Att berätta sånt ni kanske inte vet.

 

IMG_5020

 

Nu var det ju alldeles för längesen vi körde sju saker ni inte vet om mig. Så nu tar vi ett parti, vetja. Here we go:

1. När bloggläsare träffar mig i verkligheten är första kommentaren i princip alltid: vad liten du är! Tydligen ser jag lång och amazonaktig ut på bloggen, vilket vi tackar för, men jag är 163 cm lång och ganska skranglig i benstommen. (Den andra kommentaren, när de lärt känna mig lite mer, är du är mycket vildare i verkligheten! Inga kommentarer på den).

2. Jag har världens mest irriterande ovana att vara tvungen att göra saker i tre. Ibland får jag tics där jag får för mig att jag bara måste! göra något tre gånger i rad på min man. Oftast är det sjukt störda saker också, som att nypa honom i bröstvårtan eller dra honom i armhålehåret. Nu när jag tänker efter är det ett under att han någonsin gifte sig med mig.

3. Jag är rädd för mycket. Massor! Såna där oviktiga saker egentligen; som trånga hissar, eld, att åka bil för fort, män i handbojor ombord på flygplan och för att köra bil på platser jag aldrig förr varit. Samtidigt är jag helt utan rädsla vid många riktigt stora saker; som att byta jobb eller prata inför folk eller flytta över halva landet utan att känna en själ. Märkligt det där.

4. Jag vägrar att somna sist här hemma. Hatar det. Därför måste mannen alltid göra något, som att läsa en bok eller se på någon tråkig serie, tills jag hunnit slumra först.

5. Jag blir lätt förälskad i människor. Och då pratar jag inte den sexuella versionen av förälskad, utan den varma vänskapliga. Eller egentligen blir jag nog inte så lätt förälskad – det är nog snarare så att när jag väl tycker om någon så gör jag det med besked. Men oavsett; håller jag nära så håller jag riktigt nära. Och det är jag glad för.

6. Jag har kommit över min spruträdsla! I tio år vägrade jag lämna blodprov av den störda anledningen att om de hittade något obotligt i mina prover så skulle jag inte vilja veta om det, jag skulle bara vilja dö en dag huxflux snarare än att veta att jag bara har sex månader kvar att leva. Så ja; jag var en av de där man ser på TV som går med en tumör i storlek basketboll på halsen och låtsas som ingenting och förtränger bara för att de inte orkar ta tag i det där jobbiga det skulle innebära att sluta förneka. Men! Efter att ha varit gravid har det helt släppt. Då var man ju värsta nåldynan liksom, och blev scannad på allt från Klamydia till det jag aldrig minns vad det hette men som jag kallade Wallenbergar-hiv. Oavsett. Jag är frisk som en nötkärna och nu utan spruträdsla.

7. En gång, när jag skulle gå i kbt för att bli av med min dåvarande flygrädsla, hamnade jag hos en man som ville rulla in mig i en matta och ställa in mig i hissen. Förstår ni?! Hysteriskt roligt. Tänk att jag skulle stå där i nån form av perser med bara huvudet uppstickande och svaja i en hiss en halv dag. Jag dör så kul. Dessutom envisades han med att jag var född med kejsarsnitt och att jag hade en jobbig tid i livmodern. Priceless.

Ja. Det var det.

Nu känner ni mig lite, lite mer iallafall.

 

slut

62 kommentarer till “Att berätta sånt ni kanske inte vet.

  1. Hihi kul att få läsa! Tänk att även om visar lite av sitt liv på bloggen så känns det som om man känner varandra. Ha en fin tisdag!

  2. Emma, you make my days.
    Du får mig att flina brett varje morgon på tunnelbanan och säga hö hö till grannen bredvid.
    Vete faan vad jag skulle göra utan dig, mitt liv skulle bli väldigt mycket tråkigare iaf.
    Nu kommer jag gå omkring med ett flin hela dan, tänka på dig inrullad i en matta där du står och blåser uppåt för att du har luggen i ögonen och du kan inte ta bort den med händerna. Och när nån annan kliver in i hissen, hur du låtsas som ingenting och bara ”tjena tjena” och lyfter ett ögonbryn till hälsning.
    Ha ha ha ha ha ha!!!!
    Kram!

  3. Ha, ha, ha – intressant att få ta del av 😉 Och härligt att vi alla är olika och har våra små egenheter 😀 😀

    Ha en fin tisdag!
    Kram

  4. Inrullad i en matta? Helt galet…:)

    Det är roligt att få veta mer om dig. Jag har ju träffat dig, men bara jättehastigt på bloggträff 🙂

    Jag undrar en helt annan sak… Dina flickor, Tant och Tooka, har du haft dem sedan de var valpar? Jag är nyfiken på om Tant alltid har varit Tant nämligen? 🙂

    Kram på dig!

  5. Vad är med män utan handbojor ombord på flygplan? Potentiellt liiite farligare än dom med, eller hur 😉

  6. He he, väldigt roliga fakta! Tror nog att alla har små egenheter. Rädslor för saker som när man uttalar det högt, låter det kanske lite löjligt. Men det är ju tur att vi alla är olika. 😀 Ha en härlig dag! Kram

  7. Asså, helskönt, det där med att lämna blodprov, jag var preciiis likadan! Under 10 års tid var jag helt nojjig att de skulle upptäcka nåt farligt, svettades bara vid tanken. Och så gick man och blev gravid och då var det ju bara att bita ihop och börja stickandet. Som sen visade att jag är friskare än friskast och de nu kan pumpa hur mycket de vill… Konstigt det där.

