Ja. Ni vet. Den kommer ju över mig då och då, Västkustlängtanen.
Framförallt i perioder med mycket jobb och dåligt väder tror jag – när jag är stressad är det oftast två saker min hjärna blir upptagen av. Doftljus är det ena, Västkusten det andra.
Kanske gör dom samma sak med sinnena?
Oavsett. Just nu längtar jag ihjäl mig efter mjuka stenkullar, varma hällar och den där doften av tång som människor antingen rynkar näsan åt eller andas in. Jag andas in, alltid, och släpper ut håret från sin hästsvans, får tårar i ögonen av vinden och blir sju år igen igen i själen. Och så är ju pappa där, såklart, min älskade bullerpappa med sitt dirigenthår och med de färgstarka pikétröjorna – den enda man jag vet som kan berätta historier så levande att jag tjuter av skratt på andra sidan bordet. Han som bjuder rödvin, ställer frågor, lyssnar, ger råd och sen plockar fram exakt samma dvdserie jag själv följer och en skål med chips och gör mig sällskap i tystnad, nedsjunken i fåtöljen med fötterna sträckta framför sig – precis som jag.
Tre, fyra timmar bort bara.
Ett av de största lugn jag har kvar i livet; en barndomsplats kvar, vind i håret och en bullerpappa med färgstarka pikétröjor.
Låter som om ni snart får ta er tripp dit, och beskrivningen av din pappa låter helt underbar. Far och dotter!
Ha en fin torsdag!
Fint! Pappor alltså. Härligt att ha något så fint att längta efter. Jag har NY längtan idag. Kram!
Rörande beskrivning. Känner igen det. Har också en sån plats, där kropp och själ får ro. Ovärderligt ! Ha en fin torsdag!
Västkusten is da shit! Bästkusten vettu ;D
Ja jag är ju född och uppvuxen i saltstänk, på Hönö, varit där nån gång? En riktig pärla =))
Ha en bra dag vackra människa!
Kram Catta
Och här sittet en annan på västkusten och har sådan där jobbig hemlängtan till Skåne. 🙂
Vilken gåva att ha något – och någon – liknande att fly till ibland 🙂
Så vackert – så varmt – en sådan plats och en sådan far borde alla ha och världen skulle bli en bättre plats…
Det är en gåva att ha en sådan fin pappa <3 Du kan skatta dig lycklig! Förstår att du längtar.
Kram
Rebecca
Tänk vad doftminnen är starka och ibland för oss långt bak i tiden…Efter många underbara somrar i skåne , blev jag helt svag i benen när jag kände doften av riktigt salt hav och sol varm klippa, åhh vad jag saknat detta utan att ens veta om det…!
Åk hem nån helg och njut Emma! Kram 🙂
Härligt att ha en bullerpappa bara några timmar bort.
Så härligt det låter och jag förstår att du lääängtar! Jag önskar att jag också hade haft en sådan far och luta mig mot….så njut och ha roligt tillsammans så ofta ni kan, för livet går fort, fortare än vad man tror:)
Kram/Sophia
Jag blir alldeles varm och tårögd när jag läser detta inlägg. Så fint och målande beskrivet.
Underbart att finna lugn hos in bullerpappa och saltstänk!
Kraam
Petronella
Dads like that really ought to be cloned.
Ja det är något speciellt med barndomshemmet. När jag sitter och längtar tillbaka till mitt så blir jag också så där.
Fast för mig blir det oftast en otrolig besvikelse att komma hem, för den tiden, tiden då allt var då där barnsligt härligt enkelt, den finns ju inte längre. Och jag är en helt ny person nu.
ÄNDÅ längtar jag tillbaka till just DET…
Hälsningar
Yohanna
Så finst skrivet. och så härligt att få ha kvar sin pappa i livet. Det är många gånger jag funderat på hur pappa skulle sett ut idag, vad vi skulle skratta åt, vad han hade älskat sina barnbarn.
kram Fina
Hittade hit via Fnulan ..Hon lockade in mig här med orden de fantastiska objektivet.
Fotogalen som jag är var jag ju bara tvungen att titta in ..
Fantastiska foton som jag kan titta på länge, men vilket objektiv är nu det fantastiska objektivet? Tell me:)
Ha ha ha ett Canon EF 17-55
En gång västkusten- alltid västkusten. Fast jag föredrar den halländska med sandstränder. Och havet, åh, det är det stora lugnet hur mycket det än stormar! Och va fin pappa du låter till att ha! Kram
vad jobbar du med för något ?
Såå vackert skrivet.
//Emma
Vilken underbar kärleksförklaring till pappa!
Härligt att du uppskattar din pappa, krama honom riktigt från oss som inte har någon far kvar. <3
Så fint du skriver om din pappa Emma. Det får mig att sakna min ännu mer. Det är nåt visst med de där papporna.
Kram