Jag älskar mornar som den här.
När jag nån gång under kvällen innan tassat upp och hämtat en sovande Buse; lagt honom bredvid mig och sen får vakna med den där lockiga lilla kroppen intill som snarkar mjukt och som tidigare under natten gapskrattat i mörkret när jag föst bort hans små händer som envist försökt dra mig i luggen vid en mycket okristlig tidpunkt.
Lilla älskade. Hur kan en morgon vara dålig med en sån?
Mannen har jobbat natt och ännu inte kommit hem,
jag doftar fortfarande svagt av sovBuse och blir nästan berusad av den där doften. Hur kan ett barn lukta så gott? När han egentligen inte alls luktar gott, utan två år gammal kåvepenin-kanin som han envetet håller fast vid på nätterna och älskar med en intensitet jag inte ens behöver förstå. Själv hade jag ingen snutte när jag var mindre men minns hur gärna jag ville ha en när jag såg mina kusiner dra runt på sina otvättade gamla tygbitar och gnida dom i öronen. Detta var samtidigt som en spiral som rasslade ner för trappsteg var det häftigaste som fanns och jag hade ett gul-brunt nattlinne med en regnbåge på, och mamma gjorde en snuttefilt åt mig som jag envist försökte tycka om men det gick liksom inte. Den lämnades i rum och glömdes bort, för jag hade inte den där präglingen som jag antar krävs för att ett stycke tyg eller en kanin ska vara det mest lugnande och härliga som finns.
Idag ska jag jobba med företaget; jag har en hög med fakturor och kvitton som ska gås igenom, jag har ett Sleepoinlägg att skriva, jag försöker sätta ihop en julkalender som ska löpa parallellt med bloggen om som förhoppningsvis kommer ge alla läsare möjligheten att antingen vinna årets julklappar eller att kunna köpa dom till kraftig rabatt och jag ska förbereda det Hemma Hos-reportage som jag fått i uppdrag av en tidning att göra hemma hos mamma och som kräver lite planering.
Ett Hemma Hos-reportage hos min mamma som jag själv får fotografera på uppdrag! Bara tanken på det gör mig fjäderlätt och spänd. Får man ens ha det så roligt?
Så idag hittar ni mig hemma – i mjukisbyxor och stickad tröja och håret i tofs, böjd framför datorn med en stor kopp té bredvid och med kalendern uppslagen i knäet. I eftermiddag är det återkontroll hos gynekologen (allt har inte riktigt gått som det ska) men tills dess är det bara jag och tystnaden och allt det där arbetet som aldrig är en börda utan bara luft under vingarna;
och på fredag har Busen maskerad på dagis, mannen fyller år, och i helgen åker vi hem till mamma pansarvagnen och sockervadds-Göran för att gå på julmarknad och träffa tomten, laga mat, ha Lisa&Tage i knäet och fotografera ett hemma-hos.
Det är, verkligen, en helg att se fram emot.
∞
busens jacka | mexx busens halsduk | zara
mössa | zara byxor | zara
skor | ugg (country dreams)
Älskade barn – visst luktar de gott!!! Sönerna har varsin välanvänd ”gose” som de haft sen de var nyfödda – storebror har en kanin och lillebror en elefant.
Här jobbas det oxå hemma, fast med mitt vanliga jobb 🙂 Så lyxigt att kunna ta det lite lugnare på morgonen och gå runt i mjukisbrallor hela dagen.
Hoppas återkontrollen visar att allt är bra!
Ha en fin dag!
Kram
Kan jag få komma hem till dig och mysa lite:) Vilket härligt kicka-igång-dagen inlägg. Jag kom genast in i ett härligt mood. Stort grattis till hemma hos reportaget!
Ha en grym dag!
Kram! Tror du behöver en. Eller ta så många som du vill!
Det är ljuvligt med sådant arbete som gör att man flyger i väg för en stund, tappar tid och rum. Livsviktigt när det stormar runtomkring. All kraft i eftermiddag!
Du sätter ord på mina känslor till min son – vår prins. Det gör mig ledsen att läsa att vissa saker inte går som det ska. Jag skickar en mängd styrkekramar och hoppas att vinden under vingarna ändrar riktning och rör sig mot att allt går SOM det ska <3
Åhhhh…du målar orden med känslor. Lukta varmt barn i nacken är det bästa jag vet. Brukar snusa in i Pilotfruns lilla Brunis nacke då mina barn inte längre luktar barn…tonåringar……De är numera mest dränkta i Victoria´s Secrets Bodyspash…
kram Jess
http://www.annorlundaunderbara.com
Skäm bort dig själv
Jag har läst dig i flera år nu. En gång kommenterade jag något. En gång försökte jag vinna en kofta. Det är underligt med bloggosfären, för på vissa vis så tänker jag att vi känner varandra. Sen inser jag att det bara är jag som känner dig.
Men jag tror att vi skulle komma bra överens. Du påminner mig om en vän jag en gång hade, och Pippi Långstrump. Så nu tänker jag ge dig chansen att lära känna mig. Hoppas du tar den. Kramhej.
