Att försöka mota bort bacillerna.

 

 

 

 

Herrejävlar vad sjuk jag är.

Eller inte ännu, men snart. Än så länge är jag bara precis vid kanten ni vet, när det kittlar i kroppen så fort man skrattar och när det frusna börjar krypa fram från bröstkorgstrakten nånstans och sakta sprida sig – som när man lyfter på en filt och släpper in den kalla luften utifrån, den som får huden att knottra sig och nästan svida. Men jag har inte tid att vara sjuk, absolut inte. Imorgon ska jag flyga till Stockholm och slå in paket och träffa Petra och Frida och ha allmän dödsångest på planet (efter den senaste vansinnesflygningen) och en himla massa andra saker. Tack och lov har jag en förmåga att kunna sova bort många såna här attacker.

Så jag motar bort bacillerna. Med tankekraft och med ett köksbord fullt av de vackraste saker man kan tänka sig; som ljus och porslin från Reunion Home som ska arrangeras och fotograferas i helgen, och hyacinten som Mästerblomman skickat och som jag blir alldeles julig av bara jag ser. Såna saker. Och vetskapen om att det snart vankas surdegsbröd med Grevé och Cantadou och att jag kan lägga mig raklång i soffan och med dramatiska gester deklarera att jag är så sjuk, sååå sjuk trots att det egentligen inte alls har brutit ut.

Jo, det kan funka. Jag känner det. Doftljus, Cantadou och så lite Dumle på toppen.

Imorgon är jag friskare än friskus.

 

10 kommentarer till “Att försöka mota bort bacillerna.

  1. Ja, heja dig! Dumle tror jag starkt på. Har alltid fått mig att åtminstone känna mig bättre… En illusion kanske, med det får ju duga. Jag håller tummarna för dig och för flygresan. Där känner jag igen mig väldigt. Jag firar livet varje gång jag landar och har alla kroppsdelar och psyke i hyfsat normalt tillstånd.
    Kramar och krya-hälsningar!

  2. Jag har trillat över kanten. Efter gårdagens svinkalla pressträff utanför Botildeborg ligger jag nu i influensa och fryser ömsom svettas. Influensan vs Mia: 1- 0

  3. Är också sjuk. Dagisbacillerna är ett gift.
    Tänk på att det knappt går att ha en obehagligare flygning än den vi hade så det blir inte värre. har aldrig någonsin haft en jobbig sthlmsflygning. Och tänk på att trots att det var så eländigt så överlevde vi faktiskt. Vad kan vi inte överleva då???

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg