Vad jag tror är hemligheten med att må bra i sin arbetsvardag?
Att hitta det där man är bra på och försöka lägga så stor del av sin tid som möjligt på att göra just det. Jag har sagt det innan; jag tror att grundstenen i varje människa är en önskan om att få göra en skillnad. Att lyckas med det man företar sig.
Att få känna att det går bra.
Jag har lärt mig vad jag är duktig på och försöker ägna mig åt projekt och arbeten där jag vet att jag kommer få använda mig av det jag kan. Av det jag gör snabbt och med stolthet och säkerhet eftersom jag vet att jag är bra på vad jag gör. Jag är till exempel inte alls särskilt duktig på matematik och även om jag skulle klara av det hyfsat så skulle jag inte (om jag inte var tvungen) ta ett jobb där jag var tvungen att ägna en stor del av dagen åt att lämna ifrån mig matematiska formler. Det skulle innebära att varje dag skulle vara lite utav en kamp. Att jag skulle slösa energi på att hålla en hygglig nivå istället för att lägga energi på att få briljera. Detsamma gäller i vardagslivet; i livet med alla andra. Där försöker jag välja mina strider, där också, och framförallt försöker jag acceptera saker som jag faktiskt inte kan ändra på.
Och så försöker jag komma ihåg vad jag är dålig på.
Och med de två vetskaperna; vad jag gör bra och vad jag gör mindre bra, är det lättare att styra livet så att det inte blir så mycket friktion. Man ska aldrig tvinga sig själv till något om det inte är nödvändigt. Då är det bra mycket skönare att spara den energin till annat.
Som Anna Kåver skriver:
”Man ska leva ett liv, inte vinna ett krig”.
Ja. Allt är inte en kamp, man måste inte hela tiden slåss.
Det är okej att slappna av också.
Kloka ord! Jag ska googla lite på denna kloka Anna Kåver och se vem hon är 🙂
Väl skrivet Emma och det är verkligen kloka ord. Svårigheten kan nog ibland vara att förstå vad man är bra på, många (kvinnor mest kanske?) ser bara det dåliga och då tror jag man lätt fastnar i en kamp. En kamp mot sig själv egentligen.
Kram
Jamen precis. 99% av alla strider är ju med en själv. Många slår sig trötta för att de gör saker de tror sig ”förväntas” göra.
Kloka ord. Håller med Erica och Emma, kampen är oftast med sig själv. Men eftersom många av oss kvinnor är sådana är det väl det vi behöver jobba på… uppmuntra andra till att inte bry sig så mycket, jobba på sin egna självkänsla. Ju mer jag jobbar på det, ju bättre mår jag. Lyft huvudet högt tjejer och var stolt över den du är! Kram kram Malin
Väldigt bra sagt fina Emma 🙂
Let your heart guide you!
Emma, dig skulle jag behöva:-) kan du inte vara min lilla ängel som sitter på ena axeln och berättar dessa positiva saker till mig när jag behöver dom.
Kram Kristina
Först tänkte jag: äh, jag gör väl ingen skillnad med det jag kommer pyssla med när jag blir färdig i skolan, men så kom jag på att jo jäklar, det gör jag ju visst det!
När jag bad någon beskriva sig själv, utöver sitt hundnörderi så svarade personen ungefär: …eftersom man inte ska identifiera sig med sitt jobb…
Inte? Jag kommer definitivt att vara mitt jobb sen, jag kommer leva, andas och vara mitt jobb, även på fritiden. Det är min passion, hela grejen med landskap, biologisk mångfald och hållbar utveckling. Skogen.
Jag tycker lite synd om de som automatiskt tycker att jobb är tråkigt. Men å andra sidan, jag var en jäkel på att vara brevbärare, alltid glad och trevlig och oftast fick de rätt post 😉 innejobbet var också roligt. Men det där som man kan kalla arbetsmiljön, inte riktigt lika bra. Men, jag gjorde vad jag borde och hittade något så mycket bättre. Passionen! 🙂
Har precis bytt jobb, för att just ta tillvara på det jag är bra på men allt känns ändå bara fel.
just nu.
Jag älskar det jag gör, men är i det stora hela ganska ensam inom mitt yrke om å ta det på allvar…
Jag kan inte påverka andra, eller ändra dem, det vet jag, men jag känner mej totalt låst, när jag gör vad jag kan, men det ändå går åt fel håll…
Ursäkta att jag lägger mig i.
Om du gör det du älskar, gör det så gott du kan och gör det med glädje kan du helt koppla bort det andra. Det gör dig bara olycklig. Se inte åt vilket håll det går. Se bara till att göra din del så bra som möjligt. Ändra andra är omöjligt.Men om du kan ändra din känsla om det och fokusera på det positiva så kommer det att vända. På det ena eller andra sättet. Det är ett 100% löfte
Kram och lycka till
Bra svar och det träffade min situation mitt i prick. Problemet är när man är beroende av att andra gör ett lika bra jobb och de inte har samma engagemang och kunskap som en själv. Då måste man lätta på sina egna krav och det är inte alltid lätt att göra samtidigt som man ska må bra av att vara duktig i sitt jobb. Tror dock på dina ord!
Vad fint du skriver Annika!
Mycket klokt sagt Annika!
Å Eva det är precis det du skriver som är så förbannat svårt!
Men nu peppar i allafall jag upp mej å fokuserar rätt framöver!
Tack å Kram! <3
Tack för en viktig påminnelse!
Mycket kloka ord!
Du är så klok Emma! Innan jag fick mitt första barn levde jag ganska planlöst och gjorde väl inte det jag vara bra på, men när hon kom så förändrades saker, jag såg vad jag egentligen ville och efter många års slit gör jag äntligen det. Jag är så glad över att jag läste till mitt yrke även om det innebar en stor omväg för att nå dit:)
Ha en stålande dag!
KRAM
Precis!
~Mittiprick! Varför strida mot sig själv, vi lever bara en gång..och jag vill då sannerligen göra mitt bästa av det livet jag har..Verkligen….
Kloka kvinna..du är..:)
Jamen visst är det så!!
Å du. Jag är nog också lite kär i silkesapan. Sötare än söt är han. Goding!
Pöss
Kloka kvinna – så sant det du skriver!
Tack för ett peppande inlägg.
♥
Huvudet på spiken hördu.
De gamla uttrycken ”allt är möjligt” och ”du kan bli vad du vill tror jag förvisso på men det saknas en komponent. Att det inte är någon idé att satsa på något man inte tycker är roligt. För då kommer man inte härda ut och då misslyckas man. Det fina är att det man älskar att göra ofta är de sakerna man är bäst på också. Och är man inte det så spelar det ju ingen roll, så länge man har roligt liksom.
Så follow your bliss är nog det bästa man kan lära ett barn (och säga till sig själv)
Ägna din tid till det du tycker är roligt och känner passion för. Där finns ditt goda liv. Chansen är stor att du kan göra karriär på det, tjäna pengar och bli bra eller bäst. Men blir du det inte så spelar det ju ändå ingen roll eftersom du njuter av livet.
Så du KAN bli vad du vill. OM du vill. Och om det är vad DU vill. (och inte dina föräldrar typ)
Word! eller vad man nu säger 😉 (börjar bli gammal)
Men åh! Så sant!
Men vet du, jag har nästan hela mitt yrkesliv fått försvara att jag älskar mitt jobb. Att jag aldrig har söndagsångest. Att jag längtar tillbaka om semestern är för lång. Att jag och maken delar exakt 50% på föräldraledighet för att vi båda älskar både våra jobb och vår son. Att jag aldrig slutade jobba helt under mammaledighet, jobbade ammandes med datorn i knät i soffan eller på kontoret. För att jag vill. För att jag tycker att det är förbannat kul.
Men alltid har jag och maken (som har heeeeelt olika yrken) fått försvara oss. Detta inlägg gick rakt in i hjärtat. För jag jobbar med det jag är bra på och därför är det ingen kamp. Det är en frihet.
Stor kram till dig! Och glöm inte bort att äta minst en semla!
<3 kände så imorse när jag vaknade… Jag KAN om jag bara vill å vågar!!! Klockrena ord Emma!!
Jag håller helt med. Samtidigt följer jag själv devisen ”gör en sak om dagen som skrämmer dig”. Det är genom att ta steg utanför min lilla fyrkant och comfort zone som jag utvecklas och håller kvar spänningen i livet. Givetvis innebär det inte att jag tex väljer en specialitet som jag tycker är direkt tråkig. Men jag brukar välja att djupdyka inom det jag tycker är allra svårast och ”jobbigast” först. För det är ofta det som först var svårt och läskigt som sen blir mest tillfredsställande att behärska. Det som är roligast i början är det man kan bäst. Men samtidigt är det kanske även det som i längden blir förutsägbart och tråkigt. Lagom svårt och utmanande är bäst tycker jag!
Kramar
Jag håller med helt, jag har själv precis bytt lite inriktning på det jag ska jobba med eftersom jag kände att jag hade hamnat ”fel”. Jag var väl visserligen rätt okej på det jag gjorde men jag tyckte inte omd et, och framför allt, det finns annat jag är ännu bättre på och tycker är roligare. En del har höjt ögonbrynen lite eftersom det ses som ett ”steg nedåt” och ger lägre lön, men jag ser det tvärtom, på sikt kommer det att vara världens bästa investering.
Sen håller jag inte med till 100 % om att man bara ska göra sådant man är bra på och kan göra ”snabbt och lätt” för jag tror på att utmanas för att utvecklas och trivas. Men det är förstås upp till var och en att känna hur stora utmaningar man vill ta på sig (alla behöver ju inte arrangera ett bloggevent menar jag 🙂 )
Kram till er alla!
Maria
Nej men självklart! Man måste ju ha nåt att bita i. Men det är stor skillnad på något som är svårt men som man känner att man VILL och som man klarar av, och på sånt som faktiskt bara är svårt och som man inte har nåt intresse av att lära sig. Då blir det lätt bara negativ stress. Jag menar; bloggeventet var inte ”snabbt och lätt” för mig att göra, det var såklart en utmaning, men det var en POSITIV utmaning.
Kram
Japp det var precis så jag menade 🙂 (och trodde att du menade också, du känns verkligen inte som en person som räds utmaningar, haha)
Underbart inlägg!!! Tack för den positiva duschen;) Kram
Bra skrivet! Det stämmer, man slappnar av när man inser att man kan välja sina strider. Och Kåvers bok, den är riktigt bra, rekommenderar varmt!
Åh så mitt i prick och ungefär så mina tankar gått senaste åren. Längtar efter att ”vara bra på något”.
Har tidigare gjort sådant jag är bra på men som jag inte tyckt varit roligt. Då blir det kamp i alla fall. Så det är nog viktigt att själen också är med i det man är bra på.
Så kloka ord! Täker på det du skrev förut om att bara ha två fiender i livet. Det tycker är klokt och något jag anammat. Man kan inte gå omkring och bli förbannad på folk i tid och otid, irritera sig, bli förbannad på, svära över.. Det är inte hälsosamt och generera inget bra för varken dig själv eller andra.. Bra tisdagspepp där!
Så sant, håller helt med men håller också med de som säger att ofta är problemet att man inte vet vad man är bra på. Kampen med en själv.
Så kloka och tänkvärda ord. Problemet är bara att det kan vara svårt att hitta det där som man verkligen, verkligen är bra på. Jag är lixom halvbra på en jäkla massa grejer & jag vet med säkerhet de grejerna som jag verkligen är dålig på. Äsh, visst är det typiskt kvinnligt att verkligen veta vad man är kass på men inte riktigt veta vad man är kalasbra på….
Kram på dig!
Typiskt kvinnligt ja, sluta upp med det omedelbart! 😉
Virkelig et klokt og godt innlegg. Du får en til å tenke etter om man virkelig holder på som en bør, om man har fokus på de riktige tingene. Takk! 🙂
Du har så rätt. Jag söker ju jobb just nu och det är verkligen en utmaning att försöka få klart för sig vad man är bra på och fram för allt, att hitta det i ett jobb. Jag är jämnbra på många olika saker men inte bäst på något. Jag kommer att vara lycklig den dag jag vet vad som är min passion. Det är faktiskt störande att inte ha fått tummen på det fast man är 30…
Mer sådana här inlägg om karriär/tankar. Mycket inspirerande!