    Tack för asgarv i bilen i rusningstrafiken! 😀

    Menar du toxoplasmos? Hua, i Frankrike är det jättevanligt, usch!

  8. Hahahihihohohohoooo jag svimmar lite av skratt där vid ”nypa mannen tre gånger i bröstvårtan eller dra i armhålehåret” Haha du e galen kwinna! Härligt galen! 🙂

  9. Det där med rädslorna känner jag igen. Jag tror att det beror på vad man kan och inte kan påverka. Bilåkning tex. Man kan ju få möte med en idiot eller så kan det vara en hal fläck på vägen. Inte mycket att göra åt. Flytta från norr till söder, tala inför publik, handlar ju om ett eget val och hur förberedd du är. Där kan du själv påverka. Känns mycket tryggare.
    Ciao

  10. Punkt ett, det där med vildheten tycker jag skiner igenom i bloggen också. En positiv vildhet såklart. Och mycket av det andra också. Du verkar vara en sån där tjej. Sprudlande, vild, lite crazy och alldeles tokigt underbar.

  11. Att vara rädd för män i handbojor på flygplan låter helt normalt tycker jag! Fy för…det hade skrämt skiten ur mig!!! 🙂

    Och jag tror att vi är många som är lite ’förälskade’ i dig med! 🙂
    Du skriver underbart!

    Kram Jennica

  12. ha ah du är bara för gooo 😉 Nu kanske jag orkar ta tag i schemaläggningen… // Kram från Åsa i Småland

  13. Herregud du skriver så morsomt og herligt! 🙂

    Da er du like lang som meg, men du tar deg jo så flott ut at man skulle tro du var lengre!

    Ha en fin fin dag! og takk for herlig lesing hver dag!

    Ps: skriver du alt detta på morgonen eller skriver du på kvelden og så legger ut neste dag? uansett, impressed 🙂

    klem klem

  14. HA HA…har bara ”träffat” dig (Läs: sett på avstånd) på bloggdagen och då var du lugn som en filbunke tyckte jag det såg ut som men med din blogg som utgångspunkt inser jag att jag måste klart sett fel 🙂
    Kram

  15. Det finna bara en blogg som jag skrattar högt när jag läser och det är din. Du skriver fantastiskt!! I love!
    Och det där men mattan, hahahaa.
    Kram

  16. Inrullad i matta. Huvudet sticker upp. I Hiss.

    Hoppas inte hissen ska vara trång då.

    Och Mattan – nån typ av hallmatta då, så att huvudet kan sticka fram – kort i rocken sa du?

    Summasumarum. Jag skulle lätt kunna göra dig sällskap i hissen. Eller bo granne med dig. Så jag kan bjuda på fika en solig sommardag och regning whateverdag.

  17. Haha, Gud vad sjukt! Ja, inte så mkt dina små ”issues” 😉 utan den psykologen som ville rulla in dig i mattan. Han/hon måste haft det VÄLDIGT jobbigt i livmodern.

    Vi har nog alla till mans lite skumma saker för oss, mina tvångstankar om att tända lyset ett visst antal gånger, säga ”natti natti” ett visst antal ggr i rad som barn har försvunnit helt och var nog inte så konstiga och onormala egentligen.

    Kram

  18. Låter ju som mig, hatar att flygga och åka för mycket hiss, samt att inte somna först… Spruträdslan blev jag av med efter min giftstruma då det blev en del stick;)
    Fint att du delar med dig, du verkar vara en varm person, man får den känslan av dina bilder och sättet du skriver på.

    Tack för en fin behövlig blogg!

    Kram Sofia PR

  19. Ja jag skulle nog också kunna rulla in dig i en matta, skicka dig på flyget till Östersund och ha dig som min egen lilla narr i vardagsrummet:D
    Du är så sjukt rolig!!

    Och jag anade att det fanns en Sheldon Cooper inuti dig!
    Knock, knock, knock
    EMMA
    Knock, knock, knock
    EMMA
    Knock, knock, knock
    EMMA

    Det finns ju fler som gör det mesta 3 grr….;)

    Kram Susanne

  20. Emma!

    Å vad jag gillar ditt sätt att skriva, du är helt fenomenal, vet du det! Jag är likadan, ”förälskar” mig ofta i människor och jag är oxå rädd för typer i handbojor på flygplan, fy attan när de sitter där och stirrar på en och småler sjukt och man vet att de tänker: ”I know who you are…” Vild fantasi…vad, vem?!

  21. Hahahaha jag skrattar så tårarna rinner, både igenkännande och lite galet faktiskt.
    Själv lider jag av flygrädsla men hoppas att jag inte hamnar hos honom.

    Kram Linda

  22. härligt att få ta del av dina fina egenheter och erfarenheter. läser det med ett smile på läpparna 🙂 har sagt till min sambo, som är flygrädd, att han måste göra något åt det så att vi kan resa världen över, som vi båda så gärna vill. Men när du beskriver dig inrullad i en persisk matta i en hissen vet jag inte om han kommer tycka så bra om mig, som tvingar honom till detta. haha

Lämna ett svar till Suvi Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg