Att förbereda sig för västkusten.

 

IMG_9292

 

 

Fredag.

Den känslan är speciell, alltid, och särskilt idag då vi förbereder oss för att packa bilen och åka till Västkusten direkt efter jobbet för en helg av havsluft, pappakramar och yttepyttelite arbete. Jag ska fota framtida inlägg åt Sleepo så det är arbete av den själsligt glada typen; den som alltid ger mig lite färg på kinderna och får hjärtat att slå fortare.

 
 

IMG_2781

 
 

Orden är lite slut idag, förlåt.

Men just nu stormar det lite inombords, det blir ju så ibland, och när det stormar är det svårt att höra orden – ungefär på samma sätt som det är svårt att koncentrera sig på någonting annat än det där ljudet som vinden gör utanför när man sitter inne i ett hus i blåsväder.

Så idag får ni mest hålla till godo med en liten hälsning

ett litet hej, en kram

och en längtan till Västkusten för den där havsluften och det där ljudet min pappas skratt gör inne i bröstet när man sitter i hans famn och lutar huvudet mot det.

Vi ses ju imorgon igen.

Tills dess –

ta hand om er.

 

slut

27 kommentarer till “Att förbereda sig för västkusten.

  1. Ett hej tillbaka till dig. Västkusten gör något speciellt med själen. Karga, hårda klippor som visar att hur hårt det än stormar så står de kvar. Liksom trofasta och stabila. Lite nötta och rundade i kanterna blir de med tiden men bara mer älskands-värda. Kör försiktigt. Kram

  2. Jag kan bjuda på lite ord idag…
    Vet du, du ger mig hopp och glädje och en tro på framtiden, framförallt på familjen. Både den riktiga och den ”extended one”. Det gör ganska så gott i hjärtat på en som inte har någon familj, elle nu har jag det, den jag har skapat själv, min man, våra barn och några få utvalda.

    Jag är adoptera, kom hit en vecka innan jag skulle fylla två år. Redan då var jag nog lite trasig, inte bara tanden jag slagit ut, utan även i själen. Det hade nog inte varit så farligt, hade jag bara fått lite stöd och hjälp. Tyvärr så måste jag säga att naturen hade rätt som inte lät mina adoptivföräldrar fä några barn, men tyvärr var de rika nog att köpa sig två, jag och deras äldsta dotter. Jo, jag säger köpa, för jag var inte gammal när jag fick höra att de betalat 50.000 för mig, det är ett ganska tungt ansvar att bära som lite, trasig, flicka.
    När jag väntade mitt första barn, efter det jäkla, tragiska missfallet, och berättade för mina föräldrar så möttes jag inte av glädje, jag hade ju redan svikit dom en gång, genom att få missfall…
    Tack och lov var det den graviditeten som räddade mig, jag drömde, att dom tog mitt barn ifrån mig och jag visste att jag sett framtiden, så jag bröt! Insåg att det sjuka måste ta slut, det fick inte föras vidare, och absolut inte till mitt barn! Det var något av det svåraste jag gjort, men ett av de lättare beslut jag tagit. Trots alla hårda kommentarer och alla skit jag mötts av från omgivningen på grund av mitt beslut så har jag alltid vetat att det var det ända rätta. I min värld är det i alla fall mina barns bästa som är det allra viktigaste, trots att jag inte, eller tack vare inte, växte upp så.

    Jag måste tillägga att inget av detta hade varit möjligt utan min man, mannen med stort M, min hjälte! Han som jag såg på kyrktrappan och visste att jag måste gifta mig med! Han som lärde mig att lite igen, attjag är värd att älskas för min egen skull, som är min klippa. Han som jag skulle döda drakar för! Pappan till mina barn!

    Livet är väldigt mycket upp och ner, i vårt falla har det varit mycket ner, jag börjar återhämta mig efter fem års sjukdom, men trots det så är jag lyckligt lottad! För jag har min egen lilla, ihopkomponerade, hårt arbetad för, familj!

    Och DU och dina texter och bilder ger mig fortsatt hopp om framtiden och livet, TACK för det!

    Kram Mini

  3. Jag förlorade någon väldigt nära mig alltför tidigt och ganska nyligen och jag har också såna där dagar när orden tar slut, idag är en sån dag. En sån dag när det känns som att det är extra viktigt att öppna upp för livet utanför, för att få luft, även om jag helst vill stanna inne. Men dom bra dagarna kommer ju igen, det vet jag.
    Önskar dig en riktigt härlig helg och skickar massor med kramar till dig!:-)

  4. Men så härligt med västkusten! Det låter som en hjälp till att få stormarna att mojna. Jag sitter som bäst och skriver på en hemtenta som skall lämnas in idag kl 16.00 och kämpar med att få med alla viktiga termer och resonemang inom det begränsade antal ord som tillåtits (på tok för få, självklart!). Stort tack för att du tar dig tid med även de små hälsningarna, iallafall jag uppskattar dem massor! Kram

  5. Orden måste få vara slut ibland, helst om det stormar inombords… Ta hand om dig och njut av dig pappa/västkust/familjehelg, du behöver bli lite extra ompysslad och kramad.

    Kram

  6. Du tappar ju inte ens orden när orden är borta.

    Kram och ha en skön helg i västkustens alla nyanser av havsgrått

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg