Att få sukta efter sådant som kommer dröja ett tag.

Bilderna är lånade från Esprit

Ja, jag vet.

Inte riktigt preggovänliga klänningar. Men vackra! Och den vänstra, från Esprit, är en såndär perfekt ha-på-jobbet-version som numera är… nej. Och den högra? Också en Esprit, dock inte så arbetsanpassad. Inte för mitt jobb iallafall. Riktigt så party är det inte. (Nej jag brukar inte vara en Esprit-nörd men jag ramlade in på hemsidan och fastnade i klänningsinspiration).

Hm.

Man får anpassa stilen efter kroppen, helt enkelt, precis som jag gjorde förra gången. Jag vet att ni är många som följde mig då och såg vad jag klädde mig i och som sen tyckte att jag ”bytte stil” när postpreggo-kroppen hittat tillbaka. Men jag bytte aldrig, jag bytte liksom bara tillbaka. Till så jag alltid klär mig annars. Men när kroppen förändrades under graviditeten fick det jag hade på mig förändras med den; för nånstans tror jag på att klä vad som passar ens kropp – vilket inte nödvändigtvis är vad man VILL ha på sig om man kunde välja helt fritt. Förstår ni vad jag menar? Jag var finast i empireskärningar och lull-lull under graviditeten, så då bar jag det. Så jag bytte inte stil efter, jag bytte under tiden, och sen gick jag bara tillbaka.

Hursomhelst.

Klänningar. Dags att hitta andra snitt nu. Och det är ju roligt det också.