Jag måste ju även berätta om de jag träffade i Göteborg; de som gjorde avtryck. Det är ju sådär ibland; vägar korsas och man stannar upp ett litet tag och blir förtrollad eller skrattar så mycket åt en kaninhistoria att man är tvungen att ta av sig kavajen.
Och sån tur hade jag i helgen.
Först träffade jag Cecilia (som bloggar här), som var inne för att klippa till den peruk hon har efter sina cellgiftsbehandlingar.
En av de vackraste kvinnor jag träffat och så strålande att jag blev alldeles paff och fick hålla i mig i en svart fåtölj mest hela tiden vi pratade för att inte bli alldeles svajig. Tänk vad vissa kan göra avtryck! Och sen de här två som står med Ida på bilden:
Hanna och Fredrik från Ung Cancer. Det är den organisationen som gör armbandet på bilden högst upp, och det går att köpa här inne (all vinst går oavkortat till Ung Cancer) och vi fann varann direkt. I vanlig ordning spårade jag iväg och ville arrangera konserter och hitta på kampanjer och få ut Ung Cancer i hela världen och sådär, men försökte sansa mig och bara njuta istället av att klicka sådär med några jag just träffat. Men något måste jag göra, så är det bara. Får fundera på det där.
Och så Sara som tydligen har varit med i Big Brother (inte sett sen Olivier de Paris satt och sjöng johaaaannaaa i rutan, det var episkt) och som var världens mest jordnära tjej och som hade den där perfekta skånskan som man både förstår och tycker om.
Ja. Så många nya bekantskaper på så kort tid.
Inte illa om du frågar mig.
Så härligt att möta inspirerande människor.
Ha en fin dag.
Du med din läsekrets gör redan något för Ung cancer, bara genom att berätta att de finns fick mig att gå in och kika på deras hemsida och skänka en slant. Tack Emma för att du tar upp så viktiga ämnen.
Önskar din en underbar dag!
Kram Helén
Ja, heja dig som uppmärksammar just nu i denna stund. Det är de där mötena i livet som är grejen, tänker jag, man växer lite inuti varje gång. ha en fin dag.
Ung cancer gör så fantastiskt bra, och behövs verkligen – det är skillnad att få cancer som ung och som äldre. Blir glad av att se perukerna. Jag tappade själv allt håret för ett år sedan då jag fick cellgifter. Största mardrömmen liksom, som inte blev, visade det sig. Jag använde peruk 3 ggr. Sen gav jag upp. Det var lättare att få identitet med sjal på huvudet än en peruk som inte var jag. Nu har håret växt ut igen och det ”syns” inte längre vad man gått igenom. Men det lämnar en aldrig inuti. kram Milla
Möte med nya människor berikar och stäker livet. Det öppnar sinnena och ger riklig input till livet. Kram!
♥
Ett fantastiskt arbete!
C
Hej Emma!
Vad fint av dig att du tar upp detta på din blogg! Tjejerna och killarna i ung cancer gör ett fantastisk arbete! Har du sett deras film på youtube ”det är okej att känna” Så stark, fin och tänkvärd!
Jag har skrivit en avhandling om unga vuxna som förlorat en bror eller syster i cancer, detta är något som det inte pratas så mycket om och som också behöver belysas.
Stort lycka till om du anordnar något själv eller tillsammans med ung cancer!
Alexandra E
Du har ett sånt härligt sätt att se på och skriva om andra människors förmågor och situationer, jag blir alldeles varm i hjärtat. Ha en riktigt fin dag och lycka till med alla projekt!
Härligt att få träffa så mycket folk att inspireras av och få inspirera.
Verkligen inspirerande att träffa fantastiska människor!
Kram
Petronella
Fantastiskt och man får verkligen en kick av att träffa såna människor, särskilt om de ändå har kraften och livsglädjen trots många svårigheter de mött!
Fin dag till dig!
Kram
Adela
En peruk?
Har hon en peruk?
Inte för att det skulle vara något fel på det men det ser ju helt FELFRITT ut och hon är verkligen vacken och ser ut att vara full av energi.
SÅNT är vackert och ger inspiration.
