Vet ni vad ni är bäst på?
I yrkeslivet?
Jag tror att det är ganska viktigt det där. Att försöka ta reda på vad man faktiskt gör allra bäst, och sen försöka hitta ett arbete där så stor del som möjligt av tiden går åt till att göra det man gör bäst. Och det man sporras av.
För det är ju inte alltid så att det man gör bäst är det man samtidigt sporras av. Har ni tänkt på det? Man har ju så många olika lager i sin personlighet att det ibland kan vara svårt att särskilja på vad man älskar för att man brinner för det, och vad man älskar eftersom man gör det bäst.
Jag, till exempel, får ofta höra att det jag gör bäst är att skriva. Att jag borde skriva, hela tiden och jämt, att jag borde producera böcker och artiklar och dikter och texter och gud vet vad. Att jag borde jobba med det; ha det som heltidssyssla.
Själv skulle jag inte kunna tänka mig något värre.
För jag älskar att skriva, men jag älskar det som en bisyssla. Och förmodligen just för att det är en bisyssla. Och det kan låta märkligt, men det sporrar mig inte. Det kan vara meditativt och uttömmande och skönt, men jag triggas inte av det. Förmodligen för att det inte utmanar mig, men förmodligen också för att jag fortfarande har lyxen att göra det för att jag vill.
Inte för att jag måste.
Inte för att dra hop till huslånet eller för att betala räkningarna eller för att leva; utan bara för att det är sprunget ur vilja och kärlek.
För att jag väljer att göra det.
Men på jobbet –
det som betalar mina räkningar och mitt huslån och som är det jag lever för
så är jag bäst på nedslag. Attacker. Små, korta, intensiva åtgärder som kräver handling och helikoptersyn; när jag får kastas in nånstans där det inte fungerar och snabbt hitta nyckeln till varför. Jag är bäst på att få saker och ting gjorda fort, på att vända trender och driva upp entusiasm.
Och det sporrar mig. Något vansinnigt.
Förmodligen för att det varje dag är lite, lite för svårt och att jag därför måste anstränga mig. Komma hem trött och fundersam. Och för att jag genom mina blixtinsatser får lov att känna mig bra vilket är en gigantisk sporre för mig. Att få prestera, visa resultat, slå förväntningar. Få sitta med uppdragsgivare som ler och nickar gillande, få känna mig stolt.
Jag är mindre bra på det som kommer sen. Förvaltandet. Jag hatar förvaltande, det får mig att mögla och bli full av mossa som ett gammalt stubbtroll. När något fungerar och flyter har jag ingenting där mer att göra. Då är det dags för andra att ta över – såna som är bäst på förvaltande, och inte jag. På samma sätt trivs jag inte i miljöer där jag inte får lov att vara bra; där jag får för mycket samtidigt, där jag ska hålla så mycket flytande att allting är okej men ingenting är strålande.
Jag gör inte okej. Det är inte för mig.
Antingen ska jag ha möjlighet att göra strålande, eller ingenting alls.
Jag tror att det är viktigt det där; att reflektera över vad man gör bäst och varför, och vad man gör mindre bra. Och att det är helt okej att göra mindre bra, att man inte kan briljera på allt.
Och att man, så långt det är möjligt, försöker sätta sig själv i situationer där man allt som oftast får känna sig strålande.
Jag tror att jag hittat rätt i läraryrket. Det känns definitivt så. Sedan älskar jag att skriva och skulle vilja tjäna pengar på det i ännu högre grad än i dag. Men inte på heltid kanske.
Åh nu fick du mig verkligen att tänka till. För även om man gillar sitt jobb. Finns ju alltid bra o dåligt. Men just det där. Att låta saker o ting vara en bisyssla. För att inte kvävas. Åh nu ska jag verkligen klura vidare på detta. Sätta upp en struktur. Då jag är lite vilse i detta med jobbvärlden. Trevlig fredag!