Du kan skapa det liv just du vill leva!
Tro på dig själv och dina drömmar,tankens kraft är stor!
Har läst NLP (neurolinqvistkprogrammin)
Delar med mig med uppmuntrande ord och pepp!
Kärlek till alla Er härliga qvinns!
Tess
Precis vad jag behövde läsa nu! Fint skrivet! Tack 😉
Åh, vad jag har läst svaren efter detta fantastiska inlägg. Det finns kloka kvinnor härinne, Emma.
Min kloka morfar, som är ängel numera, sa en gång ”-Milott, det är bättre att ha ett arbete som man trivs med och känner att det ger Dig någonting, även om det är lite sämre betalt än att tvärtom att det kräver och är mer betalt. Själv var han snickare i själ och hjärta och blev erbjuden ”verkmästare” på bygget där han jobbade. Ett snäpp högre men plötsligt gjorde han inget utvecklande längre.
En annan sak som jag känner att jag gjort bra i mitt yrke som förskollärare är att jag har bytt jobb vart 7-8 år, även när jag trivts. På det viset har jag inte stagnerat. I mitt yrke kan man jobba med olika åldrar och nu det sista som jag bytte till i december 2011. Nu jobbar jag med det som jag tycker är det bästa. Med barn och föräldrar tillsammans! På öppen förskola. Det är bara så fantastiskt! Det känns som en ynnest att få jobba så. Underbara människor omkring mig varje dag! Jag är så tacksam!
Kram
Bra skrivet! Och sant!
Jag tror, när det gäller arbetsplatsen, så är männiksorna där minst lika viktiga som det man gör. Jag har haft världens roligaste arbete och varit rätt så jäkla bra på det(säger hon lite ödmjukt så där) men tyvärr tvingats omge mig med människor som egentligen inte bör kvalificeras som människor. Och nu, nu känns det som att det jag är bra på egentligen inte alls är viktigt. Jag vill bara omge mig med människor som är vackra på insidan och som behandlar varandra väl, och som tillåter mig att bli jäkligt bra på något nytt.
Kanske skulle jag våga….
Att välja sina strider är viktigt, viktigare än vad man kanske tror. Jag är en person som lätt brinner för det jag gör. Men det har också kostat mig blod ,svett och tårar.
Men blicken i bakspeglen så inser jag att jag borde tänkt mig för både två och tre ggr när det gäller vissa saker. För alla krig går inte att vinna, är inte värda att vinna och spelar egentligen ingen roll långsiktigt.
Jag vill inte påstå att jag är bättre på det idag än vad jag varit tidigare, jag är bara medveten om att det kostar energi. Ibland kanske det räcker, eller det gör det säkert, bara jag fortsätter att träna på det. För det är ett livslångt projekt, i alla fall för mig.
KRAM
Vilka tankar du sätter i rullning!….
amen.
Så sant! Har en bok jag älskar som heter ”Glädjens pedagogik”. Den handlar om att hitta ”Flow”, när man har en utmaning som man behärskar. Att just nu få vara med och driva ett projekt i kommunen med matematikutveckling är så roligt. Att få jobba med det man brinner för är fantastiskt!
Att träffa och umgås (om det så är via en blogg…) med människor som brinner och är kreativa är också väldigt stimulerande! 🙂
Kram Malin
Har insett att jag måste BORT från mitt nuvarande jobb, men det tog tid att komma till den slutsatsen och nu känns allt lite halvtråkigt. Jag är trött på att planlöst gå i samma spår, jag vill sätta upp mål och ta initiativ. Hur hittar man inspirationen? Hur vågar man chansa?
Den här Anna Kåve satte visst huvet på spiken!
Så sant.
Tack för inspirerande ord fina du, tror de prickade alldeles rätt för jag blev lite ledsen när jag läste för att jag inte alls känner att jag har det så på mitt jobb. Nu behöver jag verkligen försöka komma på vad jag vill. För just nu är jag bäst på att grubbla och oroa mig. Och det är ingen karriär jag önskar någon…
Jag gillar dig! 🙂