 2011 vars hela intäkt gick rakt av till välgörenhet. Det var samma visa där innan jag fann mina två lokala surf-förankrade ändamål. EcoOcean och Surfing4Peace var i gengäld underbara att samarbeta med och så härliga att få bidra till.
Så kämpa på Emma, du hittar säkert rätt folk med bra inställning och engagemang till sist.
Fy så tråkigt!
Tips på sida som samlat hjälporganisationer under kategorier: http://bidra.nu/
hm. Så oerhört förvånande. Och otippat ändå…men du har rätt, man måste ju brinna. Helst hela tiden om det är möjligt. Skit i dem nu, du hittar något bättre, helt säkert! Klem Madeleine i Limhamn
a nää,
Usch det här ville jag nog vara lyckligt ovetande om. Det kändes liksom bättre då.
Men gud det förstår man ju nu, behöva ta emot en massa pengar,det blir ju säkert en massa pappersarbete då. Det låter ju faktiskt ganska krävande. Då hinner man kanske inte med att surfa på arbetstiden längre, nä bättre att någon annan få ta hand om problemet…? eller hur tänkte de?
Äh så frustrerande! Kämpa på! Nån annan är mera värd din tid och energi!!!
Jag förstår vad du menar. Jag möter ofta samma sak och undrar hur de lyckades få jobbet? Ett jobb som jag skulle göra mycket bättre. Här sitter jag, 25 års erfarenhet men brinner fortfarande och är full av energi, utan jobb.
Men eller hur, fel person på fel plats är så fruktansvärt irriterande. Som när personer med totalt avsaknad av servicetänkande söker sig till servicesektorn, hur tänker man då?
Om du ska finna personer som verkligen brinner för sina projekt så tror jag att du måste ner på liten lokal nivå. Fruktansvärt att folk arbetar för viktiga saker men inte bryr sig.
Säg till om du behöver hjälp, jag är rätt bra på att sätta ner telefonen och låt myndighetsaktig. 🙂
Och du, glöm inte andas!
Kram
Jag håller med dig, det där gör även mig totalt galen. ”Vad är det för fel på dig människa”, har jag lust att skrika rakt in i luren. Tyvärr är det väl lite så…tyvärr. Tror inte alla som jobbar med välgörenhet brinner för projekten som man inbillar sig att de ska göra. :S Knas, jag är ju så gärna med och försöker bidra till projektet med recept så hoppas att det ska finnas ngn bra organisation!
Det där var ju verkligen under all kritik. Tänkte först att du skulle dra nånting om nån latmask i på försäkringskassan eller liknande, för sånt kan jag störa mig på. Men att det gällde en sak som välgörenhet? Jag trodde fullkomligt att de personer som jobbar på dessa ställen hade ett stort och brinnande intresse för sin arbetsplats. Och det ger ju knappast ett snyggt ansikte utåt att inte vara tillgänglig eller ens tillmötesgående när det gäller svar på frågor. Fy, fy, fy.
Sen tycker jag att, ska man arbeta med människor (i vilken form som helst) så får man anstränga sig lite ändå. Det hjälper inte att ha en dålig dag på jobbet(om det var så med den här personen du talade med), för man vet aldrig vem man möter. Ett dåligt rykte är så mycket lättare att bygga upp än ett gott. Jag hoppas verkligen inte att många organisationer är så ”slappa” som just dessa. Då tappar man ju fullkomligt tilltron till sådan verksamhet.
Kontakta Hannah Graaf, hon och hennes mamma, ska inom kort åka till Indien. Mamman har något projekt (flickskola/or?). Vet ej om du hade tänkt dig inom Sverige, men i detta fallet är det kända engagerade personer, som brinner för det de gör, och pengarna kommer fram!
Vilken miss av dom! Verkligen dåligt och förvånande, vilka de än må vara. Mindre förvånande skulle det nog vara om du startade en egen välgörenhetsorganisation nu, i ren frustration 😉
Bättre lycka med nästa telefonsamtal!
kram
PS Snygg header!
fi f…n!! bedrövligt!
Jag är med dig till 1000% här! Och nu blev jag också förbannad! För det här har jag varit med om många gånger… Och när jag jobbade som journalist och ville skriva om något projekt som jag fann extremt intressant så hände det att jag möttes av samma jävla ointresse. Dessa navelkliare borde få sparken allihop… Jag tar gärna ett av jobben istället, för brinna kan jag… och då inte bara av ilska… :o) Kram!
