Att ha haft en fotograferingsdag.

Jo, igår var det ju dags för fotograferingen.

Och den här gången stod jag inte bakom kameran, utan framför. Det är alltid en udda upplevelse det får man väl säga. Dock var fotograferna ett par supergulliga tjejer (mer om dom lite senare) och stället vi fotade på helt fantastiskt – det gjorde det hela lite lättare.

Och alla höstnyheter vi skulle fota! Oh my. Det kommer mycket fint vill jag lova.

Vi startade dagen hos frisören där Banditen skulle få lite fluff.

Och så passade vi även på att trycka i oss varsin bit kladdkaka till frukost eftersom hotellets inte startade förrän klockan åtta och vi hade varit tvungna att lämna innan dess för att bli klara. Så det blev kladdkaka med grädde som morgonmål! Inte illa det heller.

Såhär vackert var det där vi fotades.

En helt fantastisk byggnad (en gammal läkarbostad tvärs över ett nerlagt sjukhus) som numera var rivningsfärdigt och så vackert att man dog litegrann. Slitna tapeter, håliga väggar, smutsiga golv –

ja, ni fattar.

Banditen var ju med som ni vet.

Och Inredningsfrun (som såklart bloggar här).

Och ja; mina vackra skor. Ska sluta tjata om dom snart, jag lovar.

Förälskelsen ska bara lägga sig lite först.

Och det sattes igång!

I över åtta timmar stod vi i fönster, låg på golv, krälade på gamla köksbänkar,flexade ansiktsmusklerna, sög in allt som kunde sugas in och försökte se snygga ut, och sprang där emellan mellan våningarna för att byta kläder och då och då ta en vända ut på gårdsplanen för lite luft.

Att fotograferas i höstkläder i en byggnad utan öppningsbara fönster mitt i högsommarvärmen kan göra den mest kallblodiga ganska flottig om vi säger så. Det var bäst att lufta av sig ibland.

Banditen fick vila mellan tagningarna såklart. Stackaren. Där satt hon på en liten campingstol med en påse frusna ärtor på armen och grimaserade tappert och viftade lite avvärjande med handen när vi frågade hur hon mådde.

Och ja!

Det här är Jenny som har Modesto (nätbutiken vi fotades för). Hon är en psykologstuderande som blev polis och sen startade en butik. Verkligen en röd tråd i det kan man tycka. Jag älskar när man vågar ta ut svängarna lite.

Så nån hinderbana hann vi (tack och lov) inte med, men åtta timmars fotografering blev det iallafall och därefter en fantastisk middag på Idas vid kanalen under tiden vi lyssnade på Allsången och njöt av utsikten. Men det får vi ta i nästa inlägg för nu väntar ett tåg på att ta oss tillbaka och Banditen behöver hjälp med att knäppa brallorna.

Det är bråda tider, förstår ni. Bråda tider.