Jag har själv en peruk som jag är förälskad i. Naturligtvis en ”lek” peruk som syns direkt att det är en. Men herre gud vad jag skulle vilja ha det håret. Långt, lila och i korkskruvslockar.
😉
Hälsningar
Yohanna
Fantastiskt inspirerande! Jag var tvungen att gå in på Cecilias blogg och jag fastnade. I timmar!!! Hemska, vidriga sjukdom! Har två personer i min närhet som drabbats senaste veckan och Ung Cancer har verkligen sammanfattat det hela så bra och enkelt – Fuck Cancer! Vidriga hemska sjukdom som förstår så många många liv…. Men det är ändå så fantastiskt häftigt att se personer som Cecilia – starka, vackra och strålande av energi! Och du själv, Emma, du boostar nog dem lite oxå med din energi. Positiv med ett driv man kan drömma om. Det är klart att du kommer på något bra projekt kring det där, det misstror nog ingen… 🙂
… förstör liv skulle det ju vara… förstör…..
Cancer=hata! Familjemedlem efter familjemedlem och vänner och bekanta stryker med allt eftersom i cancer. När min unga släkting vid 25 dog och min kompis dotter på 13år nu har fått svår vävnadscancer hon kämpar med känns det extra förjävligt!!!
All styrka till alla som kämpar med det på alla sätt! Jag är Zumbainstruktör, efter att ha läst detta ovan så ska jag nu anordna ett stort Zumba-event till förmån för cancerforskningen. Stort tack för inspirationen!!!<3
Stina
Tack! Det värmer att höra att organisationen inspirerar! Jag måste ju däremot ge tillbaka och säga att din energi ger minst lika mycket inspiration den!
Viktiga möten i livet. . .
Cancer kämpar vi nog alla emot. Alldeles för många nära och kära i min omgivning har fått lämna pga den elaka sjukdom. . .
Fint att du tar upp detta laddade ord. Skulle någon fråga mig vilket ord jag tycker är det läskigaste så skulle det vara just cancer. Bara att skriva det känns tungt. Skulle inte precis varenda person bära ett sådant armband.. Bästa hetaste armbandet om någon frågar mig! Lycka till med att komma på något, vilket jag tror att du kommer göra, så kreativ som du är:)
Kram och tack för inspirerande inlägg!
Tack fantastiska Emma för dina vackra, vackra smickrande ord!!!
Om du visste hur bra en cellgifts-sargad själ mår av att få träffa en som du, och dessutom få en hel kärleksförklaring. Du är enastående!!!
Tack, tack!!!!
Ja, vi måste samla in pengar till forskning och till organisationer, som gör skillnad. Det måste vi alltid göra. Alla bidrag räknas.
För jag kan lova att när man ligger på Onkologen och cellgifterna sakta droppar in i ens system, och man inser att medicinen man får, är sprungen ur nya rön och senaste forskningen då är man tacksam !!! Så tacksam över all medmänsklighet som faktiskt finns här ute.
Så Emma, I´m in!! Om du vill göra ”något”!
Kramar och kärlek till er alla!!!
Låter som härliga dagar!
Folk som inspirerar är alltid en gåva att träffa!
Kram
Underbart att träffa människor som verkligen gör sina avtryck! Det känns speciellt på något sätt. De där mötena som gör att man liksom bara ”vill mer” och man blir bara glad och bubblig i kroppen.
Kram på dig och njut av solen idag!
>Men något måste jag göra, så är det bara.
Ja Emma, JAAAAA!
Join our army! 🙂
Vad kul att du skriver om UNG CANCER! Fick precis hem ett paket därifrån igår. Underbara Huvtröjor, T-shirts, Tygkassar och annat. Vi hade nyligen en gala i Linköping (”Oskarsgalan”) för min cancersjuke svåger och alla behållning gick till Ung Cancer. Men nu vill vi sprida budskapet FUCK CANCER ännu mer och har köpt lite prylar till familjen och släkten. Dessvärre lever inte min svåger längre men en hel del pengar till Ung Cancer blev det. Och jag vet att de kommer att göra nytta. En bra organisation! / Ica