Minns med vemod de där gossefiltarna som trasades med överallt. Idag är de ett minne blott.. Min äldste son är nu 16 år och har ”annat” att gosa med:( Ibland tar jag fram gamla trasan som är tvättad, omsorgsfullt vikt och lagd i en ”när jag var liten”-låda (och inte alls luktar som förr, visar honom den och DÅ får han den där blicken…den lite sorgsna, glansiga, sårbara som talar om att helst av allt vill han bara krypa upp i knät å dra ett djuupt halsbloss i sin snuttefilt å pilla med mammas halsband, precis som förr…
Dessa ögonblick kommer inte ofta längre men oj vilken fin kille man har i alla fall, 16 år, hormonstinn, lat, sockerberoende (och alldeles för sällan hemma)…mammas fina kille
Ta vara på din underbara gosse, om ett ögonblick är han stor och ska känna förtroendet för dig att vara precis så odräglig eller underbar han bara kan. Kram //M
Åh, man kan bare krama og pussa ihjel de herlige barna!! Elsker dom! <3
Skønt med en mysbyxor dag! Det har jeg oxå i dag, men er bare fixa lite her hemma og mysa i soffaen, slapna av. Behöver det!
Hoppas det går bra på kontrollen i dag!
Mange klemmer til deg
Fina Buse.. Det är verkligen något med att vakna bredvid dem små, hur jobbig natten än har varit(suttit uppe 2,5 h inatt med snorig lillebror) så smälter man när det där leendet kommer.
Hoppas det går bra i em..
Kram
Härliga Buse-bilder (som vanligt). Och fin, mjuk text (som vanligt)!
Ja, konstigt hur gott det kan lukta fast det egentligen inte borde. Sprängfull kissblöja, nerdreglade snuttefiltar, lite gårdagens kvällsgröt som gömt sig bakom örat… Skulle man själv hasa sig till jobbet med sådan parfym skulle nog alla tycka en var från vettet. Men på barn, ens egna barn, är det den bästa (eller… efter nyligen-bubbelbadad-varm-o-gosig-i-handuken, förstås).
Hej Emma.
Jag har varit med om exakt samma sak som du, fast 2 veckor senare. Fick en klump i magen när jag såg ditt inlägg om vad som hänt och bara kände på mig att det var samma för mig, du vet när man får den där känslan av att allt inte är som det ska. Jag var i v 14 när jag började blöda, väntade 2 dagar innan jag åkte till sjukhuset och fick göra Ultraljud. Fostret hade slutat växa i v 8, jag kände mig så maktlös, även fast än att jag innerst inne visste så var jag så ledsen, min fina kille stod bredvid mig och jag bara grät grät grät i en evighet. Detta var i fredags för två veckor sedan. Förra veckan i måndags skulle jag till sjukhuset för att få tabletter, men det gick inte som det skulle (antar att du var med om något liknande) och blev inlagd. Gick igenom samma sak dagen efter men inget hände. På torsdagen fick jag opereras för att få ut allt. Mitt hjärta är trasigt, jag har fått sånt stöd av alla fina människor runt om mig. Det allra jobbigaste var att jag var sjukskriven i 4 veckor innan detta hände för att jag hade mått så dåligt i graviditeten, så många på jobbet visste. Nu när jag började jobba i måndags var det som ett slag i ansiktet när folk kom och gratulerade mig. Jag bröt ihop totalt. Det är så sjukt orättvist allt. Men jag tänker att något inte var som det skulle. Detta skulle varit vårt första barn, vilket gör allt så mycket svårare visst nu vet vi att allt fungerar men jag har ingen söt liten buse att gosa med. Dina fina ord har hjälpt mig mycket ska du veta, och även om det inte gick nu så kommer våran tur igen. Snart håller jag tummarna för. <3 Hoppas allt går bra hos läkaren. Kram.
Åh älskade lilla du! Som jag känner med dig! Jag vet precis – precis, precis, precis – och jag hade också samma sak på arbetet och med allt runtomkring.
Snälla, bara ta dig tiden att vara ledsen, okej? Ge dig själv utrymmet, ta ledigt, sörj, var förbannad. Och jag hoppas att du har blivit bemött med värdighet och respekt på sjukhuset, och jag hoppas att du känner att du inte är ensam och att du får nån slags erkännande i att det är vidrigt. Fullkomligt vidrigt. Och du har helt rätt, rationellt, att allt inte var som det skulle men det ändrar inte det faktum att du har rätt att sörja.
Ta hand om dig. Och TACK för att du skrev.
Kram
Din text berörde mig så mycket att jag fick kämpa med gråten här inne på jobbet. Va fint du skriver..
Stoooor kram till dig..
Åh Emma jag vill bara ge dig en stor varm kram.
Fina du, jag beklagar er förlust.
Kram & kärlek
Den där gossen alltså <3 Min Amadeus hade en kanin också "skutt" & den där jäkla skutten var det ett evigt passande på…. Så tappade den ett öra & måtte lappas & så blev den spydd över & måtte tvättas. Men faktum är att skutt finns än & han bor hos mig, jag klarar inte att låta Amadeus få ta med han hem än, tänk om skutt skulle försvinna i flyttar eller vad som, han som jag har passat på i vart fall 6,5 år *haha*
När vi fick skrutt fia, bestämde jag mig fort för att hon skulle ha trasor så jag hade en bunt med rosa snutten trasor som jag bytte ett par gånger i veckan. Men himmel & hav om jag en gång glömt en trasa, då var det katastrof. Mamma försökte lulla henne med en mjuk köks handduk en gång som Joy tog & skickade iväg med full kraft & gapade efter G.O.S.E.N.
Minnen, du kommer alltid älska Kåvepenin-kanin även när Buse är typ 23 som min Amadeus. Då kommer du lyfta kaninen & lägga den mot ansiktet & så rullar hela barndomen till buse som en film i ditt inre <3
Massa kramar Emma & vet att jag tänker på dig
Så vackert! 😀