Grrrr..!! Förstår fullkomligt att du blir frustrerad, arg och besviken. Grymt oprofessionellt, på gränsen till tjänstefel (för att inte säga smått sinnesrubbat..) att som informatör bemöta en sådan fantastisk förfrågan på det sättet. Man blir desillusionerad och trött på mänskligheten och får lust att ringa Sverker Olofsson eller nån, och tipsa. ”Ska det vara på det här viset?!” 😉 Men låt inte detta få dig att tappa gnistan. Det du vill göra är helt grymt och det kommer bli en dundersuccé när det landar på rätt plats. You are truly amazing! <3 Madeleine
Nä, det är ju förj-vligt rent ut sagt. Fattar de inte vad de jobbar för och att varenda krona förhoppningsvis har värde för någon annan? Nej, skit i dem… Det måste ju kännas bra också!
Inte förvånad tyvärr – jag gjorde samma erfarenhet för ett par år sedan 🙁 Jag skänker numera regelbundet varje månad en summa till ett lokalt katthem. De bjöd in mig för en rundvandring och persomlig information, de som jobbar gör det helt ideelt och katterna har en helt fantastisk miljö och omvårdnad. Jag vet att varenda krona kommer katterna tillgodo. Tråkigt att inte någon av de organisatoner som stöder kvinnor och barn som jag också kontaktede inte visade samma intresse.
Kram
Ja vad ska man säga, man blir ju helt matt! Men för att pigga upp, vet du att du är omnämnd på bloggkommentatorerna? http://stureplan.se/bloggar/bloggkommentatorerna
Oj, hjälp!
Fy så ledsen man blir på sånt. Som en smäll rakt i ansiktet…
Jag tycker du är fantastisk som drar igång sånt här….
Också hoppas jag att dessa organisationer läser ditt inlägg & ångrar sig ordentligt!!
Kram på dig vännen
Så tråkigt. I slutändan blir det ju de organisationen (bör brinna) brinner för som blir lidande. Man tycker att alla borde bli glada över ett sånt här erbjudande.
Helt otroligt! Jag förstår självklart att du inte vill stötta organisationen i fråga (vilken det nu kan tänkas ha varit) men pengarna skulle ju gått till att hjälpa någon (människa eller djur) som hade det svårt och tack vare en ”bromskloss” blir de nu kanske utan hjälp! Jag blir faktiskt alldeles rosenrasande när jag tänker på det! Men jag håller med dig, det känns ju ”osäkert” att skänka pengar när man inte känner att mottagaren brinner för sin sak.
Jag föreslog http://www.animalprotection.se och hoppas verkligen inte att det är deras kontaktpersoner som beter sig på det där sättet.
Mvh Linda
Nötter säger jag bara…synd att det drabbar andra.
Kram
/E
Jag skullle ALDRIG skänka en krona! Du vet ändå aldrig var pengarna hamnar………………..!
Men så trist! Ja, det är väl bland det suraste som finns med människor som bara typ suckar när man själv gått igång på något. Hoppas du hittar något riktigt bra till slut, för idén är ju kanon!
Så tragiskt att ändamålet till välgörenheten drabbas av någon/några få som inte förstår att dom är på fel plats. Det är så att man får ont i magen.
Ursäkta språket men vilka pissråttor!!!!! Jag blir skogstokig när jag läser det.
Galet!!!!!!
KRAM
Vad tråkigt att det skulle bli så! 🙁 Något som jag kan tycka är behjärtans värt att stödja och som behöver mer stöd framförallt från svenska kvinnor ( å män) är hedersrelaterat våld där unga kvinnor som lever mitt bland oss ( Fadime var ju någon som blev ansiktet utåt för hedersrelaterat våld då hon mördades av sin pappa) riskerar gå samma öde till mötes eller måste lämna sin familj för att få en frihet som svenska kvinnor mestadels tar för givet- i dagens Sverige. Jag vet inte mycket om dessa organisationer som nämns i inlägget, men jag kan gå i god för Nima Dervish som en gammal vän, som gör mycket gott i saken (föreläser, engagerar sig etc.) och även skrivit en bra bok i ämnet. Kika på inlägget jag länkar till här: http://nordicdervish.wordpress.com/2012/01/17/gallande-hedersfortryck/#comments Kanske finns det något bra här att stötta? 🙂
Fy vad tråkigt. Jag förstår att du blir förbannad och besviken. Jag tycker nästan att du ska outa vilken organisation det här rör sig om. Jag skänker en del pengar varje månad och vill gärna veta. Det värsta jag kan tänka mig är ju att skänka pengar till något där man inte brinner för sin sak, där man inte bryr sig, där pengarna kanske inte går till det man säger. Så inte bara för att stilla min nyfikenhet, utan också för att det är viktigt att veta hur alla dessa organisationer jobbar, så borde du outa vilka det är som är så loja.
