Det är inte lätt att träffa vänner i vuxen ålder. Det tycker iallafall inte jag. Man är svårare nu, lite mer hämmad, ringer inte bara på hos nån man sett på gatan och tror sig tycka om och frågar om de vill leka. Man vet mer nu, har lärt sig, kanske blivit lite bränd. Man kan ord som distans och trevligt och håller gärna en armlägds avstånd, och det är lättare att beundra i smyg än att rakt ut säga jag tror jag tycker om dig så fasligt mycket och när du skrattar skrattar jag också bara för att, och jag tror att du kan tycka om mig också eller jag hoppas det – ska vi testa?.
På engelska säger man ju to make friends – att skapa vänner – och det finns för mig inget bättre ord för det än just skapa; vänskapen finns ju inte bara där av sig själv (men samtidigt gör den det) och det är just den där motsägelsen som är så fantastisk. Och det att man skapar fram en vänskap sprungen ur beundran nånstans över glas och tallrikar med pavlova och prat om såna som en gång varit nära men nu fått flytta ut, ur hjärtat, och hur nära man plötsligt kan komma – trots att man nu är vuxna och inte sommarlovsflätade småflickor som hittat varandra och vägrar släppa. Och för varje gång vi ses skapas det lite till, ovanpå det andra redan skapade, som ännu en våning på ett hus.
Men nu har jag gjort det. Hittat vänner, fått vänner, skapat vänner – jag har suttit över pavlova och skrattat så det värkt i revbenen, jag har varit tramsig och stor i rörelserna och modig och sagt på alla sätt utom just det mest oförstört raka att jag tror jag tycker om dig så fasligt mycket och när du skrattar skrattar jag också bara för att, och jag tror att du kan tycka om mig också eller jag hoppas det och det är en kärlek på något sätt, förstår ni? En slags förälskelse.
Ja.
Det är en förälskelse, det är det. På precis samma sätt det var på den tiden man hade skrapade knän och doftade sadeltvål och häst och sträckte sig efter sin solfräknade bästa vän – eftersom man ville röra vid henne och eftersom man ännu inte hade glömt bort hur man håller någon, som inte var en man, i handen.
Var är inredningsfrun???
Hon hade spelningar och kunde inte komma 🙁
Så vackert! Dina ord, bilderna, miljön! Vackert!
Kram Jenny
Vilket härligt inlägg! Jag har också funderat på det där med vänskap i vuxen ålder eller rättare sagt nya vänner, tycker ibland att det är svårt att att släppa garden. Annat var det när man var på ridläger som liten eller började ny klass eller skola. Efter dag 1 hade man en ny bästis!
Fina bilder på er också- mkt glädje i dem!
Kram Anna i Skåne
Vilket underbart vackert skrivet inlägg (det där blev ingen bra svenska) precis så är det ju, en slags förälskelse!
Så vackra ord från dig.
Jag gjorde slut med alla mina vänner för ett tag sedan. De tog min energi och fanns inte där när jag behövde dem som mest. Då var jag glad att jag hade min fästman som ville dela med sig utav sin energi och som ville stötta mig när jag behövde det som mest. Han är idag min bästa vän och även min älskade fästman.
Så ibland önskar jag nästan att det vore lika lätt att skapa vänner idag som det var när man var liten =)
Kram // Tess.
Så otroligt vackert inlägg. Det är ju just så det är <3
JA! Så fint skrivet. O visst är det så :O) En slags förälskelse, o vilke lycka :O)
Vilka underbara bilder!!
Grattis till nyvunnen vänskap!
Kram!
Ni är helt underbara! Vänner är livets ådra, och att hitta nya vänner i vuxen ålder är underbart, precis som du säger, som en förälskelse (och inte alldeles lätt att hitta någon på samma våglängd). Älskar hur ni njuter av livet. Go girls! Kram Sarah
Vakre ord om vennskap <3
Og dere er tokige.. Jeg ler meg ihjel av bildene… 😀
Klem!
Vilka underbara bilder och vilka underbara vänner! Ni är helt galna och man kan inte annat än skratta åt er ;-)!
Åh, det här funderar jag ju ständigt på! Vill så gärna få fler vänner men har nog för många lager ”distans” på mig för tillfället 🙁 måste öva på att bara vara och våga – men törs inte riktigt släppa garden….
Jag håller med dig om det som du skriver, på alla tänkbara vis.
Jag har själv ganska så stor erfarenhet av hur svårt det är, och jag är oerhört glad för din,
för er skull att ni har lyckats.
För det är inte lätt.
När jag träffade min man kom vi från helt olika håll, med helt olika bagage.
Det är inte heller så lätt.
Det är många som har svårt att acceptera ett förhållande som vårt med stor åldersskillnad bla,
det har vi och det får vi erfara så gott som dagligen.
Men, kärleken övervinner allt.
Kram Mrs G
Faen va fint! Nu vill jag oxå bli 6 år igen och hitta nya bästisar på lekplatsen. Måste nog vara en av de finaste sakerna med att vara barn ändå, att man så lätt kunde hitta likheter och känna samhörighet med främlingar, att man inte var så fördomsfull och ärrad av livet.
Men gud vad härliga bilder! Ni verkar ha haft det helt fantastiskt tillsammans!
Det är faktist tråkigt att det skall ha blivit så svårt att skapa vänner i vuxenålder. Önskar det var lika lätt ännu som då i sandlådan. Men nu vet man att man verkligen måste ta vara på de vänner man har och de nya vännerna man skapar:)
Underbart! Håller med dig, det blir nästan som en liten förälskelse när man hittar nya vänner. Njut av helgen!
Så fint och bra skrivet! Det är svårt att hitta nya bästisar, men du/ni visar att det går! Härligt:)
So true. Vänskap är fan inte lätt. Alla spärrar och hämningar och trams man går och bär på. Vackert inlägg om vänskap när den är som bäst.
Ni är ju bara helt underbara 🙂
:3 (detta skall vara ett hjärta)
Kramar
Vilka fina ord om vänskap. Fantastiska bilder med så mycket glädje i!
Ja men, PRECIS så är det ju! Jag har också svårt att skapa mig vänner så här i vuxen ålder, vilket gör att de vänskaper som skapas blir så oerhört värdefulla!
Åh Emma, fina bästa roliga vackra duktiga vännen Emma – saknar er båda redan! Såå glad att jag fann er, crazy Golden girls:) Tusen tack för att ni kom till öjn & till oss denna midsommar!
Kraam <3<3 <3
Vänner blir bara viktigare och vackrare ju äldre vi blir! Berikar livet!
Bilder som utstrålar sann glädje. Vad härligt!
Ha det forttsatt toppenbra!
Dina ord träffar mitt i prick! Jag håller med, det är så svårt att dels hitta människor man vill ha till vänner, och sen faktiskt bli det… Det handlar om att våga 🙂
kram på dig fina frugan!
Åh vilket härligt inlägg! Och vad fina ni är! Vet du var Petras klänning kommer från? Kram
Det är en Vintage by Fé! Kram
Det bästa jag gjort var att börja på universitetet, och såklart inte vilket universitet som helst. En liten institution, en liten familj, världens härligaste same minded people. Det värsta jag har gjort var att inse att det tog slut, att man var tvungen att lämna, inte få vara kvar. Jag inser ju vilka fina vänner jag har i ”de gamla” som hängt med sedan innan, men jag saknar det där gemensamma, det same minded som jag hade på universitetet. Och nu känns det lite som, vad i hela friden ska jag stanna här för?
Sjutton vad svårt det är!
Vad vackert du beskriver vänskapen! och vad roligt att ni funnit så stark vänskap i varann!!
Kram Helena
När får vi se hur det blev med big in turkey? Eller har jag missat det någonstans?
Kommer i slutet v denna månaden… 😉
Oj, då har man något att se fram emot! Tack för svar 🙂
Så sant som det är skrivet! Det är svårt att hitta de där riktigt nära vännerna som vuxen.
Jag har min barndomsvän och några få nyare vänner, som jag fått genom att vi fick barn samtidigt.
Men annars ingen sån där man kan berätta allt för.
Det är så roligt att Ni funnit varandra!
Och att era män också verkar trivas ihop:)
Kram Susanne
Åh, så hoppfull man blir, det behöver kanske inte vara slut på en friend-era bara för att man blivit 30+are. Jag som är nyinflyttad och vänlös i fjällen tänker dagligen på det där, att kunna hitta en kompis någonstans där man inte känner någon och hoppas att dagisstarten till hösten ska ge en liten skjuts för det blyga jag. Blev så lycklig när jag ”fann” en gullig tant som plockade blomster i skogen och berättade om hennes barn, yngsta sonen var 64 år, att jag hoppas att hon kommer i min väg nästa gång jag går där. En gammal vän kan ju också vara en vän <3
Så vackert skrivet och så sant! Det är inte lätt det här med vänskap och det blir inte lättare med åren. Lyckliga ni som funnit denna vänskapen. Underbart.
<3
Blogglandia rockar. Och du är en underbar tjej, vad glad jag blir att du hittat nya vänner.
kram!
ja, det är verkligen svårare att skaffa vänner som vuxen. När man var barn var allting så lätt och självklart, det där med vänskap alltså. Det var ngt självklart. Idag är Dwt svårare, mer komplicerat och vi vet hur skör vänskapen kan vara. Hur svårt Det kan vara att hinna med mellan jobb/barn och alla andra måsten. Det är fint att träffa vänner i vuxen ålder. Sådana man verkligen klickar med som får en att skratta och glömma alla måste i vuxenlivet. Ni ser verkligen ut att ha roligt 😉 börjar skratta själv! Vad fasiken händer med HoP? Hahaha, going doooown!!
Det är så sant. Jag flyttade för två år sen nu till en plats där jag inte kände någon. Åh vad jag har tänkt på detta under denna tiden!
Ja det är onekligen sant och så mycket svårare i vuxen ålder. Då har alla redan ”sitt” och det är inte helt lätt att vare sig släppa in någon eller bli insläppt i någons liv. Men ibland bara klickar det och då får man ta hand om den vänskapen för den växer verkligen inte på träd. Härliga bilder!
kram
Instämmer totalt, först efter 35 hittade jag ”nya” vänner lik de i barndomen och då var det fritidsintressena som förde oss samman.
Du skriver så vackert! Så fint beskrivet!
Hälsningar A
Men gud så vackert sagt, prick och precis så är det ju..jaa, jag måste säga att du är en rackare på att skriva och få till det så där bra..du är bäst !!
Kraaam Anette
Mittiprick! Det är inte alltid lätt det där, men när man funnit så är de oftast de bästa vänner man har:) <3
Underbara bilder, underbara ord. Livet….
Kram
Jättefint skrivet!! Håller med dig om att ”skapa” vänner i vuxen ålder, det är en utmaning ibland.
Underbara bilder på er, såna som är härliga minnen för alltid. Grattis till er! det är en sån lycka att få vänner i vuxen ålder som är genuina och bara är som de är.
♥ Precis så är det…..;)
Kramar
Adela
Så magiskt vackert skrivet! Helt otroligt fint! Precis så är det <3
Vad underbart det låter att ha skaffat nya vänner 🙂 Du är så värd dem!
underbart. på alla sätt & flera till.
tack för Dig.
Så vakkert du skriver om vennskap! Glad for din skyld!
Det er også min erfaring, at det kan være vanskelig å finne de gode vennene i voksen alder. Kanskje er man altfor forsiktig, man er, som du jo er inne på, også for lite modig, man lærer seg jo det som ”flink jente”, og da ”treffer” man kanskje heller ikke hverandre så lett? Ha en flott søndag!
va fint! verkligen! precis så är det! 🙂
fint.
Som vanligt lyckas du beskriva på pricken hur det känns. Idag så bra att jag var tvungen att länka till dig från min blogg, http://malikon.wordpress.com/2012/06/25/bloggkarlek-om-vanskap/
Tack för dina vackra ord och fantastiska bilder som inspirerar varje dag.
Ja det är ju inte på lekplatsen precis man hittar sina nya vänner idag. Men det finns andra ställen… jag hittade en ny go vän i löparspåret mitt i skogen. Av alla ställen 🙂
Hej finaste du!
Så ofta jag kikar in här…nickar instämmande och får mig en funderare!!!
Detta inlägget är ju inget undantag….du har så rätt så det känns långt in i hjärtat!
Och eftersom att jag aldrig lämnat en kommentar så tänkte jag att NU var det dax 🙂
Måste även passa på att säga att jag tycker att du är hel härlig….fortsätt så,
så att denna lilla fembarnsmamman har något att nicka instämmande till i fortsättningen också 😉
Ha en underbar dag
Kram//Anja
Vet va du menar…träffade en vän (trodde jag) o så lika plötsligt var det över.
Det gör lite jäavla ont faktiskt.
Underbara bilder du visar, Klem Anna
Underbara bilder! Så mycket glädje och så mycket lycka det skriker om dem!!
Right on it!
Jag kan än i denna dag inte glömma denna text, den är helt fantastisk och så sann.
Tack fina du! <3
Alltså jag återkommer till denna text gång på gång för jag tycker att den är så otrolig vacker. Och att jag nu fått uppleva denna känsla av en kompisförälskelse. Att ha skapat en ny vän. Att på kort tid lärt känna och blivit förälskad i som kompis/vän. Att i stort sett sakna denna vän när hon inte finns vid min sida. Att våga yttra de orden att jag saknar henne. Och att i min tur få veta att jag är saknad när vi ej träffas. Jag har aldrig tidigare upplevt denna raka, sanna, nakna men varma vänskap tidigare. ”She´s my person” helt enkelt (hämtat från Grey´s Anatomy). Visade min vän den här texten för ett tag sedan och vi satt på var sitt håll och nästan grät av den där varma känslan av att skapat sig en vän. Tänk vad livet för med sig mycket gott om man bara vågar ta steget och visa att man vill. Såååååå härligt! Tack än en gång för ett härlig blogg inlägg även om det är skrivet för några år sedan.