Allt som oftast slår det mig vilken parodi man är som småbarnsförälder.
Som när man ska försöka ta sig ut på lite hederlig samvaro med andra likasinnade och bara själva resan dit är ett äventyr. När man har juice i håret och ett barn under armen och försöker hitta bilnyckeln samtidigt som man bläddrar i den nya barnvagnens instruktionsbok genom att klämma ena delen av den under hakan och försöka läsa genom att ställa sig framför hallspegeln. Hur man tillslut ger upp och med våld trycker in en icke ihopfälld, men väldigt fin, vagn i en jäkligt liten Opel Corsa under tiden det regnar som om himlen öppnat sig och ens barn dragit av sig båda strumporna. Barn måste ha strumpor på sig när de träffar andra. Så är det bara.
Och så kommer man fram och ska fika, vilket egentligen inte alls går. Om man nu inte räknar fika som att sitta och ropa till varann över ett bord samtidigt som man föst ihop allt man äger (iphone, té, glas, sugrör) som nån slags rädd liten hög i mitten av bordet för att förvånansvärt långa barnfingrar inte ska nå dom. (Alla som nån gång låtit sitt barn suga på sin iPhone vet att det inte är en bra idé. Än idag kan jag inte svara om någon på A ringer och ibland får den ligga på element och hämta andan en stund för att ens klara av att öppna sig. Men iallafall).
Det är bara att skratta. Skratta, andas, ta en kaka till.
Det är hysteriskt roligt att vara mamma.
Jag kan bara skratta, le och tänka: Å vad jag saknar de där tillfällena just nu när jag enbart har vuxna barn. Skrev faktiskt just idag ett inlägg om att sakna just den där känslan av kärlek till ett litet barn.
Kärlek har man ju såklart fortfarande till sina stora barn men den är lite annorlunda. Du får vare sig någon av sönerna att sitta i knät längre. De där blöta baby pussarna är bara ett minne blott. Men strumporna åker fortfarande av i tid och otid och dessa ligger nämligen slänga på det minst underliga ställena. Det är sällan jag tvättar hela par nuförtiden ;-).
KRAM
Been there, done that 😀
Ja det är onekligen en ny fas man går in i när de närmar sig ettårsåldern och blir mer rörliga (läs: nyfikna). Det är då jag lämnat över föräldraledigheten till pappan. 😉
Hihi, känner igen det där jag med… försöka fika, medan en liten krumbuktar sig och vill vara var som helst utom i ens knä. De har hur långa armar som helst och får tag på allt! Blev idag nerspydd på samtliga klädesplagg när jag satt och fikade. Det är precis som du säger… det är bara att skratta. 🙂
Livet med barn leker fram till 1års åldern sen kan man hälsa latten hejdå på ett tag. Håller helt med dig om att det bara är att andas och andas och skratta. Det finns ju inget annat att göra liksom.
Hahhah ja se där..usch, undrar om jag någonsin skulle hantera det där..men man gör kanske det..det skulle iaf vara nyttigt för mig.
Kramar Åsa
Man GÖR det. På nåt jäkla vänster.
Kram
Ja men visst är det så. Fantastiskt underbart! Saknar tiden på Träffpunkten där alla barn hade urkul och mammorna (och papporna fast dom drack inte lika mkt kaffe) tog sig igenom förmiddagens hinderbana av leksaker, barn, skötväskor, vällingflaskor, matburkar och fikande småbarn. Underbart härligt!
Kram på dig
Japp, det är det bästa som finns det där med att vara mamma, vänta bara tills du har tre 😉 kram Diana
Ja himmel alltså, vad man har gått igenom. Jag har ju fyra barn på nacken, så du kan ju tänka dig att jag är en härdad själ. Men det är faktiskt bara att skratta åt det som hjälper, det är många roliga anekdoter man har när man gräver i minnesbanken 🙂 .
Roligt med Israelresan förresten, vilken grej liksom, heja er!
Kram kram
Ja varför ta det på allvar? Det är liksom inte lönt bättre att skratta åt det i helhet och få en rolig stund än att känna paniken komma krypande! Helt rätt!
Försöker luska ut vilken vagn du sportar?
Härliga stunder, haha
Dom minns man…nu är man i andra faser.
Ha en skön kväll.
Kram från andra sidsan plurret.
Du får mig att skratta bara genom din text!
Men frågan är om jag hade skrattat om jag själv befann mig i den sitsen…..???
Hur klarar man det liksom…Ni mammor har änglars hjärtan och tålamod!!
Hahaha, underbart!
Kram Lena
Haha, mitt i prick.
Haha, ja men PRECIS så! 🙂
Gud så söt han är. Man blir ju alldeles babis tokig. Skit vilken grabb du ar. Ag som älskar killar.. Missförstå mig nu inte. Jag älskar små killar. Och killar!! Har 2 grabbar själv. Het underbart. Nöjda glada även när de blir i tonåren. Lovar, skillnad.
Mys pys.
Mina killar 13 och 18 är sååå mysiga.
Kram på dig
Oj oj oj så bekant det låter! Som raktfrån min vardag! Har läst din blogg et tag nu och ÄLSKAR den 🙂 Men skulle du kunna skriva varifrån busens kläder är? T.e.x den där blå dräkten med stjärnor är härlig o sku passa perfekt på vår tös.
Den har hans faster sytt <3
Och sen blir de två och ska göra allt själva och så blir de tre och ska illvråla hela tiden och så blir de fyra och ska inte göra något alls och så….
Ja på något sätt så klarar man det och överlever 😉
Hälsningar
Yohanna
Som jag känner igen mig, visst är det härligt att vara morsa 🙂
Attans vad söt han är eran lilla kille.
Det är så underbart! Jag skrattar när jag tänker tillbaka på alla fikastunder man som lattemorsa haft på fik. Till, från och där är det underbar kaos hahaha
Kaos!!!! Så är livet med barn tills, ja, jag vet inte när. Men du gör så förståndigt, det är lika bra att skratta åt eländet. Och nån gång emellanåt bryta ihop och komma igen. Älskar din blogg!!! Kram
Åh, vad härligt att läsa det du skriver! Ibland vill jag kräkas på alla präktiga bloggar där mammor beskriver sin vardags som så UNDERBAR och ljuvlig! Visst är det fantastiskt att vara mamma, men det är tufft också och ibland är vardagen helt enkelt kaos. Så skönt att du vågar beskriva verkligheten som den faktiskt är!
Trevlig helg!
Kram
Låter alldeles underbart! 🙂
njuter alltså sålänge jag har koll på min lilla 2 månaders… 🙂
åh, vad jag skulle vilja göra en
’what to expect-familjebok’
med Dig en dag ..
massor av kärlek,
Ditt språk når ut, ~ & långt in i mig.
Undrar också vad det är för vagn du har, kan man få in den ej ihopfälld i en Opel corsa så låter det som en vagn för mig nämligen!!! 🙂
Han är så SÖÖÖÖT! Vill äta upp honom 🙂 Längtar efter att bli mamma, inte jättelångt kvar 🙂 Kram