Keep looking!
Gatubarn i Kenya!! Jag lovar att ge omedelbar respons. 0738-496248 🙂
/Sofia
Frustration är bra. Det kan skapas magi ur den och något alldeles fantastiskt. Jag är helt på – låt oss skapa en egen hjälporganisation! 🙂
Herre Gud!
Så där får det verkligen INTE gå till.
Häng bara ut dem här. Låt dem få känna på bloggvärldens inflytande. Precis som Fnulan när hon blev lurad av Ving. På dem bara och låt dem skämmas ordentligt.
Här sitter vi en massa människor och är beredda att hjälpa och de orkar inte ens bemöda sig om att svara.
Nej UT med den personen och in med nytt friskt blod som brinner.
Visa att detta accepteras int.
Lät jag lite FÖR aggresiv nu kanske 😉
Men jag blev bara UPPRÖRD.
Hälsningar
Yohanna som funderar så det knakar på vad jag skulle kunna ha för recept inne i huvet.
Ja, suck… Jag har också stångat mig blodig i hopp om att ”få” skänka till välgörenhet…:(
Det är ju inte klokt. Är det bara vi svenskar som beter oss såhär? I USA håller ju halva befolkningen på med detta.Där verkar det fungera utmärkt. Varför kan det inte funka precis så bra som dom gör reklam på TV att det ska göra.Konstigt:/
Jo, jag hjälper gärna till med den dära boken iaf :D! Jag kan bidra med fotografier, för det vill man ju ha många i en kokbok ;).
Kanske att jag kan klämma fram något smaskigt recept som kan komplettera detta finurliga koncept.
Så Emma hör gärna av dig till mig så kan vi se vad jag kan bidra med :).
Hälsningar
Therese
Du måste hänga ut dom här på bloggen, enda sättet att få till någon förändring (förhoppningsvis) på navelkliarna. Dom borde ju skämmas!
Pinsamt värre! Kan du inte bara länka till det här inlägget och skicka info till någon högre upp i organisationen så att de iallafall vet hur saker tas om hand? Tack för en rolig blogg!! Anna
Tipsar gärna om Essence Vitae, http://essencevitae.com/
Fotografer i Sverige som ideellt fotograferar familjer där någon är drabbad av livshotande sjukdom. Vi behöver främst hjälp att nå ut med att vi finns 🙂
Besök oss gärna på fejsbok också, https://www.facebook.com/essencevitae
Hehe, fler än jag som har med folk att göra som är oförmögna att använda hjärnan!
Man blir ju bra nyfiken på vad de är för några som inte vill ha hjälp av en helt galet energisk och engagerad tjej. Sicken miss av dem.
Men jag har ett tips på en organisation att stödja: några lika galet energiska, engagerade och glada tjejer har startat Ung Cancer, en organisation som jobbar för unga vuxna cancerdrabbade. Både vi som är/har varit sjuka och unga vuxna som är närstående till cancerdrabbade
Förutom att ge stöd i form av medlemsträffar, samtalskompisar osv är målet att synliggöra unga cancerdrabbade som en grupp och ge större möjligheter till stöd i ett tidigt skede av behandling.
Ung cancer för mig, det är glädje, det är jävlaranamma, det är ilska, det är tårar, det är skratt ända nerifrån tårna. Det är att få känna precis vad man vill och prata om det utan att få en stämpel i pannan. Cancer är skit, men med skratt, kramar och gemenskap är det lättare att hålla sig på vägen, den går rakt framåt mot resten av ett fantastiskt liv.
#detärokejattkänna
http://www.ungcancer.se
Och tveka inte att höra av dig till mig om du inte får respons, då cyklar jag neroch sparkar dem i baken lite. 🙂