Tänkvärt.. Jag har just börjat jobba efter 2,5 år hemma med barnen. Känner mig så liten och oerfaren ibland vid sidan om mina mera erfarna kolleger. Jag jobbar med människor och hantverk och handledning. Jag är (kanske..) bäst på att sy och har också ett ”sovande” företag. Har funderat på att nångång satsa på det, men skulle jag då gärna sy på helger och kvällar? Tror inte det..
Många är säkert i fel yrke hela livet..
Tror man kan briljera, även om man egentligen önskar något annat… Som du med ditt skrivande. Tror att de flesta har hemliga drömmar och gör fantastiska jobb. Ändå… 🙂
Kraam
Petronella
Vilken styrka, tillgång, att faktiskt veta vad det är man är bäst på. Och roligt att ha ett jobb där man får göra just det, det man är bäst på.
Jag är bra på mitt jobb och det jag gör, men eftersom det inte innebär någon utmaning överhuvudtaget är det bara ett jobb och ingenting mer. Det är nog en av de enda sakerna jag kan avundas andra människor för, att ha ett jobb man verkligen brinner för 🙂
Förstår dig absolut! När det som man älskar (skapande eller ej) helt plötsligt blir kravfyllt – då är det inte roligt längre! Men, du borde ju kunna skriva krönikor! En del av dina blogginlägg, som du gör de där dagarna när du behöver skriva som du säger, de inläggen är som små krönikor i sig. Och jag kommer alltid på mig själv att sitta med tårar i ögonen, ett leende på läpparna eller till och med fullständigt asgarva! 🙂 Men, å andra sidan kanske det är det som bloggen just är till för…? Men du klär orden så bra och att få läsa något längre av dig vore så otroligt roligt. Du sätter ord på det som många av oss inte klarar, och det på många gånger ett väldigt vackert sätt. Jag älskar att läsa din blogg!
många kramar
Återigen ger du mig visdom att ta med. Du har så rätt, så rätt!
Bästa helgen till dig
Åh, vilket underbart sätt att börja dagen på – med dina dagens reflektioner.
Att veta vad man är bäst på. Det kan liksom vara nyckeln till en mängd saker.
Tack för det. 🙂
Mycket tänkvärt och sant, men inte alltid så lätt att reda ut! Tar det med mig in i denna fredag och låter tankarna vindla fram och tillbaka …
Ha det fint!
/Suz
Hmmmm….. Ja att veta vad man brinner för, jo det vet jag!! Men vad jag är bra på??? Jag tillhör väl den skaran som aldrig lyckats ta reda på det, o tänker man tanken så kommer den där svenska mentaliteten in… Att man inte ska skryta!! Tack för dina ord denna fredags morgonen!!!!
Kraam Emma
Och så har vi dem (t ex undertecknad) som skulle tycka att det vore rätt förfärligt att behöva gå till jobbet och vara STRÅLANDE varje dag. 🙂 Jag antar att jag är en rätt typisk ”kontorsråtta” som trivs med att göra mitt bästa, lite i skymundan. Som vet att jag då och då måste prata med folk som kommer att bli ledsna, besvikna och kanske rent av arga över de besked jag ger. Men som också hjälper folk och får pyssla med det jag tycker är roligast (nämligen skriva). Hitta nåt man trivs med och är bra på, visst är det viktigt!
Därmed inte sagt att det du skriver inte är tänkvärt, för det är det absolut!
Godmorgon, oj vad dina funderingar träffade rätt idag. Har under en längre tid funderat på min arbetssituation. Nu rullade tankarna igång med lite annat perspektiv. Hmm mycket att fundera på där. Tack för dina kloka ord.
Ja så sant!
Jag vet också precis vad jag är bra på och vad jag är mindre bra på. Jag är excellent på att driva, att få folk att ”se” och leverera. Att hålla ihop projekten och få dem att rulla – framgångsrikt. Detaljerna, som att sitta och gräva i excelfiler och formler får mig att bli ett gammalt mosstroll – det är inte där jag ska vara, där mår jag inte bra. Är managementkonsult och måste ha ett ”topdown” perspektiv på det jag gör, och det passar mig kanon.
Kram Jannike
Kram Jannike
Att få reflektera över vad jag vill ha ut av jobblivet och det andra livet är en ynnest tycker jag. Jag är precis som du är en person som måste brinna för det jag gör, brinner jag inte kan jag inte producera det jag önskar. Och jag måste ha kul längs resans gång. Skratta mycket och ofta. Alla dagar är naturligtvis inte lågan på topp, men oftast. Ha en skön helg!
kram
Värdefulla och viktiga ord..mycket.
Intressant åsikt! Skall stoppa den i innerfickan och ta fram vid behov…
Du är vacker som en dag och klok som en bok!
Jamen precis. Så viktigt det där att få känna att man briljerar. Jag måste ha utmaningar för att inte ruttna. Sen behöver jag emellanåt pausa och vara mosstroll eftersom det tar så mycket på krafterna att ständigt driva. Jag är bra på att analysera processer och rutiner. Tänka nytt och utveckla. Blixtsnabbt analysera och förändra rutiner om misstag begåtts så att det inte ska hända igen. Bra på att få medarbetare att må bra och växa (tror jag). Men sen då, när det är bara att koppla på autopiloten för att allt funkar så bra och ledningen och revisorer är nöjda. Bläääääää-tråkigt!
Så välbehövligt inlägg!
Kram Lena
Men hoppla, det var som att jag skulle beskrivit mig själv sådär på pricken när jag läser din beskrivning av dig själv. Minus skrivandet dock… Och jag håller med 100%!
Hej,
Det du skriver träffar mig rakt i hjärtat (om man kan säga så på Svenska ;-)). I mer än 5 år har jag arbetat på ett ställe där jag inte alls trivs, inte alls får utmanigar (i alla fall inte de rätta) och inte alls sporras och allra minst känner mig strålande. Men det som förhindrar mig att leta efter ett nytt jobb är 1. den ekonomiska krisen här i Belgien, 2. arbetsgivarnas hållning (de vill ha folk som redan kan och inte folk som gillar en utmaning och vill lära sig saker. Hela ekonomin verkar vara byggd på ångest i stället för ’guts’), 3. brist på möjligheten att jobba deltid. Man hittar nästan inget intressant jobb om man vill jobba deltid. I Belgien tycker man att ’att jobba deltid’ står för ’brist på ambition’. 4. Det finns inte så många jobb i mitt yrkesområde och min bakgrund (språk- och litteraturvetenskap, project management).
Ja, det ser kanske ut som ett klagomål, haha! Förmodligen skulle jag ha lite mer guts och strunta i allt det där och börja leta på nytt. Ditt inlägg är i alla fall inspirerande!
Kram, Marèse
Hej fina!!
Vad har du för färg på dina låga Ldir? Ha en bra helg!!
Kram Anna K
Kaki! 🙂
Som vanligt är du klok som en uggla!
Visst är det så, man måste hitta det man är bäst på och det som sporrar en. Det är väl just därför som jag faktiskt trivs med mitt jobb – jag älskar att få allas uppmärksamhet, att alla lyssnar på mig. Vad jag dock inte tycker om är att vara styrd vilket jag är eftersom jag måste följa schema och redovisa hur jag har förvaltat tiden. Jag vill visa resultat inte hur jag kom till resultatet. Nu ska jag bara försöka lyckas få till det så jag verkligen trivs dvs att jag slipper vara styrd.
Vet du vad du har lärt mig säga? Jag är sjutusan helvetes bra på mitt jobb! Jag kom alltid ALLTID men äsch inte är väl jag så bra men nu har jag lärt mig vara stolt över mig själv och vad jag kan. Det är mycket tack vare dina kloka ord som du delat med dig av. Ja och ett och annat sms där du höjt mig till skyarna. Hahaha
Tack Emma!
Kram
Jag vet vad jag är bra på, väldigt bra på faktiskt, och det jag är mindre bra på. Har koll. Har en drivkraft och vilja. Vet vart jag vill. Men så kan saker inträffa i livet som påverkar den inslagna vägen. Rejält.
Jag vet fortfarande vad jag kan och vill, i huvudet, men kroppen vill inte längre. Den är skadad, för livet. Har svårt med att förlika mig med att ”nöja mig”.
Trevlig helg! N
Så klokt skrivet! Jag känner detsamma. Det kreativa, det som bara kommer, det kommer liksom inte om man är tvungen att få fram det… Särskilt skrivande och sådant. Måste man få fram något bra stakar sig orden bara i huvudet.
Helt sant Emma och du är som alla skriver så väldigt klok.
Detta har tagit mig ganska många år att komma på med efterhand (är betydligt äldre juuuu;))
men det är skönt när man inser att ja…det här är jag bra på men detta ska jag nog inte ägna mig åt:) Viktigt även i dessa tider då många är arbetslösa att i alla fall på sikt våga bryta sig loss om man sitter fast i ett jobb som mer sänker än lyfter en…;)
Kram och fin fredag!
Adela
Åh, vad jag gillar när du skriver om såna här saker, sånt som jag grubblar över lite nu och då. Mycket tänkvärt. Tack Emma för dina klokheter.
Så sant.. Det där med att ta sig tid att reflektera över detta…
Här har du en till som är mer idespruta och igångsättare än förvaltare… Gäller även hemma har jag märkt.. En hel del igångsatta projekt (o tankar i huvet) .. Men inte avslutade, hi hi 😉
Tack för en alltid lika hemtrevlig och tänkvärd blogg.
Kram Pillan
Hej Emma, tack för dina ord som bara förstärkte det jag funderat på. Jag ska bryta upp från mitt för jag inte ens varit länge, göra det jag brinner för och göra det strålande! Tack och kram!
Det er bare så fantastisk moro at du skriver om dette akkurat nå. Jeg sa opp jobben min for to måneder siden pga nettop det. Den gav meg ingenting. Jeg fikk ingen mestringsfølelse og følte meg aldri aldri strålende. Jeg (som du) gjør heller ikke okey. Jeg er fryktelig dårlig på okey. Men jeg er god på så utrolig mye annet, så jeg vil i grunnen bare takke deg for at du stilte nettopp det spørsmålet ”vet du hva du er best på”. Ikke for at du fikk meg til å tenke, for det har jeg allerede gjort hver dag de siste månedene, men for at du fikk meg til å innse at ja, jeg vet utmerket godt hva jeg er best på og hva som trigger meg, og selv om jeg står her uten jobb om en mnd (jeg har tre mndrs oppsigelsestid..) så vet jeg i alle fall hva jeg vil. Og det er faen ikke værst bare det!!!
Ha en strålende helg:)
En kommentar fra Danmark: Der er tyvärr også de, som ikke har den luksus at kunne vælge! De, som måste bringe hem penge til hus og mad ved et arbejde, der ikke får dem til at føle sig strålende. Vi kan ikke alle have jobs, der tilfredsstiller vores talenter og samtidig giver den nødvendige løn. Sådan ser arbejdsmarkedet i hvert fald ikke ud i Danmark.
Som en av de främsta bloggerskor skriver du redan dina böcker, i en annan form kanske men fortfarande böcker.
Just detta skrev en vän till mig ”utan ordet främsta” =) dock … but you´re <3
Ja, vem vill inte glimma och känna att man strålar. Jag tror som du att det är viktigt att bejaka de bitar man är bra på och inte bara sträva efter att bli bra på områden man är mindre duktig på. Spetskompetens tror jag på i yrkesliv och familjeliv. Jag är en grym projektledare och det plockar jag fram på arbetet och privat. It- frågor är jag mindre duktig och intresserad av och släpper fram andra som får briljera. Alla skall få glimma! Jag tror att det är viktigt att vi hjälper till och polerar varandra. Teamwork innebär väl även att man skall kunna spegla sig i varandras glans…